Idag tog matte med mig och Wille på en lite längre promenad. Vi tar det sakta och lugnt, ända tills en plogbil åker förbi, då blir jag helskraj och hoppar ut i snön. Wille han bara tittar helt oförstående på mig och tyckte nog jag var lite väl löjlig. Vi fortsätter sedan vår promenad och efter ett tag vänder vi hemåt igen. Matte orkar ju inte jättelångt ännu, men det har blivit mycket bättre sedan i början av veckan. Väl hemma kopplar hon loss Wille och låter honom stanna inne. Men mig tar hon ut igen och vi går runt i vårt kvarter och jag tycker det känns helt ok, ända tills det kommer en lite lite plogtraktor som ska lämna av snö. Då blir jag lite skraj och vill gå därifrån.

Men matte hon går åt samma håll som plogen och jag har ju bara att följa med. Men det är inte så farligt. Sedan stannar matte på behörigt avstånd från traktorn och där står vi och ser på medan den åker fram och åter förbi oss och hämtar och lämnar snö. Ibland tycker jag att den kommer lite väl nära för att det ska vara komfortabelt och vill närmare matte, då skojar och busar matte med mig och så står vi kvar.

Flera gånger gör vi samma sak, och till sist tycker jag att det inte är ett dugg läskigt, bara tråkigt att stå stilla och se på en plogtraktor. Så jag börjar jaga min svans istället, då händer det ngt spännandei alla fall, ja man vet ju aldrig vart svansen tar vägen ju......

När traktorn kommmer en gång till och åker förbi, då fortsätter jag att jaga svansen, títtar bara upp lite när den är närmast, så väntar vi tills traktorn åkt iväg, sedan går vi vidare. Äntligen tänker jag då.

Matte tränar nu fotposition med mig, för hon tycker att jag drar för mycket i kopplet på våra promenader, och hon gillar inte att behöva säga till mig hela tiden. Så nu blir det visst lite träning ett tag. Vi håller på och övar en stund, och jag vet att matte har godis i fickan, men hon bestämmer när jag ska ha det och det hjälper inte att jag försöker hoppa på henne för att komma åt det. Nä nä bara följa med gäller och då får jag godis.

Så håller vi på ett tag tills matte så äntligen säger "Varsågod" efter vårt träningspass. Det betyder att nu får jag lukta, och nosa omkring som jag vill. Leka med en pinne gör vi också.

Sedan blir det fotposition korta bitar hela vägen hem, växlat med "Varsågod". Det går bra och matte verkar nöjd.

Väl hemma sätter hon sig ner i soffan och tar en kopp varmt te för hon har börjat hosta en massa av ansträngningen och den kalla luften ute.

Så småningom lugnar det ner sig och då lägger vi oss vid hennes fötter och sover en stund medan hon ser på TV.

Ja jag visste det fast husse inte ville låtsas ngt om. Men jag visste det för mina öron är det inget fel på !!!!

Vadå undrar ni säkert ?

Jo i morse när husse varit ute med oss och gett oss frukost, så skickades vi nästan på en gång in till matte som fortfarande låg och sov. Men precis innan han gjorde dte, hörde jag ngt i trappuppgången !! Jajamensan ! Ngt välbekant....

Men vad hann jag aldrig få reda på för husse stängde dörren. Efter en stunds ihärdigt lyssnande hörde jag välbekanta tassar på vårt golv och jag ville ut till dem NU ! Men matte hon bara sov hon, hörde inget alls.

Jag parkerade mig vid dörren och lade huvudet mot golvet och jag hörde precis vilka det var. Det var våra kompisar Nea och Aylen och den nya spolingen Goofy. Wille hade upptäckt dem han med. Efter en evighets tid så gick matte upp, och då hade jag mer bråttom att hälsa på kompisarna än att gå på toa !

Men matte tvingade med mig och Wille ut och tog även med sig Nea, tre jyckar alltså. Mellanhusse, som var hemma idag, tog Goofy och Aylen

När vi kom in igen, då ville jag bara busa hela tiden. Med Goofy diskuterade jag en del, han ville bestämma i MITT HEM. Glöm det gosse sa jag till honom, och nöp honom i nackskinnet. Då lugnade han ner sig. Han försökte några gånger till men icke sa nicke det gick jag inte med på. Det blir inga slagsmål, bara lite mutter och morrande. Sen lekte vi, han försökte igen och jag lät honom hållas, inget att lägga energi på när jag har två snygga tjejer att kuttra  och busa med. Då och då tog vi en paus och ett par gånger hade vi godisregn här hemma ! Härligt gott !

Nu ska jag busa mera och mera och ännu mer tills jag somnar tror jag !!!!!!

Matte har fick ett paket häromdagen, och när hon öppnade det idag så fick vi leka med förpackningen, eller mest var det ju Wille som hade den. Förpackningen var jätteskojig. Det var en sådan där förpackning med plastbubblor i. När de gick sönder smällde det lite  och det var jätteskojigt !

Jag försökte flera gånger att ta den, men han slank undan bara. Vid flera tillfällen när han sprang före försökte jag dra honom i svansen för att han skulle vända sig om och förasvara sig, och därmed släppa "sin skatt".

Men det lyckades inte så många gånger men några av dem blev framgångsrika.

Kul hade vi i alla fall. När vi inte fick bita sönder förpackningen mer, då busade vi med varandra istället.

Nu har jag, Wille och matte precis kommit in från en skön vinterpromenad.

Vi tog en för mig ny stig och det var lite läskigt på en del ställen. Men för det mesta var det bara skojigt och spännande.

På ett par ställen bara tvärvägrade jag att gå först, fast matte försökte peppa mig så hjälpte inte det. Det hade passerat ett djur med en mysko lukt där och det hade även gått en bit på stigen vi gick på, och jag vet inte vad det var så jag blev rätt osäker. Faktiskt så reagerade även Wille, även om det inte var lika mycket som mig, han är ju äldre och har hunnit träffa en del underliga djur. Mattes luktsinne är ju lika med noll, så henne kan man ju inte förklara för, så det slutade med att matte fick gå först och Wille bakom henne medan jag följde efter bakom Wille. Det var tryggast så. Men vaksam var jag och raggen var rest.

Efter ett bra tag så sprang jag om matte för då blev jag modigare för nu kände jag igen mig, ja i all fall lite.

Ja det gjorde både vi och matte idag på våra promenader, så det var inte särskilt kul alls. Så fort vi kunde begav vi oss ut i snön bredvid gångvägarna och där var det roligare. Där busade vi lite också, men inte så värst mycket. Wille tyckte det var ett bra underlag att snörulla på, det blev ju lite motstånd.

Själv ville jag nog mest smaka på snön och gräva i den.

När vi var på väg hem efter en av promenderna höll matte på att halka omnklull rejält. Hon blev så arg så hon tog med sig en stor burk ut och hämtade sand i sandlådan här utanför. Sedan sandade hon generöst så att ingen annan skulle halka och kanske göra sig illa ordentligt. Efter det var gjort mejlade hon till hyresvärden och påtalade den livsfarliga halkan !

På en av promenaderna tog matte med oss till en snöklädd äng, och där kunde vi busa en hel del. Det var skojigt. Där hade vi ordentlgit fäste och matte också, så hon busade med oss hon med. Hon kastade snöbollar till oss som vi hämtade, och det gav oss fullt upp att göra. I några av snöbollarna hade matte gömt korvbitar, och dem hittade vi förstås. Det var jätteskojigt ! Matte sa att det var nyttigt för oss att fgå jobba lite och göra av med en del energi som vi samlat på oss. Det stämde nog, för när vi kom hem var vi rätt trötta !

Matte har varit ensam hemma med oss nästan hela dagen idag, för husse och lillhusse är på julgransplundring. Vi hade vår egen plundring här hemma istället vi, för matte tog med oss på en skön kvällspromenad och med sig hade hon godis som hon lät oss leta efter i snön. Det var jätteskojigt.

Vi var ute bra länge och jag tror matte hade lika kul som vi.

Idag tog matte med oss på morgon promenaden, för husse skulle få sova länge. Det blev en rätt lugn promenad, matte var inte riktigt vaken än tror jag och inte så busvillig ännu. Hon ska nog få sin kopp kaffe först, sedan piggnar hon till.

Men det blev en behaglig lugn promenad i all fall. Lite spännande dofter hittade vi, och matte lät oss nosa av dem innan vi gick vidare. Ingen kompis i sikte på morognen, undrar om de sov allihopa eller om de redan varit ute ?

Matte ville ta oss med på kvällspromenad, och då brukar de inte bli särskilt långa för oftast har vi varit ute på en riktigt låång promenad under dagen.

Men idag har inte det blivit av, för matte har jobbat i natt, och sedan har hon sovit många timmar på dagen. När hon vaknade blev det en skön promenad, men inte jättelång.

Nu tog hon då med oss ut, och jag var inte direkt beredd på att den promenaden skulle bli både lång, jobbig och skojig. Men det blev den.

Dessutom blev den lite spåännande för vi mötte en katt i koppel, vilket var ovanligt. Både jag opch Wille ställde oss och tittade på den, väldigt konfunderade, men hälsa fick vi inte. Den här katten var tydligen inte van vid hundar för den reste borst och fräste fast vi var flera meter från den.Matte stannde där vi var med oss och lät katten och dess två unga förare passera på behörigt avstånd.

Sedan gick vi vidare. Matte gick till en av rasthagarna en bra bit bort, och där kastade hon ut godisbitar i snön som vi fick leta reda på, lösa. Det var jätteskojigt. Matte hade en massa gott med sig så där blev vi en stund, och mellan godiskasten så busade jag och Wille en sväng.

Sedan fortsatte vi promenaden. Efter en stunds promenerande fick Wille ngt sdorts fnatt för han hoppade rakt upp på en snövall och ner i snön på dne andra sidan av snövallen. Där rullade han sig både länge och väl. Jag kom ju inte upp på den höga snövallen ordentligt, så jag stod med framtassarna på den och kollade på Wille som en bit bort rullade runt av välbehag. Jag försökte flera gånger att komma upp på den, men det gick inte. Till sist tog jag en ordentlig sats fart och kom nästan upp, men blev hängandes lite halvt om halvt över snövallen. Då hjälpte matte mig upp med rumpan över snövallen och sedan kunde jag slänga mig i snön och busa. Men jag upptäckte snart att en bit bort från snövallen så var snön väldigt djup och mjuk och jag sjönk ner i den. Försökte crawla närmare kanten och snövallen, men det tog både tid och ork. Efter en stund kom Wille närmare så jag kunde ta tag i hans svans och få lite draghjälp. Matte hade roligt åt oss förståss.

När vi sedan försökte ta oss över snövallen tillbaka till matte, då kom ingen av oss två, varken Wille eller jag, så att vi kunde komma upp på den och ta oss över den. Matte lockade och lockade på oss men hur vi än försökte så gick det inte. Som tur var hade matte koppel på oss båda och därmed kunde hon hjälpa oss upp på och över snövallen. Vilken himla tur tyckte jag, annars hade jag säkert legat där och crawlat forftfarande, och Wille likaså.

Efter den incidenten så höll vi oss på dne plogade gångvägen ett tag. Men när vi gått en bit  så drog Wille ut i snön igen, men nu höll han sig på snövallen, för där den var som högst var den också som starkast och bar utan problem Willes vikt där han gick. Jag ville också vara med och spatsera på snövallen. Försökte komma upp på den, men fick hjälp av matte igen så där gick vi två, stolta på snövallen och ingen av oss sjönk ner i snön. I alla fall inte förrän Wille fick för sig att hoppa ut i snön igen och rulla. Jag höll mig ett tag på snövallen men hade tappat balansen lite så strax efter Wille dråsade jag ner i snön jag med. Brydde mig då inte om att försöka ta mig upp på snövallen utan istället tog jag mig fram i snön, som då var ngt grundare här än där vi var förut.

Strax därpå kom vi till en upplogad snöhög som vi tog oss upp på. Väl där uppe rullade sig Wille i snön och jag busade med honom. Plötsligt tapade vi balansen och kanade ner mot matte. Det bar av upp på snöhögen igen och sedan gick jag på den ungefär i jämnhöjd med mattes ansikte. Gissa om jag kände mig stor.

Så småningom tyckte matte att det var dags att bege sig av hemåt.

Motvilligt lämnade vi snön och följde med in, men första måste Wille bara rulla lite i snön, och jag måste bara busa lite till och ta tag i hans svans.