Idag när matte hämtade lillhusse efter skolan, då kom hon också hem med Aylöen och hennes matte. fast gissa om jag blev snopen när matte kom in, tog på mig och Wille kopplet och gick ut igen....Där utanför står då Aylen, och jag FICK INTE hälsa på henne fast jag så gärna ville. Istället började matte gå åt motsatt håll med mig och Wille, mot en av hundhagarna. Först där fick vi hälsa på varandra jag, Wille och Aylen.

Nu blev det busa av må ni tro. Som vi sprang. Vid ett tillfälle såg sig inte Aylen för när jag jagade henne och sprang rakt in i staketet. Hoppsan tänkte jag, men Aylen ruskade lite på sig och så busade vi vidare, men nu visste hon vad den delen av staketet gick.

Efter en stund gick vi hemåt och väl hemma drack jag massa vatten och så serverades vi kvällsmat. Strax därpå kom husse hem ochn hämtad eWille, och så åkte han igen !? Men Aylen och jag vi busade och hade jätteskojigt.

Nackdelen är att jag inte fick ha mitt tuggben framme när Aylen var här, för matte sa att då tog nog Aylen det med sig hem. Så det var ju tur att matte gömde undan dem. Men nu har jag ju det kvar och det räcker tills imorogn ju.

Så småniongom blev både jag och Aylen trötta så vi lade oss att vila en stund. Sedan blev det full fart igen, ända tills Wille och husse kom hem. De hade varit på kurs. Wille var rätt trött, så han orkade inte busa så mycket med oss. Istället gick han och lade sig nedanför soffan där matte satt.

När Aylen med matte åkt hem, matte skjutsade dem, då blev dte väldigt lugnt, och jag blev jättetrött. Så nu ska jag nog sova en stund.

Natti Natti.

Javisst låter det konstigt, men så var det faktiskt.

Idag tog nämligen matte med oss på en skön höstpromenad för vädret var jättefint. Det blev en rätt lång promenad och skönt ute var det.

Vi kom så småningom till en av ängarna där vi gillar att busa, men idag höll matte i kopplena, för det var en massa skolbarn där också. Men vi busade en stund och matte fotade.

Plötsligt tappar matte kopplena och jag märkte inte att jag var lös, inte Wille heller förrän matte kallade in oss. Då fattade vi att vi var lösa. Wille kom och jag följde efter men mitt i ett språng så stannade jag, helt totalt överraskad av vad som hände nu. För när Wille förstod att matte tänkte fånga in honom, då vek han av åt sidan var på väg ut mot en väg bredvid.

Då kastar matte sig handlöst åt sidan som värsta målvakt !!!! Kameran flyger upp i luften men eftersom den sitter runt mattes hals så landar den rätt snabbt på mattes mage. Strax innan kameran landar så har matte fått tag i Willes koppel så Willes framfart tar tvärt stopp ! Han stannar lika överraskad han, för han hade nog inte räknat med att matte skulle slänga sig efter honom, och han hade nog heller inte räknat med att hon skulle lyckas fånga honom !!! Men det gjorde hon.

Vilken sjutusan till målvakt matte måste ha varit ! Det var ungefär som om hon var målvakten och vi var bollarna som kom farande !! Sicken otur att ingen hade fotat henne för tänk vilken bild det skulle ha blivit !!!

Medan matte reste sig så gick jag fram till henne för att pussa henne lite, för hon kunde ju ha gjort sig illa, men det var ingen fara. Hon bara kramnade om oss båda två, sedan gick vi vidare.

På vägen hem ville matte ha lite poseringsbilder också, så hon bestämde en plats där vi sklulle sitta ner så hon kunde fota oss. Men jag hade ingen lust att sitta stilla, jag ville leka med Wille och matte istället. Men när matte skärpte tonen då lyssnade jag och sedan satte jag mig, för matte hade låtit väldigt bestämd !

Så småningom begav vi oss av hemåt och väl hemma var både jag och Wille jättetrötta, och lade oss att sova en stund.

Ja den kom idag. När husse tog ut oss i morse så förväntade jag mig inte att det skulle vara vitt på marken och jättekallt om tassarna, men det var det.

Visst jag är född mitt i vintern, men då var jag ju nyfödd och hade knappast stött på något som snö, ja allt det här vita alltså då. I mars i år satte jag för första gången mina tassar i snön, men då tillsammans med mamma och syskonen.

Nu är dte vitt igen. Men provsmaka de gjorde jag ju och det var riktigt kallt och gott att äta snön.

Så när matte tog med oss ut senare under dagen, då var det första jag gjorde att äta snön. Ja nästan en tugga i varje steg.

Plötsligt får Wille värsta rycket och börjar fara omkring som jag vet inte vad. Jag hängde ju på när första överraskningen lagt sig förstås. Sedan busade vi som små tokingar i snön. Matte hann knappt med, med kameran.

Att Wille stortrivdes i snön, tja du det var det ingen tvekan om alls. Jag var väl lite mer försiktig om man säger så. Men matte hade jätteskoj åt vår framfart i snön. När matte sedan på vägen hem skulle ta några posé bilder, nja då var det lite svårt att sitta stilla, framförallt för Wille som bara ville fortsätta fara omkring i snön. Matte fick säga till honom att sitta kvar några gånger innan han gjorde det.

Resten av vägen hem blev det ännu mer bus, och matte stänkte snö på oss. Det gillade vi båda två, ja alltså Wille och jag. Vi försökte jaga snöstänken som kom farandes.

Matte lämnade Wille hemma och tog med mig ut på en egen promenad. Vi gick ner i dalgången och fotade lite där.

Sedan var det min tur att vänta hemma medan matte gick iväg till dalgången med Wille istället.

När alla var samlade hemma igen så bjöd matte oss på varsin ostmacka. Det var gott. Sedan gömde hon godis som vi fick leta reda på en stund.

När all den här hjärngympan var över, då var båda jag och Wille så trötta så vi somnade rätt snabbt.

När matte gick till jobbet så öppnade vi bara halvt om halvt ögonen, innan vi sov vidare. Efter en stund kommer mellanhusse hem från sitt jobb, och då blev det en ny promenad och lite gos och kel.

Idag skiner solen och matte har varit ute på en kortare rastningspromenad med oss. Sedan tog hon ett par koppar kaffe, och så åkte ytterkläderna på igen och våra koppel kom fram igen. Kameran och godis såg jag också att hon stoppade ner i fickorna. Sedan gick vi ut igen. Vi förstod att det var ngt speciellt på gång både Wille och jag, och vi tyckte allt att matte gick alldeles för sakta i kopplet, så vi försökte dra iväg henne så hon fick upp,farten lite. Till sist tröttnade hon rejält på att "snällt" säga till oss, så hon skärpte rösten, stannade och vi gick inte vidare förrän vi hade satt oss ner på rumporna både Wille och jag. När vi gick igen och började dra i kopplet, så upprepades proceduren och efter tre gånger till så lugnade jag ner mig, och strax efter även Wille och så gick vi i mattes takt. Det kändes bättre. Så småningom kom vi fram till en hundhage där vi inte varit på rätt länge. Där släpptes vi lösa och fick fara omkring och busa så mycket vi orkade. Vi hade jätteskojigt. Även matte kom med på ett hörn och kastade pinnarna till oss som vi kom med.

Wille hade helst velat ha sin för sig själv, men då matte inte gillade det, så fick han vackert dela pinne med mig. Om det inte passade Wille då höll hon i honom, medan även jag fick en chans att hämta pinnen och komma med den till matte, bara så hon kunde kasta iväg den igen.

Efter ett bra tag gick vi vidare och kom till en stor äng med staket runtom. Där fick vi släppas lösa igen och nu var det stooora ytor att springa på. Jag hann inte med Wille som är en rackare på att springa fort. Däremot lyckades jag genskjuta honom några gånger.

Vi sprang runt  och hade jätteskojigt. Efter en stund kallade matte in oss, och strax därpå såg vi att dte kom tre andra hundar mot hagen också. Det var 3 basenjis, en tik och två hanar. Vad spännande tyckte vi.

Matte och deras ägare stod och pratade en stund.

Deras matte släppte lös en av sina hanar och tiken och matte släppte lös mig.

Den ena hanen hade börjat gruffat med Wille så därför ville inte matte ta några risker och höll honom kopplad tills vidare.

Strax eftrer att basenjisarna släppts lösa så kommer hanhunden springande mot mig och börjar argt bita mig. Jag slänger mig ju direkt på rygg och hoppas på att han ska sluta, vilket han inte gör, han bara fortsätter men i nästa sekund är matte där tar hanhunden i nackskinnet och lyfter bort honom från mig. Jag sprang därifrån snabbast möjligt. Matte håller i honom tills hans matte kommer och tar hand om sin hund. Hanens matte tyckte det var tråkigt att hennes hane inte var kunde uppföra sig och kopplade honom. Tiken fick springa och leka med mig istället. Men jag var så skraj, gfast hon inget illa ville, så jag satte av så långt bort jag kunde från henne, för jag trodde hon också ville bråka.

Matte ropade då på mig och kopplade mig, och efter en stund så kändes det bra igen. Matte fanns ju där i kopplet i alla fall. Basenjitiken fortsatte att inbjuda till lek och efetr en stund så släppte matte lös mig igen och nu lekte vi och vi hade jätteskojigt. Det kändes mycker bättre.

Så småningom begav vi oss av hemåt, och på vägen stannde vi till vid en annan hage och där fick vi springa lösa igen och busa en massa jag och Wille. Det var jätteskojigt. Matte passade också på att ta lite poseringsbilder på oss.

Det blev en jätteskojig dag idag. För vi fick både en härlig långpromenad, bus och så träffade en kompis ! En massa massa bilder blev det ju förstås.

Idag har det nämligen varit jättevackert höstväder, och både matte och vi tyckte att en skön höstpromenad skulle vara härligt, om inte annat så som omväxling för all asfalt som vi annars nästan alltid går på. Det blev en promenad på drygt 3 timmar ! Det är långpromenad det.

Matte tog med mig och Wille i bilen och vi åkte och hämtade upp våra kompisar Nea och Aylen. Jag och Wille blev jätteglada, för vi hade gärna velat leka med dem redan igår, men det blev ju inte så. Sedan for vi iväg en bra bit med bilen innan vi slutligen stannade. Ut far både jag och Wille i en väldig fart, för här var vi för inte så länge sedan, fast då tillsammans med husse, matte och lillhusse. Vi hade nämligen än en gång stannat till vid Rosersbergs slottspark. 

Först styrde vi tassarna ner mot vattnet. Det var Mälaren och där blev det en massa fotande för det var enligt matte perfekt fotoväder idag. Jag passade också på att ta ett dopp.

Framförallt Nea och Aylens matte och husse fotade en massa. Men även vår matte hade kameran med sig och tog en massa bilder, fast mer på oss förstås än på Nea och Aylen. men några blev det på dem också.

Efter ett bra tag så gick vi vidare, och då hade vi väntat bra länge på att Nea och Aylens matte skulle bli klara med sitt fotograferande. Vi gick över en massa nedfallna löv i härliga färger matte och vi. Lite här och där blev det fotande förstås. På bilden här nedanför stannde vi en stund och inväntade Nea och Aylen. Vi tröttnade på att stå upp så vi satte oss ner, även matte.

Efter en stund kom de ikapp oss, och vi gick vidare. Vi gick in i ett inhägnat område där det fanns en grillplats också. Jättefint var dte där. Dock hade vi ingen korv med oss att grilla, och dte var ju lite synd tyckte jag. Men sedan när vi släpptes loss alla fyra där i hagen, jag, Nea, Wille och Aylen, då glömde jag bort den tanken för nu blev det busa av må ni tro. Jisses som vi sprang. Att vi dessutom bara kunde springa ner i vattnet när helst vi ville det, ja det gjorde ju buset ännu skojigare. Men Wille han vägrade bada. Istället badade jag gånger flera, så man kan ju kanske säga att jag badade istället för honom.

Medan vi busade runt och for omkring, ömsom i vattnet, ömsom på stranden, då kommer det en matte med en Sheltie gående.

Jag blev jättenyfiken, för det var ingen jag träffat förut. Aylen hon for fram och stormskällde på den stackars killen så han blev ju alldeles paff och höll sig närmare matte sin. Matte kallade in mig och Wille, och sedan kallade även Neas och Aylens matte och husse in dem. Sen gick matte fram och jag kände att hon blev glatt överraskad när hon såg att det var Sheltievalpen Harry som kom förbi, han var också på promenad med sin matte, och samtidigt som oss.

Gissa om jag blev glad när jag förstod vem det var. Det var ju helkul ju !

Harry kom också in i hagen och sedan släpptes först han loss, och därefter så släpptes Nea och Aylen loss.

Jag och Wille var fortfarande kopplade så att Harry inte behövde överfallas av en hel massa jyckar på samma gång. Efter ens tund hade vi bekantat oss och även kommit igång med lekarna och vi hade jätteskojigt.

Vi busade en lång stund med varandra och hade jätteskojigt. Men så småningom tyckte vår matte att det var dags att bege sig av hemåt.

Jag kände då att jag började bli jättetrött, för jag hade sprungit en hel massa idag, jag hade busat, jag hade badat och jag hade dessutom promenerat länge och långt. Inte konstigt att man blev trött då inte.  På väg mot bilen gick vi förbi ytterligare en fårhhage, fast de här hade stängsel runt sin hage istället för sådana där färistar som det låg vid de andra fårens hage. Lite läskiga var fåren allt tyckte jag. Dessutom fanns dte getter där också. Båda sorterna lät på ett konstigt sätt. Men en blir ju nyfiken, så jag gick närapå ända fram till staketet och kollade in dem på nämare håll.

Ja jag nosade faktiskt nästan på dem, men det blev lite läskigt så jag skällde till åt dem varpå då matte genast sa till mig att vara tyst så jag inte skrämde dem. Men vadå skrämde, jag tyckte ju att de var lite läskiga och det måste jag ju tala om för matte, fast inte för fåren för det var ju meningen att de skulle bli rädda för mig när jag började låta tyckte jag.

Men tror ni de blev det då, nä då bara ännu mer nyfikna. Aylen hon skällde konstant på dem länge, länge. Till sist lyckades väl hennes matte delvis övertyga Aylen om att var tyst. Nea hon trodde visst att fåren var någon sorts lekkamrater till henne, för hon hoppade omkring på bakbenen och viftade som bara den på svansen. Hon skulle leka med dem hon.

Wille han var bara tyst och tittade på dem, och han var modig han för han gick ända fram till ett av fåren, utan att bli rädd, och skällde ingenting.

Då fick jag lite mer mod jag med.

Nåväl. Så småningom packades vi in i bilen igen, och det bar av hemåt. Det var skönt tycker jag, för jag var helt slut efter alla äventyr idag !

Ska vila mig ett tag  och piggnar kanske sedan till lite mer frampå kvällen.

Ja det var det visst idag. Jag förstod det när matte packade ner mitt fina utställningskoppel i vår "lilla resemapp".

När allt var nerpackat så kom mellanhusse med ut till bilen. Matte skjutsade honom till hans jobb samtidigt som vi åkte till vår utställning.

När vi kommit en bit på väg så saktade matte plötsligt ner farten. Hon hade sett att det var något konstigt där vid en hållplats. Där låg det en hög med kläder, ja det var det första matte tyckte hon såg. Men när vi närmade sig så såg vi att det var en människa bland de där kläderna också, och den låg på marken, på asfalten vid en busshållplats alldeles ihopkrupen.

Matte stannade bilen och tog med sig mig ut, jag trodde vi var framme och började leta efter hundarna jag, sedan fick jag också syn på den stackars människan som låg där på marken. Vi gick närmare och snart var vi framme. Matte böjde sig ner och ruskade lite lätt på den unga pojken som låg där ihopkrupen. Han var runt 17 år tror matte. Pojken rörde sig inte.

Matte kontrollerade så han andades och om han kändes kall eller varm. Han andades, men rörde sig fortfarande inte.

Då ruskade matte lite hårdare på honom och frågade lågt "Hur mår du".

Han öppnade ögonen lite då men stängde dem snart igen, så matte puffade på honom lite mer för att se om han reagerade, sedan lät hon mig gå fram till honom och nosa på honom. Då öppnade han ögonen en kort stund till, sedan stängde han dem igen. Jag tyckte han verkade frysa så jag pussade honom på näsan och då vaknade han till lite mer. Sedan ringde matte ambulansen som kom innan vi fortsatte vår resa mot utställningen. Matte var lite skakis efteråt kan jag ju säga.

Vi hämtade upp Aylen och Neas matte, men utan Aylen och Nea. Sedan så småningom kom vi fram. Där slog en massa intressanta dofter mot nosen och jag kände spänningen stiga i hela kroppen. Jag blev jättepeppad, och tyckte det var jätteskojigt. En massa hundar mötte vi och en massa hundar gick före oss. Vi gick också förbi hagar där det var staket och innanför dem fanns det stora djur med täcken på. Det var visst hästar det, stora hästar. En annan hade ju bara sett modell mindre. De var jättespännnade men jag fick inte hälsa på dem.

När vi fått vår nummerlapp, väntade vi en stund innan det blev vår tur att gå in i ringen. Där var 5 Welsh Corgi Cardigans, men jag var ensam valp.

Medan jag väntade busade jag med några andra hundar och tog med matte på sightseeing i ridhuset där vi var.

Jag flörtade jag med en väldoftande Cardigan tjej på 16 månader. Mmm hon luktade gott och vi lekte en lång stund.

Sedan kom det förbi två leonberger som ville vara med och leka de också. Men de var stora ! Fast de var snälla och fulla av bus.

Det blev Aylens matte som visade mig i ringen, och vi belönades med BIR-valp rosett och HP. 

Kritiken löd :

7 mån maskulin hund. Bra nosparti, stora öron, bra hals, utmärkt förbröst, bra bröstkorg, står ngt fransyskt. Bra ben och tassar. Välmusklat bakställ, rör sig utmärkt från alla håll. Ngt glad svans i rörelse. Bra päls.

Matte blev jätteglad, Aylens matte också.

Sedan blev det en låååång väntan på att komma in i stora ringen. För tyvärr så gjorde de gruppfinalerna på vuxna hundar, barn med hund och en del annat, innan alla valpar kom in för en gemensam BIS final. Under tiden vi väntade så tog vi en promenad som gick till den sk paddocken där hästhussar och hästmattar red sina hästar för att motionera dem. Först skällde jag på dem, men när matte sa till mig att vara tyst och bara titta, då var jag det. Ingen av hästarna tycktes bry sig om en lite hund som jag som skällde, så det var nog lika gott att vara tyst i alla fall. Vi stod där en rätt lång stund matte och jag. Det var skoj att se dem och jag var väldigt fascinerad av att de var så stora, men verkade så snälla.

Jag fick hälsa på en av dem, och det var visserligen lite läskigt i början, men snart blev det en baggis. Hästen blåste varmluft på min nos, det var rätt mysigt. Sen gick vi in igen till alla hundarna där inne i ridhuset.

När det dröjde ännu längre innan vi skulle in i stora ringen, så funderade matte på om vi skulle åka hem, men sedan ändrade hon sig, och glad var jag för det.

Nu hade jag tid att leka med flera stycken hundar. Det var ju därför jag ville stanna kvar. Bland annat träffade jag en söt cavvisflicka som jag hälsade på, men vi lekte inte för hon var lite blyg.

Jag hittade också en väldigt lekfull kompis där, en västgötaspetsflicka. Gissa om vi lekte. Vi var jämngamla och hade jätteskojigt. Som vi busade. Våra mattar undrade mer än en gång om vi aldrig blev trötta. Men vadå vi var ju valpar, vi orkar busa massor.

Jag hittade också en lapphundkille,som ville leka, men det ville inte hans matte, så vi struntade i det. Sedan busade jag med en Aussi (Australian Shepherd) men hon var lite blyg, men vi hälsade och lekte en kort stund. Matte fotade henne sedan när hon vilade sig.

Bredvid oss huserade en Eurasierhane jag aldrig träffat förut. Först var han lite försiktig och sökte inte direkt kontakt, men efter en stunds uppmjukande lekinviter från mig så busade vi också. Snart kom även hans lillasyster (fast kullsyskon) med hon också.

Medan vi höll på att busa så där, jag och två Eurasier så kom en lite nyfiken isländsk fårhundsflicka fram och ville vara med.

Klart hon fick det, och som om inte det räckte så kom strax därpå även min första lekkompis, västgötaspetsflickan och så en Norsk Buhundsflicka, som också ville leka med oss. Så en stund var vi 5 valpar som busade och hade jätteskoj, och det var fler än en hund som ville vara med.

Sedan träffade jag på Grand Danoisar, andra Eurasiers, ett par Norska Buhundar busade jag också med, och så en Eurasiervalp som ville busa han också.

Så småningom var det min tur att gå in i stora ringen och jag gjorde mitt bästa för att visa upp mig, men jag var så trött så trött, så jag ville helst sitta och vila en stund.

Vi blev inte en av de 5 som fick BIS placering, men vad gjorde det ? Vi hade varit med, vi hade haft jätteskoj och nu var jag trött och ville vila en stund.

I bilen på vägen hem somnade jag nästan på en gång, ja dvs när jag ätit upp godiset och hundkexbenet som matte lagt i bilen på min sovplats.

Nu har matte och jag precis kommit hem från utställningen vi varit på.

Vi är båda jättetrötta, men innan vi ska vila oss, så står det "skräpmats - middag" på schemat.

Jodå matte handlade mat till mig, sig själv, husse, lillhusse och Wille på vägen hem, ni vet sådan där snabbmat som man hämtar på speciella matställen, utmed vägen. Wille och jag delade på en hamburgare och gissa om det smakade bra.

Jag var jättehungrig, även fast jag smakat både toast, smörgås och mazarin idag, men det var ju flera timmar sedan. Sedan fick vi en bit av mattes kyckling och strips. Det var jättegott och både jag och Wille hade gärna ätit ännu mer. Men matte tyckte dte räckte. Vi skulle ju äta vår vanliga kvällsmat sedan också.

Jo då det är väl en av de där lugna, lite sega dagarna idag misstänker jag. Det blev en lite blåsig promenad idag, för det är en höstdag med solsken, men väldigt blåsigt. Jag passar på att jaga löven som blåser in på balkongen. Det är rätt skojigt, fast Wille tycker inte det. Däremellan kommer det ekollon flygande från trädet utanför nu när det blåser sådant. Bäst att ducka då ! Råkade få ett i huvudet för ett tag sedan, och det var inte skojigt tyckte jag.

Wille och jag en stund istället, det var roligare.

Ja det blev det definitivt idag. Det vra lugnt mest hela dagen, vi tog några promenander och medan matte var påväg till jobbet och mellanhusse inte kommit hem ännu, ja då makulerade vi några brev. Konstigt nog blev inte matte särskilt glad när hon fick veta det. Men vadå det var bara ett brev, det gjorde väl inget ? Det är väl viktigare att vi har skoj fast matte inte är hemma - eller ?

Nåväl för övrigt gick dagen framåt utan några större ansträngningar.

När väl matte kom hem då blev vi jätteglada. Men hon gick i säng jättetidigt. Det var ovanligt....