Den här helgen har varit jobbig, men jag har haft jätteskoj.
Igår kväll när vi kom hem var både matte och jag alldeles för trötta för att ens sitta vid datorn, så jag berättar om helgen och utställningen idag istället.
Jag ställdes ut på söndagen, så vi kan väl börja med lördagen.

Rätt tidigt satte matte mig i bilen och sedan åkte vi till Carrie och hennes matte. De skulle också följa med. Inte för att Carrie skulle ställas ut, utan mer som sällskap till mig och matte. Det är ju en bit att resa till Norrköping.Väl framme hos Carrie var jag jättepigg och Carrie och jag fick busa runt en stund hos henne innan vi åkte vidare.

Det var rätt varmt i bilen, men vi hade ju sk AC så då blev det rätt behagligt ändå, men ute var det varmt.

Nästa gång vi stannde var vid en broöppning. Där stod det 10 -15 segelbåtar i kö för att får segla "igenom" bron, som är rätt låg så en segelbåt kommer inte under den med uppfällda segel. Det tog en stund för alla båtar att passera, så vi fick komma ut en stund och röra på oss, jag och carrie. Det var skönt, och lite spännande också.

När vi åkt drygt halvvägs ner till Norrköping, så stannade vi en stund på ett rastställe så att vi alla fick sträcka på benen och ta en liten paus. Medan vi var där så kom det fler som tog en rastpaus, och en av dessa hade två illrar med sig som sprang lösa, i alla fall ända tills han såg att det fanns två hundar där också, jag och Carrie. Då fick han bråttom att koppla sina illrar. Jag tittade väldigt nyfiket på dem och undrade vad det var för ngt, men hälsa på dem  näe se det fick vi inte göra. Carrie hon stod på span och hade stenkoll på vart de gick. När de var utom synhåll, upplyfta i sin husses famn, då återgick hon till att tugga pinne med mig.

Efter en stund åkte vi vidare. Väl framme där vi skulle sova över så installerade vi oss först i den stuga vi skulle sova, sedan gick vi en sväng i omgivningarna.

När vi kom tillbaka så var det dags för fika för mattarna och lite lätt måltid för oss samt en massa vatten, för det var närmare 30 grader i skuggan. Det byggdes en "provisorisk" rasthage för oss, där jag och Carrie kunde gå lösa så att vi inte behövde stå bundna, för hundar bör inte springa lösa där vi bodde.

Dagen gick så sakteliga mot kväller och då och då tog vi promenader, och nu på kvällen var det skönt ute. Mesta delen av tiden så busade jag och Carrie. Det var ju allra roligast.

Så småningom åt vi middag och matte kröp till sängs. Jag gjorde henne glatt sällskap och när tröttheten efter en dag, smög sig närmare så somnade jag snart.

Stackars Wille, han har mått illa idag nästan hela dagen.

Först när han ätit lite acidofilus och bara vilat, började han att må bättre.

Innan har han kräkts flera gånger stackaren.

Nu har vi ätit middag och först trodde inte matte att han ville ha någon, men sedan visade det sig att han var rätt hungrig nu, så då hade illamåendet lagt sig som tur var. Men det är inte skoj att må dåligt inte.

Husse tog med oss på en långpromenad idag. Det var rätt så varmt, så dte var jobbigt. Men det var också väldigt skönt att röra ordentligt på sig !

Vi var helt slut när vi kom hem efter promenanden. Jag drack en hel massa vatten, sedan lade jag mig att sova en stund. Det var skönt.

Idag åkte matte och vi till träningsplanen igen. Att det var Påskafton spelade inte matte någon roll, för vi skulle inte på middag förrän ikväll.

Vi hämtade upp Aylen med sin matte på vägen och sedan bar det av till träning. Wille blev väldigt uppspelt när han såg vart vi åkte. Han verkar alldeles tokig i träning den killen. Verkar som han aldrig får nog. Dessutrom satte han igång Aylen också. Själv var jag allmänt irriterad på deras gnällade och skällande.

För även om jag med tyckte dte var kul att träna, så hade jag i alla fall vett om att vara lite tyst, matte körde ju faktislkt bil !

Väl framme så var det Wille och Aylens fel att vi inte fick komma ut på en gång. Hade de väntat tysta, då hade nog matte släppt ut oss så fort vi var framme. Men deras gnällande och skällande gjorde att det tog en onödigt lång tid innan vi fick ens komma ut ur bilen !!!

Väl nere på träningsplanen så fick jag vänta vid ett träd i skuggan medan matte tränade Wille. Han skulle gå fint i kopplet och dessutom ha kontakt med matte. Han såg faktiskt riktigt duktig ut från min åskådarplats. Men jag ville ju vara med jag också så jag skällde länge och mycket. Men inte kom matte och hämtade mig inte, nej då hon tränade vidare med honom och helt ignorerade mig.

När jag tröttnat på att skälla utan att få någon belöning, då lade jag mig ner i skuggan och var tyst medan jag väntade. Då tog matte och gav Wille vatten och satte honom i skuggan, sedan fick jag dricka vatten innan det var min tur att träna. Även jag och matte tränade linförighet, ja så heter det visst, samt hopp och sittande. Det var jätteskoj och jag förstod varför Wille hela tiden ville ha kontakt med matte, det belönades nämligen med såväl beröm och godis. Klart jag var med på ett hörn jag med. Jag hade härlig kontakt med matte för hon verkade verkligen vara på träningshumör fastän hon svettades så det rann ner i ögonen på henne. Hon var jätteglad och tyckte jag var jätteduktig. Desto gladare blev ju jag.

Sedan skulle vi även träna lite Agility hade hon visst bestämt sig för, men först tog vi en vattendrickarpaus. Då hade Wille lagt sig att vila i skuggan och jag hade gärna gjort honom sällskap, för det var varmt att träna. Men ut på Agilitybanan skulle vi, och nu blev det riktig fart det handlade om. Jisses vilken fart matte satte upp på en del hinder. Jag följde liksom med av bara farten, det fanns liksom ingen tid att fundera på något annat. Det kom och gick hundar och Aylen tränade en stund med sin matte, sedan satte de sig att vänta tills vi blev klara. Men det distraherade mig inte särskilt mycket, utom när matte tog en liten paus, då tog jag mig tid att kolla in den nye hunden på banan bredvid.

Men snart satte matte fart igen, och med sig hade hon min nya leksak/tränbingskompis replejonet. Han både piper och är kul att ha dragkamnp med. Matte var snabb att plocka upp honom, om jag tappade koncentrationen eller när vi lekte.

Vi tog balansbommen, korta tunneln, hopphinderna (3 st), bordet, slalompinnarna och långa tunneln. Balansbommen klarade jag galant och matte passade på att fota mig när jag kollade in träningskompisen, för jag fick en jättebra utsikt däruppe !

Den långa Tunneln gick av bara farten, för där hade matte redan lagt in godis med jämna mellanrum.

  
Den korta tunneln hade jag redan lärt mig att det väntade godis och pipis i andra änden, så några gånger försökte jag smita utanför tunneln, men matte var med och såg till att jag valde att gå in och igenom tunneln. Men det gick ju saktare, jag ville ju leka nu snabbast möjligt ! Nåväl lika bra att springa igenom den då för annars blev det visst varken godis eller pipis !
Däcket var lite läskigt till att börja med. Men när min pipis vågade hoppa genom det så vågade ju jag, naturligtvis, en vill ju inte vara sämre än pipisen......
Hopphinderna gick också av bara farten och jag hoppade ett som var rätt högt, och utan att rasa den översta bomnmen. Det tyckte matte var jätteduktigt av mig.
Slalompinnarna var lite kluriga, för först förstod jag inte varför jag skulle springa mellan dem, när det gick fortare att springa bredvid dem ?
Men snart visade pipisen och matte vägen för mig, och också varför jag skulle gå mellan dem, så då gjorde jag ju det, utan att tveka.
Matte var frikostig med godis och pipisen busade gärna med mig efter varje omgång. Då är det ju väl värt att träna på att göra som "man ska", det tycker i alla fall jag.
Ja bara någon kan förklara för en varför man ska göra si eller så, då är det inga problem tycker jag att förstå. Men om ingen visar på ett bra sätt varför, då kan jag ju lika gärna låta bli, eller hur ?
Vi avslutade med en vända över bordet. Där skulle jag visst stanna upp och stå stilla i 30 s, vilket var lite svårt, men idag gick det bra.
När matte var nöjd och klar med träningspasset då tog pipisen och jag en busrunda till, inann jag bara var tvungen att dricka vatten. För törstig blev jag ju !
Innan vi gick till bilen igen så satt vi och svalkade av oss i den sköna skuggan och drack vatten.
Sedan fotades vi också bland alla vita vitsippor som fanns bredvid träningsplanen. Där var det halvskugga så där var det skönt att sitta ner en stund och hämta andan. Vad gjorde det att matte passade på att fota oss då ?

Idag tog matte med mig och Wille på en lite längre promenad. Vi tar det sakta och lugnt, ända tills en plogbil åker förbi, då blir jag helskraj och hoppar ut i snön. Wille han bara tittar helt oförstående på mig och tyckte nog jag var lite väl löjlig. Vi fortsätter sedan vår promenad och efter ett tag vänder vi hemåt igen. Matte orkar ju inte jättelångt ännu, men det har blivit mycket bättre sedan i början av veckan. Väl hemma kopplar hon loss Wille och låter honom stanna inne. Men mig tar hon ut igen och vi går runt i vårt kvarter och jag tycker det känns helt ok, ända tills det kommer en lite lite plogtraktor som ska lämna av snö. Då blir jag lite skraj och vill gå därifrån.

Men matte hon går åt samma håll som plogen och jag har ju bara att följa med. Men det är inte så farligt. Sedan stannar matte på behörigt avstånd från traktorn och där står vi och ser på medan den åker fram och åter förbi oss och hämtar och lämnar snö. Ibland tycker jag att den kommer lite väl nära för att det ska vara komfortabelt och vill närmare matte, då skojar och busar matte med mig och så står vi kvar.

Flera gånger gör vi samma sak, och till sist tycker jag att det inte är ett dugg läskigt, bara tråkigt att stå stilla och se på en plogtraktor. Så jag börjar jaga min svans istället, då händer det ngt spännandei alla fall, ja man vet ju aldrig vart svansen tar vägen ju......

När traktorn kommmer en gång till och åker förbi, då fortsätter jag att jaga svansen, títtar bara upp lite när den är närmast, så väntar vi tills traktorn åkt iväg, sedan går vi vidare. Äntligen tänker jag då.

Matte tränar nu fotposition med mig, för hon tycker att jag drar för mycket i kopplet på våra promenader, och hon gillar inte att behöva säga till mig hela tiden. Så nu blir det visst lite träning ett tag. Vi håller på och övar en stund, och jag vet att matte har godis i fickan, men hon bestämmer när jag ska ha det och det hjälper inte att jag försöker hoppa på henne för att komma åt det. Nä nä bara följa med gäller och då får jag godis.

Så håller vi på ett tag tills matte så äntligen säger "Varsågod" efter vårt träningspass. Det betyder att nu får jag lukta, och nosa omkring som jag vill. Leka med en pinne gör vi också.

Sedan blir det fotposition korta bitar hela vägen hem, växlat med "Varsågod". Det går bra och matte verkar nöjd.

Väl hemma sätter hon sig ner i soffan och tar en kopp varmt te för hon har börjat hosta en massa av ansträngningen och den kalla luften ute.

Så småningom lugnar det ner sig och då lägger vi oss vid hennes fötter och sover en stund medan hon ser på TV.

Idag har matte varit till doktorn, för hon ramlade häromdagen och har fått så ont i sin högerarm. Det var som tur var inget trasigt i armen, men hon har fått en överbelastning på den och har ont. Så det lär inte bli så mycket bloggande de närmaste veckorna, för doktorn har sagt till matte att inte anstränga armen mer än nödvändigt. Hon måste vila den.

Men vi promenerar på och busar runt i snön i alla fall. Men mest blir dte väl med husse eller mellanhusse då.

Idag är matte ledig, och det är skönt. Alltid hittar vi på något skoj då. Ja så är det och det har ju inte jag ngt emot ! Men just nu ärt det lugnt. Har tuggat tuggben en stund men tar en paus nu.

Nyss har matte och vi kommit in från en promenad. Vi mötte en kille som hade målarkläder på sig, och han pratade en stund med oss och matte. Han tyckte vi var mysiga och verkade smarta. Hmmmm jag såg hur matte tänkte när hon hörde det. Undrar vad hon tänkte.

När vi gick vidare så ville jag busa och tog tag i Willes svans, för då är han tvungen att vända sig om för att försvara den, och sedan kan jag busa med honom. Vi hade skoj när vi busade på den uppplogade gångvägen, och matte hade inget annat att göra än att vänta på oss. Men ingen av oss eller matte hade bråttom så vad gjorde det ?

Men ibland sa hon bara "Näe kom nu killar så går vi", och så gick hon. Vi ville ju inte bli ensamma kvar där så vi sprang ju efter henne, och då vankades det godis förstås. Gott var det. Vid ett par tillfällen fick Wille för sig att bege sig ut i snön på andra sidan den plogade snövallen, men då fick han svårt att komma tillbaka, för där var det ju bara mjuk snö, så han fick liksom simma mot snövallen igen för att kunna ta sig upp och över den. Matte hade skojigt åt honom, och jag ville ju inte bara stå och se på så jag tog mig över snövallen jag med. Men dte såg så lätt ut för Wille men det var jättesvårt att ta sig över vallen ut i snön för mig. Jag fick liksom inget bra grepp med tassrana. Matte såg mitt dilemma där jag låg, ungefär som en platt padda i snövallen så hon puttade upp min rumpa lite, och som hon skrattade åt mig. Men det är härligt när matte har rolgit och är med i leken liksom. När jag kom över vallen så dök jag ju på öronen ner i snön på andra sidan, fick upp huvudet och försökte få bort snön från ögonen, och det gick väl hyfsat ändå. Sedan vände jag mig mot Wille som bara låg och myste där i djupa snön, och försökte busa lite. Men det var aningen svårt, för snön var så djup så jag fick liksom inte ngt fäste i den. Efter en stund crawlade vi tillbaka mot snövallen och där vilade jag en stund halvt hängandes över snövallen. Det var jobbigt att vara i så djup snö, så jag måste ju hämta andan en stund. Men sedan så kom vi över snövallen ner på den plogade gångvägen, och då ruskade vi av oss en del snö, och så busade vi lite.

Men så drog Wille ut i snön på andra sidan snövallen igen och jag tog fart följde efter och kom med lätthet över den den här gången och ut i snön.

Den var ju lite tillplattad nu så vi kunde faktiskt busa lite i den. Det blev som en lite grop där vi var, och vi hade skojigt. Matte hade roligt åt oss.

Efter ett tags busande tyckte hon att vi skulle gå vidare och ropade på oss. När vi efter lite besvär kom ikapp henne, ja hon var inte så värst långt borta, men vi måste ju över snövallen först, så fick vi både godis och en massa beröm.

Vi gick en stund, "och vilade oss" på den upplogade gångvägen.

Men i längden blir det tråkigt, så efter ett tag drog Wille ut i snön på nytt och jag efter. Här var det lite lägre snövallar så det var lite lättare att ta sig över dem. Dessutom var det inte fullt så mycket snö som en bit bort så vi busade massor i snön. När vi kom till matte så bjöd hon på godis, så när vi blev godissugna gick vi till henne, och sedan drog vi ut i snön igen !

Så småningom kom vi hem, och det var rätt skönt, fast attans varmt inomhus jämfört med ute det var det.

Ja inte är dte konstigt att matte inte hunnit hjälpa oss med bloggen dne här helgen, för hon har haft fullt upp.

Först blev ju lillhusse sjuk i torsdags, han var sjuk hela fredagen också. Sent på fredagkväll hade han piggnat till och kunde börja äta lite lättare mat. I lördags kom Nea för hennes matte skulle på utställning på söndagen och Nea skulle inte ställas ut då, så hon fick vara med oss, och dte var skojigt. Hon sov över till söndagen. På söndagen fick husse åka in till sjukhuset för han hade fått något virus som gjorde att han blev delvis förlamad i vänsteransiktshalva. 

Jätteläskigt ! Husse fick göra en masa kontroller på akuten och sedan fick han mediciner med hem av människodoktorn och dessutom ett recept som han skulle hämta ut omgående.

Nea stannde hos oss nästan hela söndagen och vi hade jätteskojigt. Vi busade både inomhus och ute i snön. Matte tog med oss alla tre på promenad samtidigt, och några grannar stannade och undrade om vi hade skaffat en ny hund.

Men när de fick höra att vi bara var "hundvakt" så sa de att vi borde skaffa en sådan hund också, för hon var så söt och gosig tyckte de. En av grannarna sa att vi kunde behöva ha lite tjejsällskap här, matte är ju ensam tjej i vår familj. Men matte tyckte det räckte med oss två hon.

Väl inne igen hade Nea och jag lite dragkamp, Wille var mest ute efter att flörta med Nea han.