Vi reste vidare och nästa gång vi stannade så var vi på ett ställe som heter Grankullavik. Här skulle matte, husse och lillhusse äta lite mat tänkte de. Lillhusse beställde en pizza, men matte och husse ville hellre ha sallad och förväntade sig en fin nygjord salladstallrik med mkt sallad och god smak.

De blev jättebesvikna när de serverades en i förväg gjord inplastad sallad som var ynka pytteliten, men svindyr (mattes uttryck). Lillhusse orkade inte hela sin pizza, som var rejält tilltagen och god, så matte och husse fick äta upp en del av den också. Resten fick jag och Wille dela på. Den var verkligen god. När vi ätit klart så följde vi med husse och lillhusse ut till bilen, medan matte växlade några ord med restaurangchefen och talade om att de var besvikna på salladen, men att pizzan hade varit jättegod och alldeles lagom krispig. Matte berättade att Restaurangchefen tog till sig det matte sa och frågade när vi kom förbi nästa gång. Det kunde ju inte matte svara på sade hon, men då sa restaurangchefen att de skulle ha tagit till sig det hon sagt och till nästa gång försöka ordna till det bättre med sallader. Det var matte jättenöjd med.

Så kom matte då ut till bilen, och där fick hon höra av husse att jag och Wille uppfört oss illa. Det var nämligen så att jag var lite trött på Wille just nu, för han var så himla uppspelt av allt och for omkring som jag vet inte vad i bilen eller utanför, så jag tyckte allt att det var på tiden att jag sa till honom. Men det gillade inte Wille, och absolut inte husse eller matte. Nu hade jag morrat en gång för mkt till Wille så han vägrade göra mig sällskap i bilen. Matte märkte det och när hon kom tog hon ut mig ur bilen, och sedan tog hon med sig mig och Wille en kort sväng utanför innan hon åter sa till mig att hoppa in och sedan Wille. Än en gång morrade jag till wille, men det var inte så bra, för matte tittade strängt på mig sedan sa hon "Vad är det där för dumheter" i en speciell ton som jag inte argumenterar emot. Sedan hjälpte hon Wille upp i vår kupé och jag satt och surade längst in i ett av hörnen, men sa inget alls, bara blängde på Wille som inte heller var riktigt bekväm i situationen som var just nu. Sedan åkte vi vidare och jag surade en stund, men sedan fann jag mig i situationen och slappnade av lite mer. Till sist så kröp jag närmarfe Wille och pussade honom förlåt på nosen och i öronen. Sedan var vi vänner igen.

När vi stannade nästa gång så fick vi veta vad en Glassrestaurang är för ngt. En glassrestaurang är ett ställe på Öland där man kan äta glas till frukost, lunch och middag om man vill. Vi åt glass till efterrätt vi, eller ja nästan i alla fall.

Där fanns också en del andra hundar som hittat den här glassiga stället. Jag skällde och snackade med allihopa och det var skoj, i alla fall tills matte sa till mig att vara tyst. Men Wille var nästan värre han.

Glassarna här var inte vilka glassar som helst. Nej här fanns minsann inga glasspinnar eller strutar, Här serverades glass i fantasifulla dekorationer i vackra skålar som matchade temat. Dessvärre fanns ingen glass som kallades Ölandshunden, men vi funderar faktiskt på att skicka ett förslag till glassrestaurangen på en sådan kreation.

Hur som helst, lillhusse var lyrisk när han såg alla glassarna som fanns att välja med och hur de såg ut. Han hade jättesvårt att välja en, han ville ju helst smaka nästan alla. Jag kan hålla med honom, de såg jättegoda ut. Den här glassen var husses. Mattes och Lillhusses finns på bild hos Wille.

Titta in här så hittar ni glassgården ni med : http://kallaglassgard.se

Vi fick smaka vi med, och servitören tyckte om lillhusse och hans coola namn, lillhusse heter ju Emil. Tydligen är det ett namn som alla känner igen här i småland, och på Öland med. Undrar varför det jag.

Lillhusse fick en massa extra service bara för sitt namn. Det gillade han.

Sedan ville husse och lillhusse gå in och titta i en hembygdsgård bredvid glassgården, men matte tog istället med mig och Wille poå en lite promenad till andra sidan den stora vägen. Det var skönt. På vägen tillbaka gick matte fram till ett par sk färistar, för att se om vi också ville kolla in kossorna på andra sidan av dem. Visst ville vi gärna det, men färistar är lite läskiga så vi ville helst slippa gå över dem, det slapp vi då och stod och såg på korna på avstånd istället.

Så småningom åkte vi vidare och nu var jag rätt trött, så jag sov en stund.

Vi stannade en gång till under vägen. Den här gången kom vi till en hel rad med väderkvarnar. Naturligtvis ville lillhusse att vi skulle gå in i dem, och det gjorde han också, men vi stannade utanför vi. Lillhusse tyckte det var jättespännannde med kvarnhjulet som kunde snurra, dock inte nu, och han frågade husse massor av gånger hur man malde mjöl och sådant med det. Husse förklarade.

När sedan lillhusse skulle gå ut från kvarnen, då blev han lite osäker och ville ha hjälp av matte. Han såg ju inte stegpinnarna när han gick baklänges ner, för trappan var så brant. Men med lite guidning av matte så gick det bra.

Väl nere på marken igen så tog det inte lång stund förrän lillhusse var på väg in i nästa kvarn. Själva nöjde vi oss med att stanna utanför och göra sällskap med matte. Det fanns en massa spännande dofter här också. Klart man måste studera dem när vi ändå är här.

När vi sedan begav oss av hemåt så var alla trötta och nöjda, och det var riktigt skönt att komma hem till stugan igen.

Så var det åter dags att sätta sig i bilen och åka. Men det betydde ju alltid ngt skoj så inte var det mig emot inte.

Iväg bar det och plötsligt så började Wille kolla ut genom fönstret och sedan började han gnälla. När jag undrade varför och skulle se efter, då såg jag att vi var på en väg över vattnet, en lång, lång, lång väg. Ett svagt minne av att jag rest här förut gjorde sig påmint, men inte kom jag på vad det var.

Jag kollade ut och tyckte det såg rätt skönt ut i vattnet, sedan lade jag mig ner en stund igen.

Så småningom stannade vi och då hade vi rest rätt länge. Nu var det dags att sträcka lite på benen tyckte matte. så vi passade på att göra det. Efter en kort stund åkte vi vidare, och utanför for skog och hagar förbi. Det blev lite enformigt så jag lade mig ner en stund igen.

Nästa gång vi stannade gick matte ensam ut ur bilen. Nu var vi tydligen i ngt som heter Löttorp, och matte ville hämta ut lite pengar. Vi var kvar i bilen och väntade, men när det dröjde så fick vi komma ut en liten stund för det blev varmt i bilen. När matte äntligen kom så åkte vi vidare. Det gick inte så jättefort för det var en del bilar på vägen som inte körde alltför fort.

Vi åkte ett tag till innan vi stannde nästa gång, och då fick vi komma ut.

Nu var vi i Byrum som ligger alldeles bredvid havet och här hade många hundar varit före mig, så den första sträckan var jag upptagen av att kolla av dessa visitkort. Jag drog en hel del i kopplet, och matte som höll i mig, blev rejält trött på det och sa till mig på skarpen i ett mkt skarpt tonfall. Självklart lyssnade jag, men efter en stund glömde jag av mig och drog i kopplet igen. Matte sa åter tillmig, och jag skärpte mig ngt längre, men alla dofterna och nya sakerna var så spännande så jag hade inte tålamod att ta det lugnt. Men matte envisades och jag glömde bort, men matte vann ju för till sist tröttnade jag på att gå tillbaka på samma väg som vi just gått. För det var det matte gjorde. När jag drog i kopplet vände hon om och gick tillbaka mot bilen medan de andra gick vidare. Som ni säkert förstår tröttnar man snart på det. Så jag lugnade ner mig lite, fast det var fruktansvärt svårt, och så snart jag hörde att matte saktade ner stegen så gjorde jag det jag med. På det viset kom vi ju fram till de andra mkt fortare. Väl ute vid vattnet så ville jag fort i för det var så spännande med alla vågorna som kom rullandes in mot stranden, och jag ville fånga varenda en av dem.

Havet, som matte kallade det här stora vattnet, hade en del rätt stora vågor, så stora att några nästan svepte över mig ibland.

Vi gick upp på några av Raukarna också och det tyckte lillhusse var jättespännande.

Vi promenerande en lång stund utmed Raukarna och det var jätteskoj att klättra upp på stenarna, för de var som trappsteg på dem så jag fick ett jättebra grepp på dem. Det gick att ta sig både upp på dem och ner i hög fart.

Efter en bra stunds promenerande så tyckte husse att vi var klara och ville åka vidare. Men matte och lillhusse var inte alls klara, så han fick vänta en stund till innan vi gick till bilen. För det skulle fotas och promeneras lite mera !

Sedan När matte och lillhusse äntligen var klara och tyckte de sett tillräckligt många Raukar, då reste vi vidare.

I morse tog matte en skön promenad med oss, för husse sov fortfarande. Vi gick en bra bit in i skogen här bakom vår stuga. det var jättespännande. När vi kom tillbaka till strugan ahde lillhusse också vaknat och dukat fram frukost till matte och husse. Vi gick in och väckte husse och sedan åt vi frukost allihopa.

Sedan var det rätt lugnt ett tag innan matte och husse började pratat om att åka bil igen. Så husse tog med oss på en skön promenad några timmar senare och då tog vi en ännu längre runda på fältet. Nu blev det också en massa springande av och som vi busade och rejsade runt. När vi äntligen skulle gå hemåt igen då var vi jättetrötta. Jag ville stanna en bit på väg och vila, det var visst helt okej för husse hade inte bråttom idag inte.

Återigen blev det en del vatten som gick åt. Sedan var det lugnt ett tag till.