Idag är matte ledig, och det är skönt. Alltid hittar vi på något skoj då. Ja så är det och det har ju inte jag ngt emot ! Men just nu ärt det lugnt. Har tuggat tuggben en stund men tar en paus nu.

Nyss har matte och vi kommit in från en promenad. Vi mötte en kille som hade målarkläder på sig, och han pratade en stund med oss och matte. Han tyckte vi var mysiga och verkade smarta. Hmmmm jag såg hur matte tänkte när hon hörde det. Undrar vad hon tänkte.

När vi gick vidare så ville jag busa och tog tag i Willes svans, för då är han tvungen att vända sig om för att försvara den, och sedan kan jag busa med honom. Vi hade skoj när vi busade på den uppplogade gångvägen, och matte hade inget annat att göra än att vänta på oss. Men ingen av oss eller matte hade bråttom så vad gjorde det ?

Men ibland sa hon bara "Näe kom nu killar så går vi", och så gick hon. Vi ville ju inte bli ensamma kvar där så vi sprang ju efter henne, och då vankades det godis förstås. Gott var det. Vid ett par tillfällen fick Wille för sig att bege sig ut i snön på andra sidan den plogade snövallen, men då fick han svårt att komma tillbaka, för där var det ju bara mjuk snö, så han fick liksom simma mot snövallen igen för att kunna ta sig upp och över den. Matte hade skojigt åt honom, och jag ville ju inte bara stå och se på så jag tog mig över snövallen jag med. Men dte såg så lätt ut för Wille men det var jättesvårt att ta sig över vallen ut i snön för mig. Jag fick liksom inget bra grepp med tassrana. Matte såg mitt dilemma där jag låg, ungefär som en platt padda i snövallen så hon puttade upp min rumpa lite, och som hon skrattade åt mig. Men det är härligt när matte har rolgit och är med i leken liksom. När jag kom över vallen så dök jag ju på öronen ner i snön på andra sidan, fick upp huvudet och försökte få bort snön från ögonen, och det gick väl hyfsat ändå. Sedan vände jag mig mot Wille som bara låg och myste där i djupa snön, och försökte busa lite. Men det var aningen svårt, för snön var så djup så jag fick liksom inte ngt fäste i den. Efter en stund crawlade vi tillbaka mot snövallen och där vilade jag en stund halvt hängandes över snövallen. Det var jobbigt att vara i så djup snö, så jag måste ju hämta andan en stund. Men sedan så kom vi över snövallen ner på den plogade gångvägen, och då ruskade vi av oss en del snö, och så busade vi lite.

Men så drog Wille ut i snön på andra sidan snövallen igen och jag tog fart följde efter och kom med lätthet över den den här gången och ut i snön.

Den var ju lite tillplattad nu så vi kunde faktiskt busa lite i den. Det blev som en lite grop där vi var, och vi hade skojigt. Matte hade roligt åt oss.

Efter ett tags busande tyckte hon att vi skulle gå vidare och ropade på oss. När vi efter lite besvär kom ikapp henne, ja hon var inte så värst långt borta, men vi måste ju över snövallen först, så fick vi både godis och en massa beröm.

Vi gick en stund, "och vilade oss" på den upplogade gångvägen.

Men i längden blir det tråkigt, så efter ett tag drog Wille ut i snön på nytt och jag efter. Här var det lite lägre snövallar så det var lite lättare att ta sig över dem. Dessutom var det inte fullt så mycket snö som en bit bort så vi busade massor i snön. När vi kom till matte så bjöd hon på godis, så när vi blev godissugna gick vi till henne, och sedan drog vi ut i snön igen !

Så småningom kom vi hem, och det var rätt skönt, fast attans varmt inomhus jämfört med ute det var det.

När matte vaknat så tog hon med mig och Wille på en härlig promenad. Det var runt -10 grader ute, men matte tyckte det var skönt ute och vi med.

Plötsligt kommer det en litet yrväder rusande mot oss. En bra bit bakom kom hans husse som ropade på honom hela tiden, men yrvädret lyssnade inte alls.

Yrvädret var en lite hund av blandras, tydligen dvärgschnauzer och Yorskshireterrier fick vi veta lite senare.

Vi blev så paffa över att han kom springandes lös, så vi bara stannad eav mitt i promenaden och när yrvädret kom fram till oss så började vi artigt hälsa på varandra och sedan ville jag busa, och Wille med. Men då sa hans husse att det fick bli en annan dag, för idag skulle han inte få belöning för att han var olydig.

Lite besviken blev jag ju, men vi gick vidare.

Vi kom fram till en massa snöhögar som Wille absolut skulle högst upp på. Sedan lade han sig och rulladse sig där uppe på snön när han så plötsligt började åka kana ner, liggandes på rygg, för han kom för nära snöhögskanten. Men han gav sig upp på den igen, och samma sak hände, Wille rullade sig, kom för när kanten och åkte kana ner liggandes på rygg.

Sedan gjorde Wille om det flera gånger, för det verkade som han tyckte det var kul. Efter en stund tröttnade jag på att se på och tog mig upp till Wille, satte mig nästan på hans mage och så åkte vi nedför snöhögen tillsammans, jag delvis på Willes mage/sida. DET var skojigt. Följde med upp igen för att göra om det men då sa Wille ifrån. Så jag fick ta mig ner på egen hand.

Det gjorde jag flera gånger och nu började jag tycka det var skojigt. En ny lek kanske !!?? Vi gick från snöhög till snöhög, klättrade upp och åkte ner.

En dam som just hade passerat oss på gångvägen stannade, vände sig om tittade på oss, när matte skrattade åt oss, sedan började hon skratta hon också. Nu stod det alltså två människor och ömsom skrattade och ömsom log åt oss. Jodå vi hade kul. Matte tyckte vi skulle gå vidare, men det tyckte inte vi, så vi tog en vända upp i snöhögen igen. Men då lade sig Wille ner platt på mage och vägrade gå.

Jag följde ju med och matte som hade godis med sig, gav mig flera stycken. Wille upptäckte det, och plötsligt fick han bråttom att komma han med. Men vid flera tillfällen stannade han till för att gå upp i snöhögarna. Ibland fick han det, och ibland gick matte bara vidare, och han följde med, utan fler "platt-på-mage-försök". Vi tog en lång runda och var ute i drygt 1,5 timme sa matte. Det var jätteskönt och det kändes bra att busa lite också.

Jag blev jätteglad när matte kom hem i morse från jobbet, men hon bara klampade in och verkade vara jättesur.

Hon berättade för husse att hon kört fast med bilen i den djupa snön på parkeringen som kommunen inte plogat alls och hon fick hålla på i över 20 minuter för att försöka komma loss. Till sist gick hon in på gården och fyllde en stor påse med sand som hon tog av och slängde bakom bildäcken och framför så hon skulle komma loss. Men det tog trots det ett bra tag att komma loss.

Gissa om hon svor över snöröjningen ojojoj ja. Men efter ett tag lugnade hon ner sig och då bara satte hon sig på golvet och satt där. Naturligtvis kröp jag upp i knäet på henne, även Wille kom och gjorde samma sak. Matte klappade och gosade oss lite frånvarande. Hon såg trött ut. Jag ville ogärna lämna mattes knä när hon efter en lång stund reste sig, men det gjorde jag ändå, hade ju inget annat val.

Sedan gick vi och sov, och vi sov länge. Det var skönt för matte var mycket mer lugn och avslappnad när hon steg upp.

Idag har det varit en lugn dag. Matte tog med oss på promenad i morse när hon kom hem från jobbet, för husse skulle få sova lite längre. Hon lade sig sedan att sova och vi tog oss alla en skön sovmorgon.

Nu har vi nyss varit ute på en promenad med husse, och det var väldigt tyst och tomt på promenadvägarna.

Hoppas ni har en skön dag ni med.

Strax innan matte åkte till jobbet, så fick vi gäster här. Med sig hade de sina tre hundar och vi fick en härligt busig och skojig Nyårsafton.

Stackars Nea var ensam Eurasier med 4 Cardigans, inte det lättaste och hon gjorde vad hon kunde för att hålla ordning på oss.

Hon såg mest till att vi inte bråkade för mycket, men annars så höll hon oftare marsvin sällskap än busade med oss.

Vi hade skojigt ändå allihopa.

Ibland surna jag till på Aylen, men hon bad om ursäkt. Hon nhgar en viss tendens att tro att våra leksaker är bara hennes när hon är här. Som ungar mest gör, som husse säger.

Aylen och jag kollar fotografen !

Jag funderar lite

En Spoling, men trött sådan.

Att de smällde raketer som tjöt och väste brydde jag mig inte så värst mycket om, nu var vi ju upptagna av att busa istället för att ligga och lyssna på dessa saker som låter så väldigt. Vi busade och busade en hel väldans massa. Vi fick smaka lite god mat också, det serverades nämligen fläskfilé och kassler med potatisgratäng. Det smakade inte alls dumt.

Så det blev en Nyårsafton nästan lika roliga som Julaftonen var.

Hoppas ni andra haft en bra Nyårsafton ni med. Nu ska jag ta och bita tag i det här nya året som just anlänt. Men första ska jag sova några timmar.

Ha det gott nu alla kompisar !