När matte vaknat så tog hon med mig och Wille på en härlig promenad. Det var runt -10 grader ute, men matte tyckte det var skönt ute och vi med.

Plötsligt kommer det en litet yrväder rusande mot oss. En bra bit bakom kom hans husse som ropade på honom hela tiden, men yrvädret lyssnade inte alls.

Yrvädret var en lite hund av blandras, tydligen dvärgschnauzer och Yorskshireterrier fick vi veta lite senare.

Vi blev så paffa över att han kom springandes lös, så vi bara stannad eav mitt i promenaden och när yrvädret kom fram till oss så började vi artigt hälsa på varandra och sedan ville jag busa, och Wille med. Men då sa hans husse att det fick bli en annan dag, för idag skulle han inte få belöning för att han var olydig.

Lite besviken blev jag ju, men vi gick vidare.

Vi kom fram till en massa snöhögar som Wille absolut skulle högst upp på. Sedan lade han sig och rulladse sig där uppe på snön när han så plötsligt började åka kana ner, liggandes på rygg, för han kom för nära snöhögskanten. Men han gav sig upp på den igen, och samma sak hände, Wille rullade sig, kom för när kanten och åkte kana ner liggandes på rygg.

Sedan gjorde Wille om det flera gånger, för det verkade som han tyckte det var kul. Efter en stund tröttnade jag på att se på och tog mig upp till Wille, satte mig nästan på hans mage och så åkte vi nedför snöhögen tillsammans, jag delvis på Willes mage/sida. DET var skojigt. Följde med upp igen för att göra om det men då sa Wille ifrån. Så jag fick ta mig ner på egen hand.

Det gjorde jag flera gånger och nu började jag tycka det var skojigt. En ny lek kanske !!?? Vi gick från snöhög till snöhög, klättrade upp och åkte ner.

En dam som just hade passerat oss på gångvägen stannade, vände sig om tittade på oss, när matte skrattade åt oss, sedan började hon skratta hon också. Nu stod det alltså två människor och ömsom skrattade och ömsom log åt oss. Jodå vi hade kul. Matte tyckte vi skulle gå vidare, men det tyckte inte vi, så vi tog en vända upp i snöhögen igen. Men då lade sig Wille ner platt på mage och vägrade gå.

Jag följde ju med och matte som hade godis med sig, gav mig flera stycken. Wille upptäckte det, och plötsligt fick han bråttom att komma han med. Men vid flera tillfällen stannade han till för att gå upp i snöhögarna. Ibland fick han det, och ibland gick matte bara vidare, och han följde med, utan fler "platt-på-mage-försök". Vi tog en lång runda och var ute i drygt 1,5 timme sa matte. Det var jätteskönt och det kändes bra att busa lite också.

Jag blev jätteglad när matte kom hem i morse från jobbet, men hon bara klampade in och verkade vara jättesur.

Hon berättade för husse att hon kört fast med bilen i den djupa snön på parkeringen som kommunen inte plogat alls och hon fick hålla på i över 20 minuter för att försöka komma loss. Till sist gick hon in på gården och fyllde en stor påse med sand som hon tog av och slängde bakom bildäcken och framför så hon skulle komma loss. Men det tog trots det ett bra tag att komma loss.

Gissa om hon svor över snöröjningen ojojoj ja. Men efter ett tag lugnade hon ner sig och då bara satte hon sig på golvet och satt där. Naturligtvis kröp jag upp i knäet på henne, även Wille kom och gjorde samma sak. Matte klappade och gosade oss lite frånvarande. Hon såg trött ut. Jag ville ogärna lämna mattes knä när hon efter en lång stund reste sig, men det gjorde jag ändå, hade ju inget annat val.

Sedan gick vi och sov, och vi sov länge. Det var skönt för matte var mycket mer lugn och avslappnad när hon steg upp.