Idag blev det liksom både läskigt och spännande på samma gång.

På eftermiddage lyckades vi nämligen få med oss både husse och matte på en promenad, det var skoj och inte så vanligt förekommande.

Men matte var på träningshumör, så idag var det träning på att "gå fint i koppel" hela tiden. Matte var fruktansvärt envis, jag som trodde jag var mer envis än matte. Men inte idag. Till sist gav jag upp och ansträngde mig verkligen att gå fint i kopplet. Svårast var det nog när vi först såg en hund på avstånd, och den vill ju jag fram till, men dess matte vill inte att andra hundar hälsar på hennes hund, det vet vi för matte har frågat vid tidigare tillfällen, så jag fick inte ens gå i närheten av den.

Eftersom matte var skojig så var det ju inte så värst svårt att göra som hon bad mig om, att gå fint i koppel.

Lite senare under promenaden så mötte vi en gammal, gammal hund som vi mött förut. Han har inget emot att hälsa, så länge jag inte blir för busig, då säger han ifrån. Men de fick jag inte hälsa på idag för matte hade andra planer.

Husse och matte fortsatte mot hundhagen och där fick vi rasa av oss, om vi ville. Men idag blev det inte så mkt av den varan för det var mer intressant att nosa omkring där. Lite busade jag ju och jag hittade en stor gren som jag försökte flisa ner, men det var svårt.

Efter en stund så hördes en massa oväsen, folk skrek och härjade, hög musik dånade och en massa tjoande hördes lång väg. Det var ett fasligt liv kan man lugnt säga ! Matte och husse tog då fram kopplet och vi gav oss iväg från hundhagen.

Matte och husse hade ett mål, och det var att gå mot det där oväsendet som hördes ! Jag var aningen tveksam till en början, men sedan så följde vi ju med.

När vi kommit en bit så stannade både matte och husse på en gräsplätt en bit från allt oväsen. Där for det som vanligt förbi en massa bilar, bussar och annat. Varken jag eller Wille brydde oss nämnvärt.

Men så plötsligt kommer det flera lastbilar med en massa folk på och de skriker och härjar och jättehög musik dånar från lastbilarna !

Nu blev jag väldigt fundersam och tittade länge och väl efter dem. De stod ju stilla bredvid oss också, för de hade rött ljus sa matte, och då måste man stå stilla. Jag blev inte rädd, men jag undrade vad det var för ngt.

Medan vi stod där kom flera bilar efter varandra och det tjoades, hojtades och spelades skyhög musik.

Matte och husse hade ställt sig en bit bort på gräsmattan så vi stod kvar där en stund och tittade på alla bilarna.

Det var studenter, sa matte, som just gått klart sin skola och de var säkerligen överlyckliga över att det var slut på skolan och att de nu hade en låååång ledighet framför sig, i alla fall de flesta. De hade sitt sista sommarlov förmodligen sa matte.

Sedan vidtog mer skola eller jobb för dem, och då var det bara semester eller kortare lov som gällde.

Så småningom gick vi hemåt igen, och jag var så trött, så trött och tyckte vägen hem var lång ! Väl hemma lade jag mig platt på mage med nosen i vattenskålen i princip, för jag var trött, törstig och helt slut i benen. Golvet var svalt och skönt och nosen kyldes av med jämna mellanrum i vattenburken. Nu ska jag nog snart ta en tupplur, jag börjar bli sömnig.