Idag är det rätt trist väder ! Det regnar och är grått ute. Matte tyckte vi skulle hitta på ngt inomhus istället för att busa ute. Inte för att regn bekymrar mig, men matte är väl inte så förtjust i regn precis.

Nåväl matte är ju påhittig har vi upptäckt jag och Wille, så även idag.

För idag hittade hon en tom plastburk som husse tömt på godis (godisråtta som han är) och istället för att slänga den, så gjorde matte den till en kul leksak för mig och Wille. Hon lade i lite godis i den som det sedan var meningen att jag och Wille skulle räkna ut hur vi skulle få ut det !

Det var lite klurigt, och jag måste väl erkänna att Wille var den som fick kläm på dte fortast, men för att äta dte godis som ramlade ut, då måste ju han lämna ifrån sig godisburken. Vem tror ni passade på då ? Just det jag !

Efter lite fnulande så kom jag underfund med att om jag vickar burken på ett visst sätt, då trillar gobitarna ut ! Gissa om det var kul.

Vi turades om jag och Wille att ha ut godiset. När godisburken var tom så fyllde matte på den !

Både gott och skojigt var det !

Ja på alla mina promenader med matte idag, så har det pipit i hennes fick, så snart jag inte varit tillräckligt uppmärksam på henne. Till en början blev jag mest konfunderad, men sedan tyckte jag mig känna igen det där pipljudet. Mycket riktigt visade det sig på en av promenaderna, det var min pipis som matte endast tar fram då vi ska träna. Och jag bara älskar att leka med den pipisen.

på just den promenden mötte vi ett par hundar under promenaden, och jag ville helst fram och hälsa på dem alla, men det fick jag inte för matte. Inte heller fick jag bita i Willes nackskinn, en ful ovana som jag har påstår matte.

Så varje gång en eller flera hundar närmade sig, då pep det i mattes ficka. Så fort jag tittade på henne så fick jag godis och ibland busade jag en stund med pipisen. Det var jättekul. Bara det att jag ville ju att det skulle komma ännu mer hundar så jag fick höra pipisen och få ännu mera godis.

Vid några tillfällen tyckte matte att det var skoj att busa med mig och pipisen, och gissa vem som trivdes då ?

Idag tog matte med oss till hundhagen och när vi busat av oss en stund så kopplade hon oss och lät oss vakta ett träd. Sedan såg jag hur hon gick omkring och verkade leta efter saker eller gömma saker i snö, svårt att avgöra vilket.

Sedan släppte hon loss Wille, men jag fick stanna kvar ett tag. Det var inte skojigt ! Men efter en stund så fick istället Wille vakta trädet ensam och då fick jag leta och gissa vad jag hittade ? Köttbullar i snön, kan ni tänka er va ?

Jag blev jätteivrig och for omkring som en skottspole, enlig matte. Snart var de nog slut för jag hittade inga fler. Men istället fick jasg och Wille busa med hans rödprickiga boll. Det var skoj det med, men då och då gjorde vi en paus för att se om det fanns ngt mer gott.

Japp för idag skulle matte ha mig att sitta vackert. Jag är ju rätt bra på det, om jag får säga det själv, men matte tyckte nog jag kunde bli bättre !

Men ni kan ju själva avgöra ! Här kommer nämligen en filmsnutt som visar vad jag kan !

http://www.youtube.com/watch?v=VZhbzNM06xg

Vad säger ni ?? Gör ni om det där ??

Ta det som en utmaning om ni vill, ni har tre veckor på er att träna !!!! Men vi vill se filmbevis !

Matte tog med mig och Wille på promenad idag.

Det har snöat i natt och dte var massor av mjuk pudersnö ute. Den var så skön att bara hoppa ner i och inte kall alls. Vi busade i snön massor när vi var klara med det nödvändigaste. Efter en stunds promenad mötte vi en dam som tydligen ville hälsa på oss, men var lite osäker. Matte släppte först fram Wille, som slängde sig på rygg och ville bli kliad på magen en stund. Efter en liten tvekan så klappade hon Wille på magen, medan jag fick stanna hos matte och vänta. Så småningom var det min tur att hälsa och jag pussade henne på handen.

När hon klappade mig på ryggen lade jag mig på sidan och ville också bli klappad på magen. Damen såg jätteglad ut och var mkt mer avspänd nu än i början. Hon tyckte jag var jättesöt och lite busig.

Efter en stund gick matte poch vi vidare och ut i snön for vi både Wille och jag. Wille han snörullade ett antal mgånger och verkade aldrig vilja sluta. När han reste på sig och tittade på matte, så sa hon bara ja kom då Wille så går vi. Då slängde han sig ner i snön och rullade igen, och så fortsatte han flera gånger. Till sist fick matte nästan dra honom från snön som han blivit så förtjust i. Men hon hade godis och det var visst bättre än snörullning tyckte Wille, så då kom han.

Efter en stund mötte vi tre taxar och jag ville hälsa men fick inte.

Av ren frustration så ville jag bita Wille i nackskinnet istället, men då sa matte skarpt till mig, precis när jag tänkte göra det, varpå jag helt kom av mig och blev ståendes och tittade på de skällande taxarna. Wille hade visst hittat ngt intressanatare han. En tjejmeddelande.

Så småningom gick vi vidare och ut i snön bar det flera gånger under resten av promenaden.

Idag tog matte med mig och Wille på en lite längre promenad. Vi tar det sakta och lugnt, ända tills en plogbil åker förbi, då blir jag helskraj och hoppar ut i snön. Wille han bara tittar helt oförstående på mig och tyckte nog jag var lite väl löjlig. Vi fortsätter sedan vår promenad och efter ett tag vänder vi hemåt igen. Matte orkar ju inte jättelångt ännu, men det har blivit mycket bättre sedan i början av veckan. Väl hemma kopplar hon loss Wille och låter honom stanna inne. Men mig tar hon ut igen och vi går runt i vårt kvarter och jag tycker det känns helt ok, ända tills det kommer en lite lite plogtraktor som ska lämna av snö. Då blir jag lite skraj och vill gå därifrån.

Men matte hon går åt samma håll som plogen och jag har ju bara att följa med. Men det är inte så farligt. Sedan stannar matte på behörigt avstånd från traktorn och där står vi och ser på medan den åker fram och åter förbi oss och hämtar och lämnar snö. Ibland tycker jag att den kommer lite väl nära för att det ska vara komfortabelt och vill närmare matte, då skojar och busar matte med mig och så står vi kvar.

Flera gånger gör vi samma sak, och till sist tycker jag att det inte är ett dugg läskigt, bara tråkigt att stå stilla och se på en plogtraktor. Så jag börjar jaga min svans istället, då händer det ngt spännandei alla fall, ja man vet ju aldrig vart svansen tar vägen ju......

När traktorn kommmer en gång till och åker förbi, då fortsätter jag att jaga svansen, títtar bara upp lite när den är närmast, så väntar vi tills traktorn åkt iväg, sedan går vi vidare. Äntligen tänker jag då.

Matte tränar nu fotposition med mig, för hon tycker att jag drar för mycket i kopplet på våra promenader, och hon gillar inte att behöva säga till mig hela tiden. Så nu blir det visst lite träning ett tag. Vi håller på och övar en stund, och jag vet att matte har godis i fickan, men hon bestämmer när jag ska ha det och det hjälper inte att jag försöker hoppa på henne för att komma åt det. Nä nä bara följa med gäller och då får jag godis.

Så håller vi på ett tag tills matte så äntligen säger "Varsågod" efter vårt träningspass. Det betyder att nu får jag lukta, och nosa omkring som jag vill. Leka med en pinne gör vi också.

Sedan blir det fotposition korta bitar hela vägen hem, växlat med "Varsågod". Det går bra och matte verkar nöjd.

Väl hemma sätter hon sig ner i soffan och tar en kopp varmt te för hon har börjat hosta en massa av ansträngningen och den kalla luften ute.

Så småningom lugnar det ner sig och då lägger vi oss vid hennes fötter och sover en stund medan hon ser på TV.

Nu har jag, Wille och matte precis kommit in från en skön vinterpromenad.

Vi tog en för mig ny stig och det var lite läskigt på en del ställen. Men för det mesta var det bara skojigt och spännande.

På ett par ställen bara tvärvägrade jag att gå först, fast matte försökte peppa mig så hjälpte inte det. Det hade passerat ett djur med en mysko lukt där och det hade även gått en bit på stigen vi gick på, och jag vet inte vad det var så jag blev rätt osäker. Faktiskt så reagerade även Wille, även om det inte var lika mycket som mig, han är ju äldre och har hunnit träffa en del underliga djur. Mattes luktsinne är ju lika med noll, så henne kan man ju inte förklara för, så det slutade med att matte fick gå först och Wille bakom henne medan jag följde efter bakom Wille. Det var tryggast så. Men vaksam var jag och raggen var rest.

Efter ett bra tag så sprang jag om matte för då blev jag modigare för nu kände jag igen mig, ja i all fall lite.

Matte ville ta oss med på kvällspromenad, och då brukar de inte bli särskilt långa för oftast har vi varit ute på en riktigt låång promenad under dagen.

Men idag har inte det blivit av, för matte har jobbat i natt, och sedan har hon sovit många timmar på dagen. När hon vaknade blev det en skön promenad, men inte jättelång.

Nu tog hon då med oss ut, och jag var inte direkt beredd på att den promenaden skulle bli både lång, jobbig och skojig. Men det blev den.

Dessutom blev den lite spåännande för vi mötte en katt i koppel, vilket var ovanligt. Både jag opch Wille ställde oss och tittade på den, väldigt konfunderade, men hälsa fick vi inte. Den här katten var tydligen inte van vid hundar för den reste borst och fräste fast vi var flera meter från den.Matte stannde där vi var med oss och lät katten och dess två unga förare passera på behörigt avstånd.

Sedan gick vi vidare. Matte gick till en av rasthagarna en bra bit bort, och där kastade hon ut godisbitar i snön som vi fick leta reda på, lösa. Det var jätteskojigt. Matte hade en massa gott med sig så där blev vi en stund, och mellan godiskasten så busade jag och Wille en sväng.

Sedan fortsatte vi promenaden. Efter en stunds promenerande fick Wille ngt sdorts fnatt för han hoppade rakt upp på en snövall och ner i snön på dne andra sidan av snövallen. Där rullade han sig både länge och väl. Jag kom ju inte upp på den höga snövallen ordentligt, så jag stod med framtassarna på den och kollade på Wille som en bit bort rullade runt av välbehag. Jag försökte flera gånger att komma upp på den, men det gick inte. Till sist tog jag en ordentlig sats fart och kom nästan upp, men blev hängandes lite halvt om halvt över snövallen. Då hjälpte matte mig upp med rumpan över snövallen och sedan kunde jag slänga mig i snön och busa. Men jag upptäckte snart att en bit bort från snövallen så var snön väldigt djup och mjuk och jag sjönk ner i den. Försökte crawla närmare kanten och snövallen, men det tog både tid och ork. Efter en stund kom Wille närmare så jag kunde ta tag i hans svans och få lite draghjälp. Matte hade roligt åt oss förståss.

När vi sedan försökte ta oss över snövallen tillbaka till matte, då kom ingen av oss två, varken Wille eller jag, så att vi kunde komma upp på den och ta oss över den. Matte lockade och lockade på oss men hur vi än försökte så gick det inte. Som tur var hade matte koppel på oss båda och därmed kunde hon hjälpa oss upp på och över snövallen. Vilken himla tur tyckte jag, annars hade jag säkert legat där och crawlat forftfarande, och Wille likaså.

Efter den incidenten så höll vi oss på dne plogade gångvägen ett tag. Men när vi gått en bit  så drog Wille ut i snön igen, men nu höll han sig på snövallen, för där den var som högst var den också som starkast och bar utan problem Willes vikt där han gick. Jag ville också vara med och spatsera på snövallen. Försökte komma upp på den, men fick hjälp av matte igen så där gick vi två, stolta på snövallen och ingen av oss sjönk ner i snön. I alla fall inte förrän Wille fick för sig att hoppa ut i snön igen och rulla. Jag höll mig ett tag på snövallen men hade tappat balansen lite så strax efter Wille dråsade jag ner i snön jag med. Brydde mig då inte om att försöka ta mig upp på snövallen utan istället tog jag mig fram i snön, som då var ngt grundare här än där vi var förut.

Strax därpå kom vi till en upplogad snöhög som vi tog oss upp på. Väl där uppe rullade sig Wille i snön och jag busade med honom. Plötsligt tapade vi balansen och kanade ner mot matte. Det bar av upp på snöhögen igen och sedan gick jag på den ungefär i jämnhöjd med mattes ansikte. Gissa om jag kände mig stor.

Så småningom tyckte matte att det var dags att bege sig av hemåt.

Motvilligt lämnade vi snön och följde med in, men första måste Wille bara rulla lite i snön, och jag måste bara busa lite till och ta tag i hans svans.