Idag tog matte med oss på en skön promenad i solskenet. Med jämna mellanrum stannade vi och njöt i solen en stund, eller ja matte njöt medan vi hittade en intressant fläck att studera. Roligast av allt var när Wille och jag busade och brottades i en stor snöhög som vi har här hemma. När vi såsmåningom lämnade den råkade vi komma mitt i ett kaj kalas. Där var en massa Kajor som inte visste till sig iglädjen över att ha hittat en stor macka med en massa gott på. Jag ville också vara med, men mest för att jaga kajorna. Men det fick jag inte för matte, hon tyckte de kunde få äta ifred. Men då jag istället försökjte komma åt en liten bit av deras macka då sa matte till mig på skarpen att jag bskulle låta deras mat vara ifred. Jag får mat hemma menade hon, men kajorna måste själva leta reda på sin mat. Nu när de hittat en ordentlig bit mat, då var det deras ansåg hon. Men det gjorde inte jag. Men det var bara att rätta sig efter matte.

Så efter en kortare diskussion så gick vi vidare och matte lät mig och Wille busa i snön istället och slängde ut godisbitar i den. Det var inte tokigt alls, så rätt snart glömde jag bort kajornas och deras mat.