Japp för idag skulle matte ha mig att sitta vackert. Jag är ju rätt bra på det, om jag får säga det själv, men matte tyckte nog jag kunde bli bättre !

Men ni kan ju själva avgöra ! Här kommer nämligen en filmsnutt som visar vad jag kan !

http://www.youtube.com/watch?v=VZhbzNM06xg

Vad säger ni ?? Gör ni om det där ??

Ta det som en utmaning om ni vill, ni har tre veckor på er att träna !!!! Men vi vill se filmbevis !

Matte tog med mig och Wille på promenad idag.

Det har snöat i natt och dte var massor av mjuk pudersnö ute. Den var så skön att bara hoppa ner i och inte kall alls. Vi busade i snön massor när vi var klara med det nödvändigaste. Efter en stunds promenad mötte vi en dam som tydligen ville hälsa på oss, men var lite osäker. Matte släppte först fram Wille, som slängde sig på rygg och ville bli kliad på magen en stund. Efter en liten tvekan så klappade hon Wille på magen, medan jag fick stanna hos matte och vänta. Så småningom var det min tur att hälsa och jag pussade henne på handen.

När hon klappade mig på ryggen lade jag mig på sidan och ville också bli klappad på magen. Damen såg jätteglad ut och var mkt mer avspänd nu än i början. Hon tyckte jag var jättesöt och lite busig.

Efter en stund gick matte poch vi vidare och ut i snön for vi både Wille och jag. Wille han snörullade ett antal mgånger och verkade aldrig vilja sluta. När han reste på sig och tittade på matte, så sa hon bara ja kom då Wille så går vi. Då slängde han sig ner i snön och rullade igen, och så fortsatte han flera gånger. Till sist fick matte nästan dra honom från snön som han blivit så förtjust i. Men hon hade godis och det var visst bättre än snörullning tyckte Wille, så då kom han.

Efter en stund mötte vi tre taxar och jag ville hälsa men fick inte.

Av ren frustration så ville jag bita Wille i nackskinnet istället, men då sa matte skarpt till mig, precis när jag tänkte göra det, varpå jag helt kom av mig och blev ståendes och tittade på de skällande taxarna. Wille hade visst hittat ngt intressanatare han. En tjejmeddelande.

Så småningom gick vi vidare och ut i snön bar det flera gånger under resten av promenaden.

Ja nu har lillhusse verkligen firat födelsedag, och dte i 3 dagar. Men det har varit jobbigt må ni tro för hur ska jag hinna gosa ordentligt med alla när det är så många. Fördelen är ju att det alltid blir ngt gott att äta till oss, det gillar jag ! Idag fick vi bl a blåbärspaj, inte illa alls.

Morrmorr kom men utan Carrie, för Carrie var visst inne i ngn sorts "lukta-gott period" påstod morrmorr. Men vadå det hade väl inte gjort ngt ?

Nåväl, det gav oss mer tid att hälsa och vara med gästerna istället, vilket lönar sig bra. När alla gästerna åkt hem var jag jättetrött. Det ska bli skönt att sova snart.

Ja jag visste det fast husse inte ville låtsas ngt om. Men jag visste det för mina öron är det inget fel på !!!!

Vadå undrar ni säkert ?

Jo i morse när husse varit ute med oss och gett oss frukost, så skickades vi nästan på en gång in till matte som fortfarande låg och sov. Men precis innan han gjorde dte, hörde jag ngt i trappuppgången !! Jajamensan ! Ngt välbekant....

Men vad hann jag aldrig få reda på för husse stängde dörren. Efter en stunds ihärdigt lyssnande hörde jag välbekanta tassar på vårt golv och jag ville ut till dem NU ! Men matte hon bara sov hon, hörde inget alls.

Jag parkerade mig vid dörren och lade huvudet mot golvet och jag hörde precis vilka det var. Det var våra kompisar Nea och Aylen och den nya spolingen Goofy. Wille hade upptäckt dem han med. Efter en evighets tid så gick matte upp, och då hade jag mer bråttom att hälsa på kompisarna än att gå på toa !

Men matte tvingade med mig och Wille ut och tog även med sig Nea, tre jyckar alltså. Mellanhusse, som var hemma idag, tog Goofy och Aylen

När vi kom in igen, då ville jag bara busa hela tiden. Med Goofy diskuterade jag en del, han ville bestämma i MITT HEM. Glöm det gosse sa jag till honom, och nöp honom i nackskinnet. Då lugnade han ner sig. Han försökte några gånger till men icke sa nicke det gick jag inte med på. Det blir inga slagsmål, bara lite mutter och morrande. Sen lekte vi, han försökte igen och jag lät honom hållas, inget att lägga energi på när jag har två snygga tjejer att kuttra  och busa med. Då och då tog vi en paus och ett par gånger hade vi godisregn här hemma ! Härligt gott !

Nu ska jag busa mera och mera och ännu mer tills jag somnar tror jag !!!!!!

Nu har jag, Wille och matte precis kommit in från en skön vinterpromenad.

Vi tog en för mig ny stig och det var lite läskigt på en del ställen. Men för det mesta var det bara skojigt och spännande.

På ett par ställen bara tvärvägrade jag att gå först, fast matte försökte peppa mig så hjälpte inte det. Det hade passerat ett djur med en mysko lukt där och det hade även gått en bit på stigen vi gick på, och jag vet inte vad det var så jag blev rätt osäker. Faktiskt så reagerade även Wille, även om det inte var lika mycket som mig, han är ju äldre och har hunnit träffa en del underliga djur. Mattes luktsinne är ju lika med noll, så henne kan man ju inte förklara för, så det slutade med att matte fick gå först och Wille bakom henne medan jag följde efter bakom Wille. Det var tryggast så. Men vaksam var jag och raggen var rest.

Efter ett bra tag så sprang jag om matte för då blev jag modigare för nu kände jag igen mig, ja i all fall lite.

Matte har varit ensam hemma med oss nästan hela dagen idag, för husse och lillhusse är på julgransplundring. Vi hade vår egen plundring här hemma istället vi, för matte tog med oss på en skön kvällspromenad och med sig hade hon godis som hon lät oss leta efter i snön. Det var jätteskojigt.

Vi var ute bra länge och jag tror matte hade lika kul som vi.

Matte ville ta oss med på kvällspromenad, och då brukar de inte bli särskilt långa för oftast har vi varit ute på en riktigt låång promenad under dagen.

Men idag har inte det blivit av, för matte har jobbat i natt, och sedan har hon sovit många timmar på dagen. När hon vaknade blev det en skön promenad, men inte jättelång.

Nu tog hon då med oss ut, och jag var inte direkt beredd på att den promenaden skulle bli både lång, jobbig och skojig. Men det blev den.

Dessutom blev den lite spåännande för vi mötte en katt i koppel, vilket var ovanligt. Både jag opch Wille ställde oss och tittade på den, väldigt konfunderade, men hälsa fick vi inte. Den här katten var tydligen inte van vid hundar för den reste borst och fräste fast vi var flera meter från den.Matte stannde där vi var med oss och lät katten och dess två unga förare passera på behörigt avstånd.

Sedan gick vi vidare. Matte gick till en av rasthagarna en bra bit bort, och där kastade hon ut godisbitar i snön som vi fick leta reda på, lösa. Det var jätteskojigt. Matte hade en massa gott med sig så där blev vi en stund, och mellan godiskasten så busade jag och Wille en sväng.

Sedan fortsatte vi promenaden. Efter en stunds promenerande fick Wille ngt sdorts fnatt för han hoppade rakt upp på en snövall och ner i snön på dne andra sidan av snövallen. Där rullade han sig både länge och väl. Jag kom ju inte upp på den höga snövallen ordentligt, så jag stod med framtassarna på den och kollade på Wille som en bit bort rullade runt av välbehag. Jag försökte flera gånger att komma upp på den, men det gick inte. Till sist tog jag en ordentlig sats fart och kom nästan upp, men blev hängandes lite halvt om halvt över snövallen. Då hjälpte matte mig upp med rumpan över snövallen och sedan kunde jag slänga mig i snön och busa. Men jag upptäckte snart att en bit bort från snövallen så var snön väldigt djup och mjuk och jag sjönk ner i den. Försökte crawla närmare kanten och snövallen, men det tog både tid och ork. Efter en stund kom Wille närmare så jag kunde ta tag i hans svans och få lite draghjälp. Matte hade roligt åt oss förståss.

När vi sedan försökte ta oss över snövallen tillbaka till matte, då kom ingen av oss två, varken Wille eller jag, så att vi kunde komma upp på den och ta oss över den. Matte lockade och lockade på oss men hur vi än försökte så gick det inte. Som tur var hade matte koppel på oss båda och därmed kunde hon hjälpa oss upp på och över snövallen. Vilken himla tur tyckte jag, annars hade jag säkert legat där och crawlat forftfarande, och Wille likaså.

Efter den incidenten så höll vi oss på dne plogade gångvägen ett tag. Men när vi gått en bit  så drog Wille ut i snön igen, men nu höll han sig på snövallen, för där den var som högst var den också som starkast och bar utan problem Willes vikt där han gick. Jag ville också vara med och spatsera på snövallen. Försökte komma upp på den, men fick hjälp av matte igen så där gick vi två, stolta på snövallen och ingen av oss sjönk ner i snön. I alla fall inte förrän Wille fick för sig att hoppa ut i snön igen och rulla. Jag höll mig ett tag på snövallen men hade tappat balansen lite så strax efter Wille dråsade jag ner i snön jag med. Brydde mig då inte om att försöka ta mig upp på snövallen utan istället tog jag mig fram i snön, som då var ngt grundare här än där vi var förut.

Strax därpå kom vi till en upplogad snöhög som vi tog oss upp på. Väl där uppe rullade sig Wille i snön och jag busade med honom. Plötsligt tapade vi balansen och kanade ner mot matte. Det bar av upp på snöhögen igen och sedan gick jag på den ungefär i jämnhöjd med mattes ansikte. Gissa om jag kände mig stor.

Så småningom tyckte matte att det var dags att bege sig av hemåt.

Motvilligt lämnade vi snön och följde med in, men första måste Wille bara rulla lite i snön, och jag måste bara busa lite till och ta tag i hans svans.

När matte vaknat så tog hon med mig och Wille på en härlig promenad. Det var runt -10 grader ute, men matte tyckte det var skönt ute och vi med.

Plötsligt kommer det en litet yrväder rusande mot oss. En bra bit bakom kom hans husse som ropade på honom hela tiden, men yrvädret lyssnade inte alls.

Yrvädret var en lite hund av blandras, tydligen dvärgschnauzer och Yorskshireterrier fick vi veta lite senare.

Vi blev så paffa över att han kom springandes lös, så vi bara stannad eav mitt i promenaden och när yrvädret kom fram till oss så började vi artigt hälsa på varandra och sedan ville jag busa, och Wille med. Men då sa hans husse att det fick bli en annan dag, för idag skulle han inte få belöning för att han var olydig.

Lite besviken blev jag ju, men vi gick vidare.

Vi kom fram till en massa snöhögar som Wille absolut skulle högst upp på. Sedan lade han sig och rulladse sig där uppe på snön när han så plötsligt började åka kana ner, liggandes på rygg, för han kom för nära snöhögskanten. Men han gav sig upp på den igen, och samma sak hände, Wille rullade sig, kom för när kanten och åkte kana ner liggandes på rygg.

Sedan gjorde Wille om det flera gånger, för det verkade som han tyckte det var kul. Efter en stund tröttnade jag på att se på och tog mig upp till Wille, satte mig nästan på hans mage och så åkte vi nedför snöhögen tillsammans, jag delvis på Willes mage/sida. DET var skojigt. Följde med upp igen för att göra om det men då sa Wille ifrån. Så jag fick ta mig ner på egen hand.

Det gjorde jag flera gånger och nu började jag tycka det var skojigt. En ny lek kanske !!?? Vi gick från snöhög till snöhög, klättrade upp och åkte ner.

En dam som just hade passerat oss på gångvägen stannade, vände sig om tittade på oss, när matte skrattade åt oss, sedan började hon skratta hon också. Nu stod det alltså två människor och ömsom skrattade och ömsom log åt oss. Jodå vi hade kul. Matte tyckte vi skulle gå vidare, men det tyckte inte vi, så vi tog en vända upp i snöhögen igen. Men då lade sig Wille ner platt på mage och vägrade gå.

Jag följde ju med och matte som hade godis med sig, gav mig flera stycken. Wille upptäckte det, och plötsligt fick han bråttom att komma han med. Men vid flera tillfällen stannade han till för att gå upp i snöhögarna. Ibland fick han det, och ibland gick matte bara vidare, och han följde med, utan fler "platt-på-mage-försök". Vi tog en lång runda och var ute i drygt 1,5 timme sa matte. Det var jätteskönt och det kändes bra att busa lite också.