Matte har varit ensam hemma med oss nästan hela dagen idag, för husse och lillhusse är på julgransplundring. Vi hade vår egen plundring här hemma istället vi, för matte tog med oss på en skön kvällspromenad och med sig hade hon godis som hon lät oss leta efter i snön. Det var jätteskojigt.

Vi var ute bra länge och jag tror matte hade lika kul som vi.

Matte ville ta oss med på kvällspromenad, och då brukar de inte bli särskilt långa för oftast har vi varit ute på en riktigt låång promenad under dagen.

Men idag har inte det blivit av, för matte har jobbat i natt, och sedan har hon sovit många timmar på dagen. När hon vaknade blev det en skön promenad, men inte jättelång.

Nu tog hon då med oss ut, och jag var inte direkt beredd på att den promenaden skulle bli både lång, jobbig och skojig. Men det blev den.

Dessutom blev den lite spåännande för vi mötte en katt i koppel, vilket var ovanligt. Både jag opch Wille ställde oss och tittade på den, väldigt konfunderade, men hälsa fick vi inte. Den här katten var tydligen inte van vid hundar för den reste borst och fräste fast vi var flera meter från den.Matte stannde där vi var med oss och lät katten och dess två unga förare passera på behörigt avstånd.

Sedan gick vi vidare. Matte gick till en av rasthagarna en bra bit bort, och där kastade hon ut godisbitar i snön som vi fick leta reda på, lösa. Det var jätteskojigt. Matte hade en massa gott med sig så där blev vi en stund, och mellan godiskasten så busade jag och Wille en sväng.

Sedan fortsatte vi promenaden. Efter en stunds promenerande fick Wille ngt sdorts fnatt för han hoppade rakt upp på en snövall och ner i snön på dne andra sidan av snövallen. Där rullade han sig både länge och väl. Jag kom ju inte upp på den höga snövallen ordentligt, så jag stod med framtassarna på den och kollade på Wille som en bit bort rullade runt av välbehag. Jag försökte flera gånger att komma upp på den, men det gick inte. Till sist tog jag en ordentlig sats fart och kom nästan upp, men blev hängandes lite halvt om halvt över snövallen. Då hjälpte matte mig upp med rumpan över snövallen och sedan kunde jag slänga mig i snön och busa. Men jag upptäckte snart att en bit bort från snövallen så var snön väldigt djup och mjuk och jag sjönk ner i den. Försökte crawla närmare kanten och snövallen, men det tog både tid och ork. Efter en stund kom Wille närmare så jag kunde ta tag i hans svans och få lite draghjälp. Matte hade roligt åt oss förståss.

När vi sedan försökte ta oss över snövallen tillbaka till matte, då kom ingen av oss två, varken Wille eller jag, så att vi kunde komma upp på den och ta oss över den. Matte lockade och lockade på oss men hur vi än försökte så gick det inte. Som tur var hade matte koppel på oss båda och därmed kunde hon hjälpa oss upp på och över snövallen. Vilken himla tur tyckte jag, annars hade jag säkert legat där och crawlat forftfarande, och Wille likaså.

Efter den incidenten så höll vi oss på dne plogade gångvägen ett tag. Men när vi gått en bit  så drog Wille ut i snön igen, men nu höll han sig på snövallen, för där den var som högst var den också som starkast och bar utan problem Willes vikt där han gick. Jag ville också vara med och spatsera på snövallen. Försökte komma upp på den, men fick hjälp av matte igen så där gick vi två, stolta på snövallen och ingen av oss sjönk ner i snön. I alla fall inte förrän Wille fick för sig att hoppa ut i snön igen och rulla. Jag höll mig ett tag på snövallen men hade tappat balansen lite så strax efter Wille dråsade jag ner i snön jag med. Brydde mig då inte om att försöka ta mig upp på snövallen utan istället tog jag mig fram i snön, som då var ngt grundare här än där vi var förut.

Strax därpå kom vi till en upplogad snöhög som vi tog oss upp på. Väl där uppe rullade sig Wille i snön och jag busade med honom. Plötsligt tapade vi balansen och kanade ner mot matte. Det bar av upp på snöhögen igen och sedan gick jag på den ungefär i jämnhöjd med mattes ansikte. Gissa om jag kände mig stor.

Så småningom tyckte matte att det var dags att bege sig av hemåt.

Motvilligt lämnade vi snön och följde med in, men första måste Wille bara rulla lite i snön, och jag måste bara busa lite till och ta tag i hans svans.

När matte åkte hem i morse sa hon att det snöade och blåste en hel del. När jag och Wille följde med husse ut på en promenad, så märkte jag att det kommit rätt mycket snö, säkert 5-6 cm nysnö.

Det var husse som tog med oss på promenanderna för matte sov eftersom hon jobbat hela natten. Det blev rätt lugna promenander, lite bus förstås, men inte så värst mycket.

Hoppas ni får en skön trettondag kompisar.

Idag tog matte med oss på en härlig promenad och vi fick busa i snön så mycket vi orkade.  

Det var bara någon minusgrad ute och alldeles lagom. Matte kastade snöbollar och skickade snöregn på oss. Jag försökte fånga snön i luften, men det var inte det lättaste. Vi kollade en del utkikspunkter också. Där ser man riktigt långt om det är bra väder. Vår favoritplats är att kolla "vår dalgång" om där finns något spännande att rusa nedför snöslänten för att busa med. Men idag var det lugnt.

Jag hade gärna velat gå ner till dalgången och busa i snön, men det blev inte så idag. Så vi busade vidare utmed större delen av vägen hem. Ibland sa matte till oss, så då lugnade vi oss - för tillfället.

Vi var inte riktigt klara med busandet när matte tyckte vi skulle börja bege oss av hemåt. Därför fortsatte vi busa även utmed gångvägen, på gården och nästan i trappuppgången, fast då sa matte till oss att lugna ner oss.

När vi kom hem bjöd matte på en tuggpinne och sedan blev det godisletande. Det var svårt att ställa om sig från bus till koncentration, och i början flamsade jag nog mest omkring och letade. Men efter att ha märkt att Wille hittat massor av godis, så fick jag skärpa till mig och börja leta jag med, koncentrerat. Annars skulle jag nog ha blivit utan godis.

Lite filmsnuttar från promenaden :

http://www.youtube.com/watch?v=K9wB7IBtAlI

http://www.youtube.com/watch?v=_VCV2e9CDgI

Till sist en 2 min filmsnutt från busandet !

http://www.youtube.com/watch?v=NoG67dl311g

Nu har vi varit ute med matte på kvällspromenad. Hon hade kameran med sig, så det blev äntligen några bra bilder. Vi busade lite i snön, men mycket på den plogade gångvägen.

Jag hade samma problem med snövallarna som tidigare idag, enkelt att komma över dem och ner i snön, men svårt att komma tillbaka till den plogade gångvägen. Men skoj hade jag för det, även om det ibland var jättejobbigt att komma över snövallarna.

Idag är matte ledig, och det är skönt. Alltid hittar vi på något skoj då. Ja så är det och det har ju inte jag ngt emot ! Men just nu ärt det lugnt. Har tuggat tuggben en stund men tar en paus nu.

Nyss har matte och vi kommit in från en promenad. Vi mötte en kille som hade målarkläder på sig, och han pratade en stund med oss och matte. Han tyckte vi var mysiga och verkade smarta. Hmmmm jag såg hur matte tänkte när hon hörde det. Undrar vad hon tänkte.

När vi gick vidare så ville jag busa och tog tag i Willes svans, för då är han tvungen att vända sig om för att försvara den, och sedan kan jag busa med honom. Vi hade skoj när vi busade på den uppplogade gångvägen, och matte hade inget annat att göra än att vänta på oss. Men ingen av oss eller matte hade bråttom så vad gjorde det ?

Men ibland sa hon bara "Näe kom nu killar så går vi", och så gick hon. Vi ville ju inte bli ensamma kvar där så vi sprang ju efter henne, och då vankades det godis förstås. Gott var det. Vid ett par tillfällen fick Wille för sig att bege sig ut i snön på andra sidan den plogade snövallen, men då fick han svårt att komma tillbaka, för där var det ju bara mjuk snö, så han fick liksom simma mot snövallen igen för att kunna ta sig upp och över den. Matte hade skojigt åt honom, och jag ville ju inte bara stå och se på så jag tog mig över snövallen jag med. Men dte såg så lätt ut för Wille men det var jättesvårt att ta sig över vallen ut i snön för mig. Jag fick liksom inget bra grepp med tassrana. Matte såg mitt dilemma där jag låg, ungefär som en platt padda i snövallen så hon puttade upp min rumpa lite, och som hon skrattade åt mig. Men det är härligt när matte har rolgit och är med i leken liksom. När jag kom över vallen så dök jag ju på öronen ner i snön på andra sidan, fick upp huvudet och försökte få bort snön från ögonen, och det gick väl hyfsat ändå. Sedan vände jag mig mot Wille som bara låg och myste där i djupa snön, och försökte busa lite. Men det var aningen svårt, för snön var så djup så jag fick liksom inte ngt fäste i den. Efter en stund crawlade vi tillbaka mot snövallen och där vilade jag en stund halvt hängandes över snövallen. Det var jobbigt att vara i så djup snö, så jag måste ju hämta andan en stund. Men sedan så kom vi över snövallen ner på den plogade gångvägen, och då ruskade vi av oss en del snö, och så busade vi lite.

Men så drog Wille ut i snön på andra sidan snövallen igen och jag tog fart följde efter och kom med lätthet över den den här gången och ut i snön.

Den var ju lite tillplattad nu så vi kunde faktiskt busa lite i den. Det blev som en lite grop där vi var, och vi hade skojigt. Matte hade roligt åt oss.

Efter ett tags busande tyckte hon att vi skulle gå vidare och ropade på oss. När vi efter lite besvär kom ikapp henne, ja hon var inte så värst långt borta, men vi måste ju över snövallen först, så fick vi både godis och en massa beröm.

Vi gick en stund, "och vilade oss" på den upplogade gångvägen.

Men i längden blir det tråkigt, så efter ett tag drog Wille ut i snön på nytt och jag efter. Här var det lite lägre snövallar så det var lite lättare att ta sig över dem. Dessutom var det inte fullt så mycket snö som en bit bort så vi busade massor i snön. När vi kom till matte så bjöd hon på godis, så när vi blev godissugna gick vi till henne, och sedan drog vi ut i snön igen !

Så småningom kom vi hem, och det var rätt skönt, fast attans varmt inomhus jämfört med ute det var det.

När matte vaknat så tog hon med mig och Wille på en härlig promenad. Det var runt -10 grader ute, men matte tyckte det var skönt ute och vi med.

Plötsligt kommer det en litet yrväder rusande mot oss. En bra bit bakom kom hans husse som ropade på honom hela tiden, men yrvädret lyssnade inte alls.

Yrvädret var en lite hund av blandras, tydligen dvärgschnauzer och Yorskshireterrier fick vi veta lite senare.

Vi blev så paffa över att han kom springandes lös, så vi bara stannad eav mitt i promenaden och när yrvädret kom fram till oss så började vi artigt hälsa på varandra och sedan ville jag busa, och Wille med. Men då sa hans husse att det fick bli en annan dag, för idag skulle han inte få belöning för att han var olydig.

Lite besviken blev jag ju, men vi gick vidare.

Vi kom fram till en massa snöhögar som Wille absolut skulle högst upp på. Sedan lade han sig och rulladse sig där uppe på snön när han så plötsligt började åka kana ner, liggandes på rygg, för han kom för nära snöhögskanten. Men han gav sig upp på den igen, och samma sak hände, Wille rullade sig, kom för när kanten och åkte kana ner liggandes på rygg.

Sedan gjorde Wille om det flera gånger, för det verkade som han tyckte det var kul. Efter en stund tröttnade jag på att se på och tog mig upp till Wille, satte mig nästan på hans mage och så åkte vi nedför snöhögen tillsammans, jag delvis på Willes mage/sida. DET var skojigt. Följde med upp igen för att göra om det men då sa Wille ifrån. Så jag fick ta mig ner på egen hand.

Det gjorde jag flera gånger och nu började jag tycka det var skojigt. En ny lek kanske !!?? Vi gick från snöhög till snöhög, klättrade upp och åkte ner.

En dam som just hade passerat oss på gångvägen stannade, vände sig om tittade på oss, när matte skrattade åt oss, sedan började hon skratta hon också. Nu stod det alltså två människor och ömsom skrattade och ömsom log åt oss. Jodå vi hade kul. Matte tyckte vi skulle gå vidare, men det tyckte inte vi, så vi tog en vända upp i snöhögen igen. Men då lade sig Wille ner platt på mage och vägrade gå.

Jag följde ju med och matte som hade godis med sig, gav mig flera stycken. Wille upptäckte det, och plötsligt fick han bråttom att komma han med. Men vid flera tillfällen stannade han till för att gå upp i snöhögarna. Ibland fick han det, och ibland gick matte bara vidare, och han följde med, utan fler "platt-på-mage-försök". Vi tog en lång runda och var ute i drygt 1,5 timme sa matte. Det var jätteskönt och det kändes bra att busa lite också.

Strax innan matte åkte till jobbet, så fick vi gäster här. Med sig hade de sina tre hundar och vi fick en härligt busig och skojig Nyårsafton.

Stackars Nea var ensam Eurasier med 4 Cardigans, inte det lättaste och hon gjorde vad hon kunde för att hålla ordning på oss.

Hon såg mest till att vi inte bråkade för mycket, men annars så höll hon oftare marsvin sällskap än busade med oss.

Vi hade skojigt ändå allihopa.

Ibland surna jag till på Aylen, men hon bad om ursäkt. Hon nhgar en viss tendens att tro att våra leksaker är bara hennes när hon är här. Som ungar mest gör, som husse säger.

Aylen och jag kollar fotografen !

Jag funderar lite

En Spoling, men trött sådan.

Att de smällde raketer som tjöt och väste brydde jag mig inte så värst mycket om, nu var vi ju upptagna av att busa istället för att ligga och lyssna på dessa saker som låter så väldigt. Vi busade och busade en hel väldans massa. Vi fick smaka lite god mat också, det serverades nämligen fläskfilé och kassler med potatisgratäng. Det smakade inte alls dumt.

Så det blev en Nyårsafton nästan lika roliga som Julaftonen var.

Hoppas ni andra haft en bra Nyårsafton ni med. Nu ska jag ta och bita tag i det här nya året som just anlänt. Men första ska jag sova några timmar.

Ha det gott nu alla kompisar !