På söndagsmorgonen gick vi upp tidigt. Det var frukost, rastning och koll att allt matte och jag behövde till utställningen fanns med i packningen. Det tog inte lång stund att åka till utställningen, men det var en lite snirklig väg.

Väl framme så var det gott om tid att placera oss på en lämplig plats vid ringen. Det var svalt och skönt för klockan var bara åtta på morgonen och bedömningarna började kl 09. Då var det jag som skulle först in i "vår" ring.

Carrie hon busade lite med mig så jag skulle slappnade av efter en stund, för jag var jättespänd och allt var så nytt och jättespännande.

Matte var lite spänd i början hon med, men snart märkte jag hur hon slappnade av och bara var här. Då satt vi och såg oss omkring, tog en promenad i skuggan och bara hälsade på folk vi kände och vissa av deras hundar.

När mitt nummer ropades upp gick matte in i ringen nöjd och glad, och jag hängde med. Vi fick springa runt, eller mest jag sprang för matte gick så fort så hon behövde inte springa för att hålla "min" takt.

Jag ställdes upp på bordet och det är jag inte så förtjust i, så jag försökte komma undan, men matte sa bara till mig att skärpa mig, och sedan lyfte hon upp mig. Ok tänkte jag då visar vi upp oss. Matte hade som alltid en massa frestande godis i fickan, så det var inte svårt att ställa upp sig.

Domaren tittade, klämde och kände på mig och jag stod stilla. Sedan var allt klart och jag belönades med en fin kritik och ett första pris.

Kritiken idag löd :

Mkt god typ. Maskulin. Bra proportioner. Bra förhållande skalle nos. Korrekt bett. Bra öron. Fronten ännu i utveckling. Bra benstomme. Rör sig med tillräckligt driv. Typiskt temperament. Välskött päls. Behöver ännu lite tid.

Domare var : Arne Foss från Norge

Inte alls dumt. Matte var nöjd och tyckte det var jätteskoj och busade lite extra med mig och sedan fick jag en hel påse med korv, nåväl lite delade jag med mig till Carrie också.

Här är den äldsta av de Cardigans som var med idag. Den här gentlemannen är 11 åpr gammal. Det ni. Han är champion och jättetrevlig.

Här är en av de äldre damerna, hon är 10 år gammal och jättemysig. Inte så lekfull, men trevlig.

Innan vi åkte "hem" igen så minglade vi lite. Här är några av de kompisar jag hälsade på.

Den här helgen har varit jobbig, men jag har haft jätteskoj.
Igår kväll när vi kom hem var både matte och jag alldeles för trötta för att ens sitta vid datorn, så jag berättar om helgen och utställningen idag istället.
Jag ställdes ut på söndagen, så vi kan väl börja med lördagen.

Rätt tidigt satte matte mig i bilen och sedan åkte vi till Carrie och hennes matte. De skulle också följa med. Inte för att Carrie skulle ställas ut, utan mer som sällskap till mig och matte. Det är ju en bit att resa till Norrköping.Väl framme hos Carrie var jag jättepigg och Carrie och jag fick busa runt en stund hos henne innan vi åkte vidare.

Det var rätt varmt i bilen, men vi hade ju sk AC så då blev det rätt behagligt ändå, men ute var det varmt.

Nästa gång vi stannde var vid en broöppning. Där stod det 10 -15 segelbåtar i kö för att får segla "igenom" bron, som är rätt låg så en segelbåt kommer inte under den med uppfällda segel. Det tog en stund för alla båtar att passera, så vi fick komma ut en stund och röra på oss, jag och carrie. Det var skönt, och lite spännande också.

När vi åkt drygt halvvägs ner till Norrköping, så stannade vi en stund på ett rastställe så att vi alla fick sträcka på benen och ta en liten paus. Medan vi var där så kom det fler som tog en rastpaus, och en av dessa hade två illrar med sig som sprang lösa, i alla fall ända tills han såg att det fanns två hundar där också, jag och Carrie. Då fick han bråttom att koppla sina illrar. Jag tittade väldigt nyfiket på dem och undrade vad det var för ngt, men hälsa på dem  näe se det fick vi inte göra. Carrie hon stod på span och hade stenkoll på vart de gick. När de var utom synhåll, upplyfta i sin husses famn, då återgick hon till att tugga pinne med mig.

Efter en stund åkte vi vidare. Väl framme där vi skulle sova över så installerade vi oss först i den stuga vi skulle sova, sedan gick vi en sväng i omgivningarna.

När vi kom tillbaka så var det dags för fika för mattarna och lite lätt måltid för oss samt en massa vatten, för det var närmare 30 grader i skuggan. Det byggdes en "provisorisk" rasthage för oss, där jag och Carrie kunde gå lösa så att vi inte behövde stå bundna, för hundar bör inte springa lösa där vi bodde.

Dagen gick så sakteliga mot kväller och då och då tog vi promenader, och nu på kvällen var det skönt ute. Mesta delen av tiden så busade jag och Carrie. Det var ju allra roligast.

Så småningom åt vi middag och matte kröp till sängs. Jag gjorde henne glatt sällskap och när tröttheten efter en dag, smög sig närmare så somnade jag snart.

Börjar det bli tjatigt va !

Nåväl jag kan ju lugnt säga att jag börjar bli van.

I natt har vi övernattat på ett helt nytt ställe. Där fanns en massa spännande dofter, fast inte av hundar eller katter, men väl en massa människor. Nu ska vi snart iväg till utställningen, och jag ska tydligen in först i ringen !

Nu vet jag varför det var sådant städande och donande idag. Det skulle bli fest, för Aylens matte hade tagit sin högskole examen häromdagen, och nu skulle det firas.

Först kom Goofy med sin husse och matte, Aylen och Nea var visst hemma de.

Jag stod sedan och spanade ett bra tag innan resten av gästerna äntligen kom.

Så äntligen fick jag syn på några fler jag kände igen, det var Carrie med sin matte och några till.

Visst var det så ? Jodå när jag kikat lite närmare så såg jag att jag sett rätt från början. Nu fick jag bråttom till dörren för att möta dem.

Nu ska vi busa, busa, busa !

Väl vid dörren fick jag vänta en stund innan de kom in.

Matte stängde in oss i köket för vi var så jätyteglada över att Carrie kom, så vi hade svårt att hålla oss lugna.

När Carrie väl kommit in genom dörren så kom hon också in i köket, och nu blev det busa av som bara den !

När alla gästerna kommit så serverades det smörgåstårta och marsipantårta. Jodå vi fick smaka vi med. Sedan "tappade" matte sin smörgåstårta på golvet, och då var det vi som tog reda på den också. Inte så dumt alls. Det serverades en STOR smörgåstårta och den gick åt.

Vi fick ju varsin egen bit när alla gästerna ätit klart vi med.

Lite senare bjöds det även på Marsipantårta, och den smakade vi jyckar lite av den med. Fast den var inte alls lika god som Smörgåstårtan.

Efter all den maten tog vi en promenad, det var jätteskönt.
Lite bus blev det även då. Ja vad skoj vi hade det !
Men nu är vi rejält trötta både Wille och jag, för det har varit en innehållsrik dag idag ! Men nu ska här sovas.

Japp idag gick jag och Wille en match med golvmoppen. Den var rätt så motsträvig till en början, men snart hade den fått nog och gav upp helt. Nu har den moppat färdigt, och det har vi sett till vi med.

Det hela började med att matte, husse och mellanhusse3 städade och fixade och donade en hel massa. Jag hjälpte till lite med dammtrasan, för jag tyckte nog att matte slarvat lite. Sedan visade jag henne hur man ruskar ur dammet ur trasan ordentligt, för hon hade liksom inte "rätta knycken" tyckte jag.

När matte torkade golvet så såg jag till att hålla mig framme, men då fick jag inte hjälpa till att moppa golvet. Så typiskt matte alltså.

Så småni9ngom var detd ags att städa toletterna också. Då tog jag toaborsten och såg till att hjälpa matte att få rätta specialdesignade greppet om den. Matte klagade lite över att det blev så "ojämnt" i handtaget på den, men det tyckte ju inte jag.

När så äntligen allt städande var över, då kom det roligaste, nu skulle vi avsluta golvmoppens tjänstgöring hos oss, och det blev riktigt skojigt. När matte lämnade över moppen i våra tassar och tänder, tja då gick det rätt fort att få moppen att förstå att den gjort ett bra jobb, men att det nu nvar över.

Visst gjorde vi ett bra jobb Wille och jag, visst ?

Titta gärna på den här filmsnutten också. För vi hade jätteskoj.......

http://www.youtube.com/watch?v=E4jAq_Pdp9s    

Ja så kan man nog säga, men det är ju bara förmiddag ännu. Matte tog med oss på en skön promenad och sedan var det dags för frukost. Då var både Wille och jag vrålhungriga.

Sedan tog matte sin frukost och en kopp kaffe. Nu ska vi bara ta det lugnt, för jag har hört pratas om att det kommer gäster idag.

Idag blev det liksom både läskigt och spännande på samma gång.

På eftermiddage lyckades vi nämligen få med oss både husse och matte på en promenad, det var skoj och inte så vanligt förekommande.

Men matte var på träningshumör, så idag var det träning på att "gå fint i koppel" hela tiden. Matte var fruktansvärt envis, jag som trodde jag var mer envis än matte. Men inte idag. Till sist gav jag upp och ansträngde mig verkligen att gå fint i kopplet. Svårast var det nog när vi först såg en hund på avstånd, och den vill ju jag fram till, men dess matte vill inte att andra hundar hälsar på hennes hund, det vet vi för matte har frågat vid tidigare tillfällen, så jag fick inte ens gå i närheten av den.

Eftersom matte var skojig så var det ju inte så värst svårt att göra som hon bad mig om, att gå fint i koppel.

Lite senare under promenaden så mötte vi en gammal, gammal hund som vi mött förut. Han har inget emot att hälsa, så länge jag inte blir för busig, då säger han ifrån. Men de fick jag inte hälsa på idag för matte hade andra planer.

Husse och matte fortsatte mot hundhagen och där fick vi rasa av oss, om vi ville. Men idag blev det inte så mkt av den varan för det var mer intressant att nosa omkring där. Lite busade jag ju och jag hittade en stor gren som jag försökte flisa ner, men det var svårt.

Efter en stund så hördes en massa oväsen, folk skrek och härjade, hög musik dånade och en massa tjoande hördes lång väg. Det var ett fasligt liv kan man lugnt säga ! Matte och husse tog då fram kopplet och vi gav oss iväg från hundhagen.

Matte och husse hade ett mål, och det var att gå mot det där oväsendet som hördes ! Jag var aningen tveksam till en början, men sedan så följde vi ju med.

När vi kommit en bit så stannade både matte och husse på en gräsplätt en bit från allt oväsen. Där for det som vanligt förbi en massa bilar, bussar och annat. Varken jag eller Wille brydde oss nämnvärt.

Men så plötsligt kommer det flera lastbilar med en massa folk på och de skriker och härjar och jättehög musik dånar från lastbilarna !

Nu blev jag väldigt fundersam och tittade länge och väl efter dem. De stod ju stilla bredvid oss också, för de hade rött ljus sa matte, och då måste man stå stilla. Jag blev inte rädd, men jag undrade vad det var för ngt.

Medan vi stod där kom flera bilar efter varandra och det tjoades, hojtades och spelades skyhög musik.

Matte och husse hade ställt sig en bit bort på gräsmattan så vi stod kvar där en stund och tittade på alla bilarna.

Det var studenter, sa matte, som just gått klart sin skola och de var säkerligen överlyckliga över att det var slut på skolan och att de nu hade en låååång ledighet framför sig, i alla fall de flesta. De hade sitt sista sommarlov förmodligen sa matte.

Sedan vidtog mer skola eller jobb för dem, och då var det bara semester eller kortare lov som gällde.

Så småningom gick vi hemåt igen, och jag var så trött, så trött och tyckte vägen hem var lång ! Väl hemma lade jag mig platt på mage med nosen i vattenskålen i princip, för jag var trött, törstig och helt slut i benen. Golvet var svalt och skönt och nosen kyldes av med jämna mellanrum i vattenburken. Nu ska jag nog snart ta en tupplur, jag börjar bli sömnig.