Jo det blev det, fast det hade jag inte väntat mig att det skulle bli, och inte Wille heller misstänker jag !

Först tog ju matte med oss ut på en förmiddagspromenad. Men precis utanför dörren tvärstannade jag för jag hade fått syn på Diesel. Ja vi har busat en hel del när vi mötts ute på kvällspromenader. men nu kom han farande helt oväntat mot oss. Först höll matte oss båda i kort koppel så vi inte skulle hälsa, för hon letade nog efter hans husse. När hon hittat honom med blicken och fått tillåtelse att vi skulle busa då lättade hon i mitt koppel först. Vi busade en stund och Wille gnällde och ahde sig, för matte höll fortfarande honom i kort koppel så han inte skulle bråka. Men han had einte ens en tanke på det märkte hon snart för han började vifta som sjutton på svansen och ville vara med. Då släppte hon efter lite im kopplet. Men bara lite i taget, för eftersom Diesel är en chihuahua så är han väldigt liten jämfört med oss. men han var ju lös så när han tyckte Wille blev för busig då gick han, eller hoppade snarare, iväg lagom utom räckhåll för Willes koppels längd. Sedan kom han tillbaka och busade en stund till. Så hoppade han iväg en bit utom räckhåll igen. Jadå så höll han på att retas en bra stund. Efter ett tag så gick vi vidare. Det var skönt ute för solen sken och det var höstvackert och varmt. det blev en lite promenad.

När vi sedan vara på väg tillbaka, då såg jag hur Diesel försökte busa med en Dobermann, medan Lorden stod vid sin terass innanför staketet och såg på. Matte stannade och jag tror hon funderade på vilken väg hon skulle välja. Efter en stund valde hon att gå förbi Lorden. Jag och Wille ville ju absolut fram till Lorden och hälsa, men matte gav Wille ett ryck i kopplet när han började spänna upp sig och så när han såg på henne då lockade hon glatt på honom och gav honom godis. Jag hade ju också fokuserat på Lorden, men när matte lät sådär jätteglad då kunde en ju inte låta bli att lyssna. När hon dessutom bjöd på godis då reagerade jag direkt och vips vara jag bredvid henne och bortglömd var Lorden. Matte vände och gick tillbaka förbi Lorden en gång till. Hon klät jätteglad på rösten och ahde godis, och nu var dte abra att följa henne som gällde, och det gjorde vi. Vi sneglade dock mot Lorden när vi gick förbi honom, men vi drog inte dit. Så vände matte igen och än en gång gick vi förbi Lorden, den här gången hade vi båda ögonkontakt hela tiden med matte och hon blev så glad och tyckte vi var jätteduktiga. Massor av beröm och godis fick vi. Sen så fortsatte vi hemåt.

Väl hemma var både Wille och jag rätt trötta i huvudet så vi tog våra tuggben och lade oss i varsitt rum och tuggade på dem.

Efter en stund förstod jag att matte skulle gå iväg någonstans, för hon plockade fram våra leksaker som vi bara få ha vid de tillfällen då hon ska iväg. Hon försvann iväg, men blev inte borta så värst länge.

När hon kom tillbaka luktade hon jättespännand eav vår kompis Carrie, och lite annat. Men hur jag än kikade bakom henne, så såg jag inte Carrie alls. Gav upp och busade lite med matte istället. Då plötsliogt kommer Carrie in genom döreen, bara så där !!!! Vi hann inte ens tala om för matte att hon var påväg !

men gissa om dte blev busa av nu ! Ja jösses ! Vad skoj vi hade må ni tro.

Vi for runt i alla tillåtna rum och busade, medan matte bara satt och fikade med Carries matte i lugn och ro.

Efter en stund blev Wille lite påstridig och ville nog annat än bara busa med Carrie, men då blev hon förbannad må ni tro. Hon bara tvärvände och fräste till så ordentligt till Wille, så han lade sig ner direkt på rygg och såg ynklig ut. Hon lät honom ligga så en stund, men sedan reste han sig upp om än lite dämpat.

Men snart så lekte han och Carrie igen så då var allt frid och fröjd. Men en sak är säker Wille försökte inte en gång till. Till och med jag hade helt kommit av mig i leken när Carrie fräste ifrån så skarpt. Men vi lekte och hade jätteskojigt ett bra tag till innan Carrie måste åka hem.

Då tog matte istället en promenad med oss och sedan gav hon sig iväg till jobbet. Strax efter hon gått kom mellanhusse hem och tog en ny promenad med oss. Sedan dröjde det inte länge förrän även husse och lillhusse var hemma de med.

Idag när matte följde med på en promenad så såg vi en av Borzoierna. Men det här var visst en hane. Vi mötte dem på gångstigen och jag fick inte hälsa utan bara försöka gå förbi. Matte ville gärna stanna men det gjorde hon inte. Borzoiens matte ville visst inte heller ha kontakt så vi möttes bara, men jag och Borzoien kände ju varandras lukt ändå och hälsade, fast på avstånd. Vadå man kan väl inte gå förbi en granne utan att hälsa - det är väl oartigt eller ?

Men han var stor må ni tro. Oj ja en riktig jätte !

När vi sedan fortsatte vår promenad, så ropade matte mitt namn och först brydde jag mig inte för jag hade hittat en intressant fläck att nosa på, men strax efter tittade jag på henne, och då kom det godis !

Så fortsatte hon några gånger och andra gången dröjde jag också lite med att titta på henne, likaså tredje gången. Men sedan tittade jag på henne varje gång hon ropade på mig och varje gång kom det godis !!! Vad kul !

Det här medförde ju då att jag mer tittade på henne vart jag än gick, och jag hann inte se en igelkotte förrän den hade gömt sig, för när matte hade godis, då visste jag vad jag jag ville i alla fall - ha godiset. Jag såg den bara i "ögonvrån".

Rätt snart - alldeles för snart tyckte jag, var vi hemma.

Framemot kvällskvisten så gick vi ut på en promenad jag, Wille och matte. Det var skönt ute och det blev en skojig promenad.

Men matte ställde lite krav på mig och Wille när vi fick syn på några hundar en bit bort. Hon ville inte ha dragiga hundar i kopplet, så hon sa fot till oss båda två. Wille han tog sin position på direkten, medna jag fortsatte se mot hundarna ett tag. I alla fall ända tills matte lät alldeles för glad för att inte lyssna, och dessutom hade hon just kastat godis på mitt huvud, när jag såg på henne så sa hon igen "Fot Hector", då placerade jag mig bredvid Wille och matte och vi gick framåt jämte varandra alla tre. Det vankades godis och en massa glada beröm. Jag tror nog matte var jättestolt över oss där vi gick så fint bredvid varandra på lagom slakt koppel och med ögonen på matte. Det kändes så i alla fall för hon var jätteglad och sa att vi var jätteduktiga killar.

Efter en stund hade vi kommit fram till den ena av de andra hundarna, och frågat om vi fick hälsa. Det fick vi. Då sade hon varsågod, då fick vi komma fram och hälsa först på schäfertiken som var jättemysig. Sedan på den stora Grand Danoisen som var lite längre bort på en gräsmatta. Han var jätteskoj.

Där var också en stor pudel, men han skällde på oss något alldleles förskräckligt så den ville inte matte att vi skulle hälsa på. Efter en stunds bus lockade matte på oss med glad röst igen och först ville vi inte följa med, men när matte i låg, men med en känsla av "Bäst att lyssna - ton" då vände vi oss motvilligt bort från Grandisen, som dock ville leka en stund till, och följde med matte och då blev det godis så snart vi kom till henne. Grandisen följde först efter oss och vår matte med godis i fickorna, i alla fall tills hans husse och matte ropade på honom, då gick han till dem istället.

När vi kom hem var jag lite törstig och när vattenburken var tom, då lade jag mig halvvägs i den och puttade på den så det skramlade, tills matte kom och fyllde på vatten i den. Matte tyckte det såg skojigt ut.