De senaste tre dagarna har varit väldigt jobbiga för en liten Cardigan som mig.

I lördags var det Valborgsmässoafton, ja den kan ni läsa om några inlägg längre ner. Igår var det dags för årets första utställning för min del, den kan ni också läsa om, ifall ni vill. Så idag då. Idag har husse och jag varit på kurs.

Matte behövde ha bilen under tiden vi var på kurs så hon hämtade oss efter kursen, och hon hade sett till att ta kameran med sig.

Hon hann ta några bilder, innan husse tog hand om kameran och fortsatte fotandet.

Det blev bara bilder på busandet som vidtog efter kursens slut. Men det var ju det roligaste på hela kvällen !

Under kurskvällen har husse och jag tränat inkallning, hopp över hinder, hundmöten och naturligtvis lite fotfölj. Men bara lite.

Men skojigt var det. Nu till busandet då.

På kursen är det 10 hundar, idag var vi 8 st. Vi släpptes lösa på ett stort fält som ansluter till vår träningsplan inte alla hundar släpptes lösa men de flesta.

Det började med två stycken.

Snart efter släpptes ytterligare en lös, och då höll jag på att krypa ur kopplet för jag ville ju också vara med, men husse hindrade mig. Han sa till mig ett par gånger, då lugnade jag ner mig, tillfälligt.

Sedan tyckte matte och husse efter en stund att jag också skulle få vara med och leka, OM jag lugnade ner mig. Matte sa till mig att sitta ner, vara tyst och stanna kvar. När jag gjorde så då fick jag godis och sedan kom den roligaste belöningen av alla - jag fick BUSA !!!!!! Med flera stycken hundar dessutom, det var helskojigt !

Jag hälsade artigt på en yngre tik och vi lekte lite.

Sedan kom den största hunden av oss alla, en STOR blå Grand Danois tik. Hon hade absolut inte koll på alla sina fyra ben, och det tog väääällldigt lång tid för henne att svänga, medan jag vände på en femöring nästan.

Däremot kunde hon springa myucket fortare än jag, för hon hade jättelånga ben ju ! Jag hamnade sist i de kapplöpningarna.

Om jag däremot sprang före henne så hann hon ikapp mig fort och hann inte bromsa, alla gånger, så det var fler än en gång som jag "duckade" så Grandisen liksom "gled" över mig och jag klarade mig helskinnad.

  
Ibland blev det lite läskigt och vid ett par tillfällen sa Grandisens matte till henne, men då sa matte bara näe låt henne busa, Hector är van vid en vild boxer så det är ingen fara.

Det var också en liten svart lurvig sak där som sprang efter oss och skällde hela tiden.

När instruktören efter ett tag släppte lös sin hund, som var mkt äldre än alla oss, då tog hon sikte på den lilla svarta lurviga saken och sprang fram till den och sa till den på hundsätt att lugna ner sig och vara tystare.  Den blev så häpen så han tystnade på en gång ! Sedan var han rätt tyst resten av busandet.

Jag syns inte så bra på bilden ovanför, men kanske ser ni ett öra av mig bakom Grandisen.

Nu busade vi allihopa och hade jätteskojigt. Matte och husse försökte fånga oss på bild allesammans, men det blev en del suddiga bilder men det duger nog, i alla fall för mig.

Efter ett tag så började alla mattar och hussar att kalla in sina hundar, så även mina, men först sprang jag en extra vända. En måste ju säga "Hej Då" till alla, eller hur ?

Ja nu är det visst utställningsperiod igen, för idag blev det mycket utställningsträning. Matte tog med mig som vanligt på en vanlig promenad, trodde jag i alla fall. Men när jag rastat av mig så var det dags för träning förstod jag.

Mitt under promenaden satte matte sedan på mig ett utställningskoppel. Jag visste vad som förväntades, och rörde mig elegant med huvudet högt och stannade stående när matte stannade. Jätteskoj.

Såg mig omkring lite för att se om någon såg mig, men ingen var i närheten. Då är det mkt roligare på en riktig utställning, där finns det en massa hundar som ser en, men här hemma - ingen.

Matte testade flera gånger och ibland missförstod jag och satte mig ner istället när matte stannade, ja det inte alltid så lätt att veta.

Men sedan verkade det som om matte kom på vilket tecken vi använde förra året under utställningarna, och nu förstod jag. Men det var inget vi tränat på, det var bara så att matte ALLTID gör den gesten när jag ska stå, och då kopplar jag det med att stå något sånär snyggt. Men jag tror inte matte var riktigt medveten om den gesten, förrän nu !

Men nu provade hon flera gånger, och det är klart att jag ställde upp mig.

Men jag misstänker att det nu kommer att bli en massa träning för mig inför de utställningarna som blir. Förmodligen kommer Agilityträning att läggas på hyllan några månader, och sedan plockas fram till hösten igen. Så den träningen får Wille stå för framöver.

Idag åkte matte och vi till träningsplanen igen. Att det var Påskafton spelade inte matte någon roll, för vi skulle inte på middag förrän ikväll.

Vi hämtade upp Aylen med sin matte på vägen och sedan bar det av till träning. Wille blev väldigt uppspelt när han såg vart vi åkte. Han verkar alldeles tokig i träning den killen. Verkar som han aldrig får nog. Dessutrom satte han igång Aylen också. Själv var jag allmänt irriterad på deras gnällade och skällande.

För även om jag med tyckte dte var kul att träna, så hade jag i alla fall vett om att vara lite tyst, matte körde ju faktislkt bil !

Väl framme så var det Wille och Aylens fel att vi inte fick komma ut på en gång. Hade de väntat tysta, då hade nog matte släppt ut oss så fort vi var framme. Men deras gnällande och skällande gjorde att det tog en onödigt lång tid innan vi fick ens komma ut ur bilen !!!

Väl nere på träningsplanen så fick jag vänta vid ett träd i skuggan medan matte tränade Wille. Han skulle gå fint i kopplet och dessutom ha kontakt med matte. Han såg faktiskt riktigt duktig ut från min åskådarplats. Men jag ville ju vara med jag också så jag skällde länge och mycket. Men inte kom matte och hämtade mig inte, nej då hon tränade vidare med honom och helt ignorerade mig.

När jag tröttnat på att skälla utan att få någon belöning, då lade jag mig ner i skuggan och var tyst medan jag väntade. Då tog matte och gav Wille vatten och satte honom i skuggan, sedan fick jag dricka vatten innan det var min tur att träna. Även jag och matte tränade linförighet, ja så heter det visst, samt hopp och sittande. Det var jätteskoj och jag förstod varför Wille hela tiden ville ha kontakt med matte, det belönades nämligen med såväl beröm och godis. Klart jag var med på ett hörn jag med. Jag hade härlig kontakt med matte för hon verkade verkligen vara på träningshumör fastän hon svettades så det rann ner i ögonen på henne. Hon var jätteglad och tyckte jag var jätteduktig. Desto gladare blev ju jag.

Sedan skulle vi även träna lite Agility hade hon visst bestämt sig för, men först tog vi en vattendrickarpaus. Då hade Wille lagt sig att vila i skuggan och jag hade gärna gjort honom sällskap, för det var varmt att träna. Men ut på Agilitybanan skulle vi, och nu blev det riktig fart det handlade om. Jisses vilken fart matte satte upp på en del hinder. Jag följde liksom med av bara farten, det fanns liksom ingen tid att fundera på något annat. Det kom och gick hundar och Aylen tränade en stund med sin matte, sedan satte de sig att vänta tills vi blev klara. Men det distraherade mig inte särskilt mycket, utom när matte tog en liten paus, då tog jag mig tid att kolla in den nye hunden på banan bredvid.

Men snart satte matte fart igen, och med sig hade hon min nya leksak/tränbingskompis replejonet. Han både piper och är kul att ha dragkamnp med. Matte var snabb att plocka upp honom, om jag tappade koncentrationen eller när vi lekte.

Vi tog balansbommen, korta tunneln, hopphinderna (3 st), bordet, slalompinnarna och långa tunneln. Balansbommen klarade jag galant och matte passade på att fota mig när jag kollade in träningskompisen, för jag fick en jättebra utsikt däruppe !

Den långa Tunneln gick av bara farten, för där hade matte redan lagt in godis med jämna mellanrum.

  
Den korta tunneln hade jag redan lärt mig att det väntade godis och pipis i andra änden, så några gånger försökte jag smita utanför tunneln, men matte var med och såg till att jag valde att gå in och igenom tunneln. Men det gick ju saktare, jag ville ju leka nu snabbast möjligt ! Nåväl lika bra att springa igenom den då för annars blev det visst varken godis eller pipis !
Däcket var lite läskigt till att börja med. Men när min pipis vågade hoppa genom det så vågade ju jag, naturligtvis, en vill ju inte vara sämre än pipisen......
Hopphinderna gick också av bara farten och jag hoppade ett som var rätt högt, och utan att rasa den översta bomnmen. Det tyckte matte var jätteduktigt av mig.
Slalompinnarna var lite kluriga, för först förstod jag inte varför jag skulle springa mellan dem, när det gick fortare att springa bredvid dem ?
Men snart visade pipisen och matte vägen för mig, och också varför jag skulle gå mellan dem, så då gjorde jag ju det, utan att tveka.
Matte var frikostig med godis och pipisen busade gärna med mig efter varje omgång. Då är det ju väl värt att träna på att göra som "man ska", det tycker i alla fall jag.
Ja bara någon kan förklara för en varför man ska göra si eller så, då är det inga problem tycker jag att förstå. Men om ingen visar på ett bra sätt varför, då kan jag ju lika gärna låta bli, eller hur ?
Vi avslutade med en vända över bordet. Där skulle jag visst stanna upp och stå stilla i 30 s, vilket var lite svårt, men idag gick det bra.
När matte var nöjd och klar med träningspasset då tog pipisen och jag en busrunda till, inann jag bara var tvungen att dricka vatten. För törstig blev jag ju !
Innan vi gick till bilen igen så satt vi och svalkade av oss i den sköna skuggan och drack vatten.
Sedan fotades vi också bland alla vita vitsippor som fanns bredvid träningsplanen. Där var det halvskugga så där var det skönt att sitta ner en stund och hämta andan. Vad gjorde det att matte passade på att fota oss då ?

När vi stannar nästa gång så kommer husse ut till bilen med Wille. Han nosar av mig ordentligt och undrar vart jag har varit.
Efter en kort bilresa stannar vi ytterligare en gång, och då kommer Aylen och hennes matte också in i bilen.
Sedan åker vi ett tag till. När vi stannar nästa gång känner jag vagt igen mig, men sedan vet jag, vi är på vår träningsplan i vår hemmaklubb.
Här luktar det jättespännande och matte tar ut både mig och Wille och rastar av oss. Sedan låter hon mig vänta i bilen, medan hon tar Wille med till träningsplanen.
När hon är klar med Wille så tar hon ut mig och tar med mig ner till träningsplanen, och där möts jag av Aylen som tycker det är jättekul att vara här. Jag ville leka, men se det får jag inte för nu ska här tränas !
Aylen är redan igång med sin träning, hon har gjort det här förr. Matte lyckas fånga henne i en av tunnlarna.

 
Matte tar så med mig till en del konstiga saker som står och dräller mitt i vägen för oss. Hon vill att jag ska titta närmnare på dessa saker, och sedan ska jag gå igenom, hoppa över eller gå på olika hinder. Det kallas visst Agility.
En av de mer läskiga sakerna var den här spången som man ska gå över, och då är jag en bit från marken. Det var lite läskigt. Jag försökte vid ett tillfälle hoppa ner, men jag bromsades upp av Aylens matte som höll i kopplet, så det gick bra.

 
Men jag blir väldigt misstänksam och vill först nosa av dem ordentligt, vilket jag också gör. Men när jag vill skvätta på dem, då säger matte till mig på skarpen. Sedan tar hon mig istället till ett träd en bit bort. Där får jag skvätta bäst jag vill. När det är klart går vi tillbaka till hindrerna och nu tar jag mig över och igenom några av dem.

Matte har godis med sig, och jag har jättekul. Det är skojigt må ni tro.
Jag blir så glad så jag vill busa med matte för att hon tagit med mig hit.

Tjohoo nu tar vi fler av dem !!!

När vi åker hem så hoppas jag att vi åker hit och tränar fler gånger, för det här var kul. Men matte påstår att hon måste finslipa på min vardagslydnad en del också.

Jojo, nu har det tränats igen. Idag var det mestadels fotfölj, alltså linförighet, sittning och inkallning. Godis och pipleksak blev det men inte ett så långt träningspass, för det blåste isvindar från Grönland på oss. Brrr ja vad kallt det var. Rörde oss i snabb takt under träningspasset.

Väl inne i bilen var det sååå varmt och skönt som bara den !

Wille hade fått världens fnatt under träningspasset och matte blev inte glad kan jag säga. Jag hade gärna velat "fnatta" med honom men hade ingen chans då jag var innen i bilen, medan han tränade.

Men efter det "fnattet" så fick både Wille och jag en skön promenad i skogen runtomkring, där blåste det inte alls lika mycket.

Nu har vi kommit hem igen och jag ska nog vila en stund, är rätt trött i huvudet just nu.

Matte påstod att jag sov i åtminstone 1 timme ! Tror ni verkligen på det ? Inte jag, men kul har jag haft !  

Idag har vi haft en skojig dag må ni tro !

Ja i alla fall jag, men jag tror även Wille haft skoj.

Först städade matte på balkongen, jag tror hgon har fått vårkänslor jag, för hon pratde om att hon snart skulle sitta därute i vårsolen och bara njuta tillsammans med en kopp kaffe och ngt gott till.

Det tog ett tag innan hon var klar med det, men sedan då stoppade hon in mig och Wille i bilen och åkte iväg.

Gissa vart vi stannade ? Ja på ett ställe jag aldrig varit på förut, men som luktade spännande - vår hundklubbs träningsplan.

Här stod det en massa hinder som matte gjorde iordning till oss. Sedan tog hon med mig och Wille på en bana runt var och en för sig.

En massa godis bjöds det på !

Hon tränade oss också i ngt som kallades fotfölj, eller med ett finare ord - linförighet, sitt och inkallning. Det var riktigt riktigt skojigt må ni tro !

Ja oj ja.

Men vad trött jag blev eftreråt. Slocknade i en hörna och sov som en stock när jag kom hem igen !

Idag tog matte ut oss var för sig på lunchpromenad. Det var dags för mer träning upptäckte jag när jag rastat av mig.

Matte gjorde flera vändningar, precis som igår, så fort jag inte var uppmärksam nog. Helt plötsligt så var hon på väg åt ett annat håll än jag, varpå det naturligtvis tog stopp i kopplet. Överraskad så följde jag henne och då fick jag både godis och beröm. Sedan plötsligt var vi återigen på väg åt olika håll, och jag fattade ingenting, men följde efter henne. Då belönades jag med ännu mer godis. Så fick jag syn på ett helt gäng med kråkor som satt och retades ett par meter bort, och jag ville springa efter dem, men det tog bara tvärstopp i kopplet, för matte stod stilla, hon hängde inte med alls.

Inte vet jag om det var för att hon inte såg kråkorna eller för att hon såg något annat som var intressantare, för hon stod och tittade åt ett helt annat håll, sedan böjde hon sig ner mor marken och såg ut att studera ngt intressant där. För tillfället övergav jag tanken på kråkjakt och kände mig bara tvungen att se vad matte hade för sig.

När jag kom fram till henne såg jag inget särskilt men jag bjöds på en massa godis, bland annat köttbullar. Kråkorna hade visst också blivit nyfikna på vad matte gjorde, så nu hade de kommit lite närmare oss, eller så ville de ha mina köttbullar ! När den tanken slog mig, då satte jag mig bredvid matte och vaktade noga min köttbullar, och när hon gick, då följde jag med. När hon stannade, då stannade jag. Samtidigt såg jag hur kråkorna samlades där matte nyss suttit och började leta på marken. Jag ville schasa bort dem därifrån, men då gick matte åt ett annat håll och jag följde istället med henne, bara så hon inte "råkade tappa" några köttbullar eller så. Men det var jobbigt för jag ville både jaga bort kråkfåglarna och samtidigt följa med matte, speciellt då matte gick åt ett annat håll. Efter en stund vände hon tillbaka mor kråkfåglarna och jag började dra i kopplet för jag glömde bort matte en kort stund, men jag blev snabbt påmind när hon samtidigt som kråkfåglarna var på väg att flyga upp, stoppade sin hand i fickan och jag visste att det betydde köttbullar. Då fick jag överge tanken på kråkfågeljakt igen. Klart fåglarna hann flyga iväg. Attans att det ska vara så gott med köttbullar.........

För en stund sedan tog matte fram något som kallas apportbock. Det är en träsak som man tydligen ska hålla i munnen, vilket ju jag tycker är helt onödigt. Men Wille han tog den i munnen direkt, och fick godis ! Hur bar han sig åt ?

Han gjorde så flera gånger och till sist nåste ju jag prova jag med, för där satt ju Wille och formligen "frossade is sig" godisbitar, medan jag inte fick någon. provade först att putta på den - inget godis. Tog den sedan i munnen och GODIS. Hmmm tja tänkte jag, efter några försök som gett godisutdelning, kanske inte är så dumt att göra så enkla saker för godis. Det är ju alltid gott.

Så jag fortsatte att ta apportbocken i munnen. Efter en stund när jag började få snits på det, då slutade matte med den leken.

Istället tog vi en promenad i regnet. Jodå nu regnar det här må ni tro. Jag tycker bara det är skoj att springa genom vattenpölarna så det stänker, men Wille han går istället stora om vägar runt dem. Ja tänk så olika det kan vara.