Matte och jag tog en promenad trots blåsvädret idag.

Jag har inget emot att det blåser, så länge det inte blåser in i mina öron. Wille hade försökt stänga igen sina han och hade gett mig tips om hur. Matte gillade inte blåsten hon heller, så hon tog närmaste vägen till en skogsdunge i närheten. Där var det bättre och faktiskt riktigt skönt på en del ställen.

Matte är helt säker på att våren närmar sig, så hon hoppades på att hitta lite vårblommor, men inte idag inte.

På avstånd såg jag ett par hundar men vi kom inte så nära varandra att vi kunde bekanta oss. Däremot hittade jag en spännande doft av hare. Matte såg den strax därpå när den skuttade iväg. Jag ville följa efter, men kopplet hindrade mig. Matte gick dock åt samma håll som haren skuttat och jag var ivrig och hopades att jag skulle hinna se den igen. Men det blev inte så, för efter en stund vände matte åt ett annat håll, och då följde ju jag med också. Men några gånger tittade jag lite längtansfullt åt det håll där haren försvunnit.

Matte skrattde åt mig och sa : Ja du den hade du gärna velat ha va ? Men tänk om den har bebisar, då blir ju de ensamma ?

Bebisar har jag hört talas om och träffat tänkte jag, dock inte just av hare. Men kaninbebisar har jag nosat på, och de kan väl inte vara så olika eller ..........?

Idag tog matte med oss till stallet. Det var en ny erfarenhet för mig. Jga hade aldrig varit på ett sådant ställe förut. När jag kom ut från bilen och såg vilka stora varelser det fanns där, då var det inte utan att det började krypa av oro i kroppen lite. Raggen var rest för det kändes lite obehagligt att se alla dessa stora djur som var där.

De hade en speciell doft också, inte luktade de illa, men inte heller särskilt gott.

Jag höll mig så nära matte jag kunde, och kom vi för nära en sådan där varelse, som kallades häst tydligen, då backade jag undan och gömde mig bakom matte. Jag funderade på om jag skulle skälla på dem, men av ngn anledning så gjorde jag inte det.

Matte tog en promenad med den minsta av dem, eller nästan den minsta ska jag kanske säga, och medan fick jag och Wille vänta i bilen. Det kändes helt okej för mig. Hellre bilen än ute med de där stora djuren.

När matte kom tillbaka så fick vi komma ut till henne igen, och efter en stund så kom det en till bil och ut kommer en dam med en fransk bulldogg. Han var gul och rätt söt. Han påminde lite om Petrus, ni vet Petrus och Märta som en del kanske har hälsat på hos i bloggen ?

Han och jag hälsade på varandra och busade lite. Det var skojigare än att träffa hästarna.

Ja det kan man lugnt säga.

Där kommer matte och jag helt lugnt gåendes på en av gångvägarna häromkring, då plötsdligt en JÄTTESTOR hund kommer åt vårt håll med sin husse. Hussen har även två andra hundar med sig, och en matte. Det var alltså 3 hundar som kom åt vårt håll. De två mindre var inte så skräckinjagande, men den stora !!!

Vi hälsade inte bara tittade på varamndra, för den minsta av de två, en tax, han skällde åt oss. Den jättestora hunden blev ännu större när han plötsligt ställde sig på bakbenen. För säkerhets skull gick jag mot mattes håll istället för åt hundarna. Den stora var lite väl stor för min del, i alla fall tillsammans med sina polare. Kan hända att vi presenteras för varandra en annan dag, men inte idag !

Matte och jag gick vidare och det blev en skön promenad i solen. Ibland stannade vi till och njöt av solen, och ibland busade vi lite i snön. Så skönt.

I morse när matte kom hem från jobbet, hgon jobbade hela natten, så blev vi jätteglada och höll på att ta omkull henne i ren iver att hälsa, pussa och ha oss. Det var jätteskoj att matte var lika glad att se oss, som vi att se henne.

Matte tog vägen till sängen nästan omedelbart, hon var jättetrött sa hon. Sedan skulle hon visst upp på möte om ett par timmar, och ville hinna sova så mkt som möjligt tills dess.

När husse och lillhusse åkte iväg till jobb och skola, då lade vi oss hos matte och höll henne sällskap. Men en stund efter lunch hörde vi mellanhusse i hallen, och då puttade jag på matte för att höra om hon kunde låta oss gå ut och hälsa på honom. Det fick vi, och efteråt kröp matte tillbaka till sängen, medan vi stannade med mellanhusse.

Sedan när hon vaknade så hämtade hon först hem lillhusse från sklolan innan hon åkte tillbaka till jobbet på möte. Väl hemma igen så lagade hon maten till alla andra och sedan sov hon ngn timme till. Jo så kan det bli en dag när matte har massor att göra.

Men efter den natt som nu kommer, då matte också jobbar, så är hon hemma i flera dagar, då tror jag hon har planerat något speciellt för oss två, ja alltså mig och Wille. Vi får se vad det är och jag är nyfiken som bara den.....

Idag tog matte med mig på egen hand på promenad. Strax utanför vårt hus så möttes vi av en massa polisbilar. Matte hajade till det märkte jag, men jag ville bara fram och hälsa på dem ! De verkade ju trevliga ju. Matte tänkte gå förbi dem, men jag ville hälsa så det så. Då kommer det fram en manlig polis till oss och vill hälsa. Självklart fick han det. Jag blev jätteglad när han böjde sig ner och pussade honom mitt på näsan, sedan ville jag nosa av honom för han luktade hund kände jag. Så medan han och matte pratade lite så studerade jag honom närmare. Det var tydligen hastighetskontroller här idag vilket matte tycker är bra, för här är dte 60 men folk kör långt däröver !! Det är raksträcka och allt ju.

Polisen matte pratade med frågade en del om mig och om rasen, han tyckte jag var jättemysig och mycket hund i liten förpackning. Jo det sa han faktiskt till matte som blev jättestolt och glad (det märktes också).

Sedan kom en bil som vinkats in och vi gick vidare.

Efter en stund gick vi förbi en terass där det stod en dam och kikade lite på poliserna. Hon och matte började prata, de hade träffats i somras när jag var en liten valp. Den här damen tyckte jag var så mysig och pratade länge med mig. Jag var jätteglad. Dessutom bjöd hon mig på en köttbulle för hon lagade lunch just nu, sa hon. Tackar tackar tänkte jag och slukade köttbullen. Matte skrattade åt mig. Efter en stund gick vi vidare.

När vi gått vår lilla rastningsrunsda, som inte blev jättelång idag, så kom vi tillbaka hem och än en gång mötte vi poliserna för de var kvar. Den här gången ville jag hälsa på fler men de verkade så upptagna så det blev inte av, förrän vi var nästan på gården då kommer en kvinnlig polis fram till oss.

- Ursäkta säger hon, men jag måste bara fråga lite om din hund, för han ser så mysig ut.

-Visst sa matte vad vill du veta ?

- Först undrar jag vilken ras han är, är det släkt till västgötaspetsen ?

- Nja sa matte inte så mycket men lite har de gemensamt. Det här är en Welsh Corgi Cardigan, en ras från Cardiganshire i England, svarade matte.

- Men de är väl inte särskilt vanliga ?

-Nej svarar matte men de börjar bli vanligare.

-Jag tror jag har sett två sådana varav en var väldigt lika din hund, inte så långt härifrån.

-Nej det kan nog stämma för det finns några häromkring numera svarade matte.

Sedan hade jag äntligen lyckats få lite av polisens uppmärksamhet för nu ville JAG prata med henne, matte hade pratat tillräckilgt med henne nu tyckte jag, och satte mig på rumpan med tassarna på polisens byxor.

-Men vad söt du är sa hon och böjde sig ner och började prata och gosa med mig. Det luktade hundgodis från hennes fickor så jag puffade lite på dem, och upp kommer en frolíc, nej fler. Mumsigt !

Poliser är ju jättesnälla !!!!!

Hoppas du sovit gott, det har jag ! Nu ska vi snart med husse ut på morgonpromenad, sedan väntar frukost.

Hoppas ni får en skön dag ! Vi hörs !

Idag tog matte med mig och Wille ut på en kortare promenad före lunch.

När vi kom in igen fick Wille ta av sig kopplet, men inte jag ? Istället tog matte med sig mig ut till bilen och sedan åkte vi iväg.

Jag blev rätt fundersam, för det var första gången jag åkte i vår nya bil ensam utan Wille. Men efter en stund så lade jag mig ner och väntade för att se vart vi hamnade. Vi åkte en stund innan bilen stannde och då var vi på ett nytt ställe. Matte tog med mig på en rastningspromenad i skogen och sedan gick vi in i en byggnad där det var en del hundar. Det luktade också katt. Men jag hade ett svagt minne av att jag varit här förut.

Matte sa att vi var hos veterinären och att jag skulle vaccineras.

Vi satte oss en stund i väntrummet och där försökte jag hälsa på en mastiff, men han bara sov och jag fick inte störa honom sa matte. Såg en liten pekingnese också som skällde på mig och den tittade jag bara oförståernde på.

Efter en stund kom det fram en äldre irländsk setter och presenterade sig, han hette Rocky och var där med sin gammelhusse, för hans matte jobbade. Vi nosade på varandra och hälsade en stund, innan det var hans tur. Matte och jag väntade en stund till, sedan kom en person jag kände igen och hämtade oss in till ett litet rum en bit bort.

Matte och veterinären pratade en stund och sedan vände sig veterinären till mig och pratade med mig. Vid ett tillfället tyckte jag att det stacks lite i nackskinnet, men jag inbillade mig nog, för varken matte eller veterinären slutade prata så jag antog att allt var som det skulle.

Skoj var det i alla fall för jag fick en massa godis och gos innan vi gick ut från rummet.

Där ute möttes jag av min egen "fanclub" av tvåbenta. Ja det är flera stycken på det här stället som tycker jag är jättemysig och alla vill hälsa och gosa med mig. Men det fanns så mkt spännande att lukta på så jag hade liksom inte tid att ägna långa stunder åt dem, men jag hälsade v'änligt och artigt på alla. De som ville fick en puss också.

Väl hemma igen så var jag jättetrött och somnade nästan direkt.

Idag tog matte med oss på en skön promenad i solskenet. Med jämna mellanrum stannade vi och njöt i solen en stund, eller ja matte njöt medan vi hittade en intressant fläck att studera. Roligast av allt var när Wille och jag busade och brottades i en stor snöhög som vi har här hemma. När vi såsmåningom lämnade den råkade vi komma mitt i ett kaj kalas. Där var en massa Kajor som inte visste till sig iglädjen över att ha hittat en stor macka med en massa gott på. Jag ville också vara med, men mest för att jaga kajorna. Men det fick jag inte för matte, hon tyckte de kunde få äta ifred. Men då jag istället försökjte komma åt en liten bit av deras macka då sa matte till mig på skarpen att jag bskulle låta deras mat vara ifred. Jag får mat hemma menade hon, men kajorna måste själva leta reda på sin mat. Nu när de hittat en ordentlig bit mat, då var det deras ansåg hon. Men det gjorde inte jag. Men det var bara att rätta sig efter matte.

Så efter en kortare diskussion så gick vi vidare och matte lät mig och Wille busa i snön istället och slängde ut godisbitar i den. Det var inte tokigt alls, så rätt snart glömde jag bort kajornas och deras mat.