Idag tog matte med mig och Wille på en lite längre promenad. Vi tar det sakta och lugnt, ända tills en plogbil åker förbi, då blir jag helskraj och hoppar ut i snön. Wille han bara tittar helt oförstående på mig och tyckte nog jag var lite väl löjlig. Vi fortsätter sedan vår promenad och efter ett tag vänder vi hemåt igen. Matte orkar ju inte jättelångt ännu, men det har blivit mycket bättre sedan i början av veckan. Väl hemma kopplar hon loss Wille och låter honom stanna inne. Men mig tar hon ut igen och vi går runt i vårt kvarter och jag tycker det känns helt ok, ända tills det kommer en lite lite plogtraktor som ska lämna av snö. Då blir jag lite skraj och vill gå därifrån.

Men matte hon går åt samma håll som plogen och jag har ju bara att följa med. Men det är inte så farligt. Sedan stannar matte på behörigt avstånd från traktorn och där står vi och ser på medan den åker fram och åter förbi oss och hämtar och lämnar snö. Ibland tycker jag att den kommer lite väl nära för att det ska vara komfortabelt och vill närmare matte, då skojar och busar matte med mig och så står vi kvar.

Flera gånger gör vi samma sak, och till sist tycker jag att det inte är ett dugg läskigt, bara tråkigt att stå stilla och se på en plogtraktor. Så jag börjar jaga min svans istället, då händer det ngt spännandei alla fall, ja man vet ju aldrig vart svansen tar vägen ju......

När traktorn kommmer en gång till och åker förbi, då fortsätter jag att jaga svansen, títtar bara upp lite när den är närmast, så väntar vi tills traktorn åkt iväg, sedan går vi vidare. Äntligen tänker jag då.

Matte tränar nu fotposition med mig, för hon tycker att jag drar för mycket i kopplet på våra promenader, och hon gillar inte att behöva säga till mig hela tiden. Så nu blir det visst lite träning ett tag. Vi håller på och övar en stund, och jag vet att matte har godis i fickan, men hon bestämmer när jag ska ha det och det hjälper inte att jag försöker hoppa på henne för att komma åt det. Nä nä bara följa med gäller och då får jag godis.

Så håller vi på ett tag tills matte så äntligen säger "Varsågod" efter vårt träningspass. Det betyder att nu får jag lukta, och nosa omkring som jag vill. Leka med en pinne gör vi också.

Sedan blir det fotposition korta bitar hela vägen hem, växlat med "Varsågod". Det går bra och matte verkar nöjd.

Väl hemma sätter hon sig ner i soffan och tar en kopp varmt te för hon har börjat hosta en massa av ansträngningen och den kalla luften ute.

Så småningom lugnar det ner sig och då lägger vi oss vid hennes fötter och sover en stund medan hon ser på TV.