Idag tog matte med mig och Wille på en lite längre promenad. Vi tar det sakta och lugnt, ända tills en plogbil åker förbi, då blir jag helskraj och hoppar ut i snön. Wille han bara tittar helt oförstående på mig och tyckte nog jag var lite väl löjlig. Vi fortsätter sedan vår promenad och efter ett tag vänder vi hemåt igen. Matte orkar ju inte jättelångt ännu, men det har blivit mycket bättre sedan i början av veckan. Väl hemma kopplar hon loss Wille och låter honom stanna inne. Men mig tar hon ut igen och vi går runt i vårt kvarter och jag tycker det känns helt ok, ända tills det kommer en lite lite plogtraktor som ska lämna av snö. Då blir jag lite skraj och vill gå därifrån.

Men matte hon går åt samma håll som plogen och jag har ju bara att följa med. Men det är inte så farligt. Sedan stannar matte på behörigt avstånd från traktorn och där står vi och ser på medan den åker fram och åter förbi oss och hämtar och lämnar snö. Ibland tycker jag att den kommer lite väl nära för att det ska vara komfortabelt och vill närmare matte, då skojar och busar matte med mig och så står vi kvar.

Flera gånger gör vi samma sak, och till sist tycker jag att det inte är ett dugg läskigt, bara tråkigt att stå stilla och se på en plogtraktor. Så jag börjar jaga min svans istället, då händer det ngt spännandei alla fall, ja man vet ju aldrig vart svansen tar vägen ju......

När traktorn kommmer en gång till och åker förbi, då fortsätter jag att jaga svansen, títtar bara upp lite när den är närmast, så väntar vi tills traktorn åkt iväg, sedan går vi vidare. Äntligen tänker jag då.

Matte tränar nu fotposition med mig, för hon tycker att jag drar för mycket i kopplet på våra promenader, och hon gillar inte att behöva säga till mig hela tiden. Så nu blir det visst lite träning ett tag. Vi håller på och övar en stund, och jag vet att matte har godis i fickan, men hon bestämmer när jag ska ha det och det hjälper inte att jag försöker hoppa på henne för att komma åt det. Nä nä bara följa med gäller och då får jag godis.

Så håller vi på ett tag tills matte så äntligen säger "Varsågod" efter vårt träningspass. Det betyder att nu får jag lukta, och nosa omkring som jag vill. Leka med en pinne gör vi också.

Sedan blir det fotposition korta bitar hela vägen hem, växlat med "Varsågod". Det går bra och matte verkar nöjd.

Väl hemma sätter hon sig ner i soffan och tar en kopp varmt te för hon har börjat hosta en massa av ansträngningen och den kalla luften ute.

Så småningom lugnar det ner sig och då lägger vi oss vid hennes fötter och sover en stund medan hon ser på TV.

Idag är matte ledig, och det är skönt. Alltid hittar vi på något skoj då. Ja så är det och det har ju inte jag ngt emot ! Men just nu ärt det lugnt. Har tuggat tuggben en stund men tar en paus nu.

Nyss har matte och vi kommit in från en promenad. Vi mötte en kille som hade målarkläder på sig, och han pratade en stund med oss och matte. Han tyckte vi var mysiga och verkade smarta. Hmmmm jag såg hur matte tänkte när hon hörde det. Undrar vad hon tänkte.

När vi gick vidare så ville jag busa och tog tag i Willes svans, för då är han tvungen att vända sig om för att försvara den, och sedan kan jag busa med honom. Vi hade skoj när vi busade på den uppplogade gångvägen, och matte hade inget annat att göra än att vänta på oss. Men ingen av oss eller matte hade bråttom så vad gjorde det ?

Men ibland sa hon bara "Näe kom nu killar så går vi", och så gick hon. Vi ville ju inte bli ensamma kvar där så vi sprang ju efter henne, och då vankades det godis förstås. Gott var det. Vid ett par tillfällen fick Wille för sig att bege sig ut i snön på andra sidan den plogade snövallen, men då fick han svårt att komma tillbaka, för där var det ju bara mjuk snö, så han fick liksom simma mot snövallen igen för att kunna ta sig upp och över den. Matte hade skojigt åt honom, och jag ville ju inte bara stå och se på så jag tog mig över snövallen jag med. Men dte såg så lätt ut för Wille men det var jättesvårt att ta sig över vallen ut i snön för mig. Jag fick liksom inget bra grepp med tassrana. Matte såg mitt dilemma där jag låg, ungefär som en platt padda i snövallen så hon puttade upp min rumpa lite, och som hon skrattade åt mig. Men det är härligt när matte har rolgit och är med i leken liksom. När jag kom över vallen så dök jag ju på öronen ner i snön på andra sidan, fick upp huvudet och försökte få bort snön från ögonen, och det gick väl hyfsat ändå. Sedan vände jag mig mot Wille som bara låg och myste där i djupa snön, och försökte busa lite. Men det var aningen svårt, för snön var så djup så jag fick liksom inte ngt fäste i den. Efter en stund crawlade vi tillbaka mot snövallen och där vilade jag en stund halvt hängandes över snövallen. Det var jobbigt att vara i så djup snö, så jag måste ju hämta andan en stund. Men sedan så kom vi över snövallen ner på den plogade gångvägen, och då ruskade vi av oss en del snö, och så busade vi lite.

Men så drog Wille ut i snön på andra sidan snövallen igen och jag tog fart följde efter och kom med lätthet över den den här gången och ut i snön.

Den var ju lite tillplattad nu så vi kunde faktiskt busa lite i den. Det blev som en lite grop där vi var, och vi hade skojigt. Matte hade roligt åt oss.

Efter ett tags busande tyckte hon att vi skulle gå vidare och ropade på oss. När vi efter lite besvär kom ikapp henne, ja hon var inte så värst långt borta, men vi måste ju över snövallen först, så fick vi både godis och en massa beröm.

Vi gick en stund, "och vilade oss" på den upplogade gångvägen.

Men i längden blir det tråkigt, så efter ett tag drog Wille ut i snön på nytt och jag efter. Här var det lite lägre snövallar så det var lite lättare att ta sig över dem. Dessutom var det inte fullt så mycket snö som en bit bort så vi busade massor i snön. När vi kom till matte så bjöd hon på godis, så när vi blev godissugna gick vi till henne, och sedan drog vi ut i snön igen !

Så småningom kom vi hem, och det var rätt skönt, fast attans varmt inomhus jämfört med ute det var det.

Strax innan matte åkte till jobbet, så fick vi gäster här. Med sig hade de sina tre hundar och vi fick en härligt busig och skojig Nyårsafton.

Stackars Nea var ensam Eurasier med 4 Cardigans, inte det lättaste och hon gjorde vad hon kunde för att hålla ordning på oss.

Hon såg mest till att vi inte bråkade för mycket, men annars så höll hon oftare marsvin sällskap än busade med oss.

Vi hade skojigt ändå allihopa.

Ibland surna jag till på Aylen, men hon bad om ursäkt. Hon nhgar en viss tendens att tro att våra leksaker är bara hennes när hon är här. Som ungar mest gör, som husse säger.

Aylen och jag kollar fotografen !

Jag funderar lite

En Spoling, men trött sådan.

Att de smällde raketer som tjöt och väste brydde jag mig inte så värst mycket om, nu var vi ju upptagna av att busa istället för att ligga och lyssna på dessa saker som låter så väldigt. Vi busade och busade en hel väldans massa. Vi fick smaka lite god mat också, det serverades nämligen fläskfilé och kassler med potatisgratäng. Det smakade inte alls dumt.

Så det blev en Nyårsafton nästan lika roliga som Julaftonen var.

Hoppas ni andra haft en bra Nyårsafton ni med. Nu ska jag ta och bita tag i det här nya året som just anlänt. Men första ska jag sova några timmar.

Ha det gott nu alla kompisar !

Idag så har det varit rätt så lugnt tills vi fick middagsgäster. De hade en av sina hundar med sig och det blev en massa bus och småtjafs också, men vadå, vi är ju nästan jämngamla han och jag.

För Wille däremot fjäskade han en hel massa, till och med så att Wille ibland blev lite ställd och inte riktigt visste vad han skulle göra. Själv ställde jag mig bara vid de tillfällena och tittade på nykomliongen, helt oförstående över vad han höll på med. Visst jag har lärt mig respektera Wille också, han är ju trots allt äldst, men inte fjäskar jag sådär mycket inte ????

Däremellan busade vi och hade jätteskoj. Men så snart Wille morrade lite eller lyfte på överläppen så slängde sig den här killen på rygg eller slickade honom i mungipan ! Jisses ! Lite långtråkigt blev det i längden.

När den här nykomlingen kände sig hemma, efter ett par timmar eller så, då blev det roligare. Då slappnade han av och kunde busa lite mer med fart.

Ja det gjorde vi. Där bjöds vi på god julmat också, men framförallt träffade vi alla polarna, ja nästan alla, för tre av dem fick inte vara ute med oss. Den ena en löptik, och de andra två grabbar som tror de äger stan ! Men trots det var vi fem busiga jyckar som for runt och hade jätteskojigt ! 

Med så många hundar på samma gång, så blev det väl en del diskussioner, men inget allvarligt.

Så nu mina vänner, var beredda på en låååång bildkavalkad. Orkar ni inte se allla bilderna, så skippa några till en annan gång. Vi hade i alla fall skojigt, det kan jag lova ! Nu så får jag presentera : 

Tre Cardigans, En Boxer och En Eurasier i full bus !  

När vi var trötta efter allt bus, så var det dags att komma in och då vidtog en massa ätande för människornas del. De var visst hungriga.

Själv fick jag en bit då och då av matte, och ibland av lillhusse eller lillhusses moster.

När de ätit klart då delades julkjlappar ut, och nu fick vi lite fler julklappar vi med. Det bjhöds nämligen på doggybag hos morr morr, dvs för oss hundar betydde det varsitt paket med en massa gottis i. Eller vad sägs om Julskinka, julsylta, köttbullar, potatis, prinskorvar och julebröd.

Morr Morr hade gjort 8 paket så alla vi hundar fick varsitt, fast jag hade ju gärna tagit två om jag fått, för det var så gott.

Vi fick öppna våra paket på alldeles egen hand. Det var skojigt.

Ja idag har då Julafton kommit, och nu vet jag vad det är. Det här var min första julafton och den var jättespännande och väldigt händelserik.

Först så hämtades vi av gammelfar, och fick åka i hans fina bil. Bara det känns väldigt speciellt, för han vill inte ha hundar där annars. Men idag var vi priviligierade och fick åka i bilen.

När vi kom fram så tog husse med oss på en avrastningspeomenad en sväng. Då fick vi busa i snön, så vi var lugna sedan, trodde husse ja !

När vi kom in så var allt så spännande och jag for runt och kollade precis allting, alla dörrar och rum som jag kom in i. Allt var så jättespännande, ja utöver att bara vara här, för bara det är spännande.

Jag sprang runt överallt, och vid ett tillfälle snubblade nästan gammelmor på mig, men då sa matte till mig och krävde att jag skulle lugna ner mig lite, men det var så svårt, fast jag försökte i alla fall.

Medan människorna satt och drack glögg och åt pepparkakk i källaren, så kollade jag och Wille julbordet, som var dukat med en massa spännande saker, och allt doftade så gott.

Jag hade gärna velat ställa mig på bakbenen och "bara smaka lite", men det verkade som om Wille såg vad jag tänkte, för han brottade ner mig direkt innan jag hann göra verklighet av tanken.

Då kom matte upp från källaren och då mötte jag henne och såg såååå oskyldig ut, ja jag hade ju inte gjort något. "Vad duktiga ni är som inte rör något" sa hon och vi viftade glatt på svansen.

Så småningom gick hon tillbaka ner i källaren, och vi följde med.

Ett tag blev jag så uttråkad så jag började jaga svansen, och tror ni inte att den rackaren smet undan då. Jo minsann hela tiden. Jag försökte ta den med överraskning genom kullerbytta och så, men inte då, svansen den smet undan den. Så satt den där och viftade retsamt för att jag inte fått tag i den.

Efter en stund kom alla upp och de satte sig till bords. Jag parkerade mig vid gammelmor, för där brukar en och annan gobit slinka ner från tallriken.

Mycket riktigt, efter ett tags väntan så kom det skinka, lite sylta och leverpastej.

Lite senare ramlade det ner även lite potatis och brödbitar.

Lite revbensspjäll han jag också få innan matte började se misstänksam ut. Då blev det inga gobitar på en bra stund. Men så när matte gick för att fylla på sin tallrik, då ramlade det ner både en och två köttbullar också. Mumsigt värre.

Nöjd lade jag mig vid gammalmors fötter en stund.

När alla ätit så kallades vi ut i köket, och där bjöds vi på lite olika julmatsrester. Det var jättegott.

Så småningom var det dags för julklappsutdelning. Vi fick inga julklappar här, men det gjorde inget. Vi hade ju fått julklappar hemma och sedan julmat här.

När vi satt bredvid matte och husse som fikade så ringde det på dörren, och vår skjuts kommer in för att hämta oss och våra människor, för nu ska vi åka vidare.

Ja idag har då Julafton kommit, och nu vet jag vad det är. Det här var min första julafton och den var jättespännande och väldigt händelserik.

Först så hämtades vi av gammelfar, och fick åka i hans fina bil. Bara det känns väldigt speciellt, för han vill inte ha hundar där annars. Men idag var vi priviligierade och fick åka i bilen.

När vi kom fram så tog husse med oss på en avrastningspeomenad en sväng. Då fick vi busa i snön, så vi var lugna sedan, trodde husse ja !

När vi kom in så var allt så spännande och jag for runt och kollade precis allting, alla dörrar och rum som jag kom in i. Allt var så jättespännande, ja utöver att bara vara här, för bara det är spännande.

Jag sprang runt överallt, och vid ett tillfälle snubblade nästan gammelmor på mig, men då sa matte till mig och krävde att jag skulle lugna ner mig lite, men det var så svårt, fast jag försökte i alla fall.

Medan människorna satt och drack glögg och åt pepparkakk i källaren, så kollade jag och Wille julbordet, som var dukat med en massa spännande saker, och allt doftade så gott.

Jag hade gärna velat ställa mig på bakbenen och "bara smaka lite", men det verkade som om Wille såg vad jag tänkte, för han brottade ner mig direkt innan jag hann göra verklighet av tanken.

Då kom matte upp från källaren och då mötte jag henne och såg såååå oskyldig ut, ja jag hade ju inte gjort något. "Vad duktiga ni är som inte rör något" sa hon och vi viftade glatt på svansen.

Så småningom gick hon tillbaka ner i källaren, och vi följde med.

Ett tag blev jag så uttråkad så jag började jaga svansen, och tror ni inte att den rackaren smet undan då. Jo minsann hela tiden. Jag försökte ta den med överraskning genom kullerbytta och så, men inte då, svansen den smet undan den. Så satt den där och viftade retsamt för att jag inte fått tag i den.

Efter en stund kom alla upp och de satte sig till bords. Jag parkerade mig vid gammelmor, för där brukar en och annan gobit slinka ner från tallriken.

Mycket riktigt, efter ett tags väntan så kom det skinka, lite sylta och leverpastej.

Lite senare ramlade det ner även lite potatis och brödbitar.

Lite revbensspjäll han jag också få innan matte började se misstänksam ut. Då blev det inga gobitar på en bra stund. Men så när matte gick för att fylla på sin tallrik, då ramlade det ner både en och två köttbullar också. Mumsigt värre.

Nöjd lade jag mig vid gammalmors fötter en stund.

När alla ätit så kallades vi ut i köket, och där bjöds vi på lite olika julmatsrester. Det var jättegott.

Så småningom var det dags för julklappsutdelning. Vi fick inga julklappar här, men det gjorde inget. Vi hade ju fått julklappar hemma och sedan julmat här.

När vi satt bredvid matte och husse som fikade så ringde det på dörren, och vår skjuts kommer in för att hämta oss och våra människor, för nu ska vi åka vidare.

Ja idag har då Julafton kommit, och nu vet jag vad det är. Det här var min första julafton och den var jättespännande och väldigt händelserik.

Först så hämtades vi av gammelfar, och fick åka i hans fina bil. Bara det känns väldigt speciellt, för han vill inte ha hundar där annars. Men idag var vi priviligierade och fick åka i bilen.

När vi kom fram så tog husse med oss på en avrastningspeomenad en sväng. Då fick vi busa i snön, så vi var lugna sedan, trodde husse ja !

När vi kom in så var allt så spännande och jag for runt och kollade precis allting, alla dörrar och rum som jag kom in i. Allt var så jättespännande, ja utöver att bara vara här, för bara det är spännande.

Jag sprang runt överallt, och vid ett tillfälle snubblade nästan gammelmor på mig, men då sa matte till mig och krävde att jag skulle lugna ner mig lite, men det var så svårt, fast jag försökte i alla fall.

Medan människorna satt och drack glögg och åt pepparkakk i källaren, så kollade jag och Wille julbordet, som var dukat med en massa spännande saker, och allt doftade så gott.

Jag hade gärna velat ställa mig på bakbenen och "bara smaka lite", men det verkade som om Wille såg vad jag tänkte, för han brottade ner mig direkt innan jag hann göra verklighet av tanken.

Då kom matte upp från källaren och då mötte jag henne och såg såååå oskyldig ut, ja jag hade ju inte gjort något. "Vad duktiga ni är som inte rör något" sa hon och vi viftade glatt på svansen.

Så småningom gick hon tillbaka ner i källaren, och vi följde med.

Ett tag blev jag så uttråkad så jag började jaga svansen, och tror ni inte att den rackaren smet undan då. Jo minsann hela tiden. Jag försökte ta den med överraskning genom kullerbytta och så, men inte då, svansen den smet undan den. Så satt den där och viftade retsamt för att jag inte fått tag i den.

Efter en stund kom alla upp och de satte sig till bords. Jag parkerade mig vid gammelmor, för där brukar en och annan gobit slinka ner från tallriken.

Mycket riktigt, efter ett tags väntan så kom det skinka, lite sylta och leverpastej.

Lite senare ramlade det ner även lite potatis och brödbitar.

Lite revbensspjäll han jag också få innan matte började se misstänksam ut. Då blev det inga gobitar på en bra stund. Men så när matte gick för att fylla på sin tallrik, då ramlade det ner både en och två köttbullar också. Mumsigt värre.

Nöjd lade jag mig vid gammalmors fötter en stund.

När alla ätit så kallades vi ut i köket, och där bjöds vi på lite olika julmatsrester. Det var jättegott.

Så småningom var det dags för julklappsutdelning. Vi fick inga julklappar här, men det gjorde inget. Vi hade ju fått julklappar hemma och sedan julmat här.

När vi satt bredvid matte och husse som fikade så ringde det på dörren, och vår skjuts kommer in för att hämta oss och våra människor, för nu ska vi åka vidare.