Det blev en jätteskojig dag idag. För vi fick både en härlig långpromenad, bus och så träffade en kompis ! En massa massa bilder blev det ju förstås.

Idag har det nämligen varit jättevackert höstväder, och både matte och vi tyckte att en skön höstpromenad skulle vara härligt, om inte annat så som omväxling för all asfalt som vi annars nästan alltid går på. Det blev en promenad på drygt 3 timmar ! Det är långpromenad det.

Matte tog med mig och Wille i bilen och vi åkte och hämtade upp våra kompisar Nea och Aylen. Jag och Wille blev jätteglada, för vi hade gärna velat leka med dem redan igår, men det blev ju inte så. Sedan for vi iväg en bra bit med bilen innan vi slutligen stannade. Ut far både jag och Wille i en väldig fart, för här var vi för inte så länge sedan, fast då tillsammans med husse, matte och lillhusse. Vi hade nämligen än en gång stannat till vid Rosersbergs slottspark. 

Först styrde vi tassarna ner mot vattnet. Det var Mälaren och där blev det en massa fotande för det var enligt matte perfekt fotoväder idag. Jag passade också på att ta ett dopp.

Framförallt Nea och Aylens matte och husse fotade en massa. Men även vår matte hade kameran med sig och tog en massa bilder, fast mer på oss förstås än på Nea och Aylen. men några blev det på dem också.

Efter ett bra tag så gick vi vidare, och då hade vi väntat bra länge på att Nea och Aylens matte skulle bli klara med sitt fotograferande. Vi gick över en massa nedfallna löv i härliga färger matte och vi. Lite här och där blev det fotande förstås. På bilden här nedanför stannde vi en stund och inväntade Nea och Aylen. Vi tröttnade på att stå upp så vi satte oss ner, även matte.

Efter en stund kom de ikapp oss, och vi gick vidare. Vi gick in i ett inhägnat område där det fanns en grillplats också. Jättefint var dte där. Dock hade vi ingen korv med oss att grilla, och dte var ju lite synd tyckte jag. Men sedan när vi släpptes loss alla fyra där i hagen, jag, Nea, Wille och Aylen, då glömde jag bort den tanken för nu blev det busa av må ni tro. Jisses som vi sprang. Att vi dessutom bara kunde springa ner i vattnet när helst vi ville det, ja det gjorde ju buset ännu skojigare. Men Wille han vägrade bada. Istället badade jag gånger flera, så man kan ju kanske säga att jag badade istället för honom.

Medan vi busade runt och for omkring, ömsom i vattnet, ömsom på stranden, då kommer det en matte med en Sheltie gående.

Jag blev jättenyfiken, för det var ingen jag träffat förut. Aylen hon for fram och stormskällde på den stackars killen så han blev ju alldeles paff och höll sig närmare matte sin. Matte kallade in mig och Wille, och sedan kallade även Neas och Aylens matte och husse in dem. Sen gick matte fram och jag kände att hon blev glatt överraskad när hon såg att det var Sheltievalpen Harry som kom förbi, han var också på promenad med sin matte, och samtidigt som oss.

Gissa om jag blev glad när jag förstod vem det var. Det var ju helkul ju !

Harry kom också in i hagen och sedan släpptes först han loss, och därefter så släpptes Nea och Aylen loss.

Jag och Wille var fortfarande kopplade så att Harry inte behövde överfallas av en hel massa jyckar på samma gång. Efter ens tund hade vi bekantat oss och även kommit igång med lekarna och vi hade jätteskojigt.

Vi busade en lång stund med varandra och hade jätteskojigt. Men så småningom tyckte vår matte att det var dags att bege sig av hemåt.

Jag kände då att jag började bli jättetrött, för jag hade sprungit en hel massa idag, jag hade busat, jag hade badat och jag hade dessutom promenerat länge och långt. Inte konstigt att man blev trött då inte.  På väg mot bilen gick vi förbi ytterligare en fårhhage, fast de här hade stängsel runt sin hage istället för sådana där färistar som det låg vid de andra fårens hage. Lite läskiga var fåren allt tyckte jag. Dessutom fanns dte getter där också. Båda sorterna lät på ett konstigt sätt. Men en blir ju nyfiken, så jag gick närapå ända fram till staketet och kollade in dem på nämare håll.

Ja jag nosade faktiskt nästan på dem, men det blev lite läskigt så jag skällde till åt dem varpå då matte genast sa till mig att vara tyst så jag inte skrämde dem. Men vadå skrämde, jag tyckte ju att de var lite läskiga och det måste jag ju tala om för matte, fast inte för fåren för det var ju meningen att de skulle bli rädda för mig när jag började låta tyckte jag.

Men tror ni de blev det då, nä då bara ännu mer nyfikna. Aylen hon skällde konstant på dem länge, länge. Till sist lyckades väl hennes matte delvis övertyga Aylen om att var tyst. Nea hon trodde visst att fåren var någon sorts lekkamrater till henne, för hon hoppade omkring på bakbenen och viftade som bara den på svansen. Hon skulle leka med dem hon.

Wille han var bara tyst och tittade på dem, och han var modig han för han gick ända fram till ett av fåren, utan att bli rädd, och skällde ingenting.

Då fick jag lite mer mod jag med.

Nåväl. Så småningom packades vi in i bilen igen, och det bar av hemåt. Det var skönt tycker jag, för jag var helt slut efter alla äventyr idag !

Ska vila mig ett tag  och piggnar kanske sedan till lite mer frampå kvällen.