Dagen började som vanligt. Vi sov lite längre än vanligt en vardagmorgon, men matte är ju ledig så vad gjorde det.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men jag blev biten i tassen när Wille och jag lekte, och sedan råkade jag göra illa Wille och då blev han arg på mig och bet mig i tassen. Jag blev båder rädd och överraskad för Wille brukar inte säga till så skarpt, men idag gjorde han det. Jag pep till och sprang undan från honom.

Min tass blödde och matte tog hand om den. Hon lade bandage, som jag rätt snart tog bort. Sedan fick jag en strumpa på foten, medan matte ringde veterinären, och sedan åkte för att inhandla lite mer bandage och en sko till tassen.

Men jag blev allt lite rädd för Wille, så när han kom för nära då morrade jag åt honom. Han bara gick förbi och ägnade mig knappt en blick.

När matte kom hem igen så lade hon nytt bandage och satte på en sko. Jag gillade den inte och föröskte få av den. Men den satt fast.

Så jag fick gå omkring med skon. När vi gick ut så åkte den av vid ett par tillfällen, och då var matte och husse genast där och satte på den igen tills vi kom in, sedan lade de ett nytt bandage. Det hade redan slutat blöda, så såret var troligen inte så djupt trodde veterinären som vi tog kontakt med.

Hon tyckte inte att vi behövde åka in i nuläget. Bara om det inte blev värre med feber och svullnad i tassen. För i så fall skulle jag få en penecillinkur sa hon. Men om matte undrade över ngt eller ändå ville åka in, så sa veterinären att det var bara att ringa och komma in, hon jobbade hela kvällen och under morogndagen också. Det tyckte matte kändes bra, och följde de råd som veterinären gett henne, antog jag i alla fall, även fast jag inte själv pratat med vetrinären.

Så det var bara för mig att finna mig i att jag blev lite extra ompysslad och att matte och husse hade ett extra öga på mig.