Idag tog matte med mig och Wille på en skön promenad. 

Höstsolen sken, tacka snälla som skickat hit den, och det var alldeles lagom varmt ute. Det blev en lite lagom lång promenad, matte har ju varit förkyld och är fortfarande, så hon är liksom lite off s a s. Så vi tog det lugnt och gick inte så långt som vi brukar. Men en skön promenad blev det. Men dte hände ngt konstigt på den.

Jag är ju van vid att människor gärna vill hälsa på mig, eller stannar och pratar en stund med matte. Men idag när vi tog vår promenad så gick vi förbi en busshållplats och på den stod en tjej och väntade. Jag ville ju gärna hälsa, men matte vill först veta att det är okej med den vi möter innan hon släpper fram oss.

Det var inte okej med den här tjejen det fattade jag av mattes reaktion, men framförallt av tjejens reaktion.

När tjejen/unga kvinnan fick syn på oss så hoppade hon jättefort jämfota upp i ståendes upp på soffan i busshållplatsen, ungefär som om vi var möss.

Sedan sa hon

"Ja men gå nu då, gå nu då !" 

till matte som bara lugnt svarade :

"Ja jag ska gå men vi vill inte bli påkörda !"

För vi väntade nämligen vid busshållplatsen för att korsa en stor vältrafikerad väg. Just den här minuten kom det tre bilar efter varandra från ena hållet och två från andra hållet.

Jag trodde ju att tjejen ville leka med mig och försökte komma fram till henne, men matte stoppade mig och sa till mig att sitta, vilket ju jag hade svårt för om nå´n vill leka med mig. Men på mattes ton förstod jag att det var nog bäst att göra så. Wille han hade redan satt sig han, för längesedan.

När alla bilar passerat och det var fritt att gå över vägen, då gjorde vi det. Sedan fortsatte vi ner och in på en av våra favvostigar en bit på andra sidan av vägen.

Jag hade redan glömt tjejen och var nu fullt upptagen av att nosa efter lite spännande dofter.

Så småningom gick vi så hemåt, men vi gick en annan väg än förbi busshållplatsen. Den är lite längre, men vi tog den, ifall tjejen var kvar vid busshållplatsen tror jag matte tänkte.