Det blev en jätteskojig dag idag. För vi fick både en härlig långpromenad, bus och så träffade en kompis ! En massa massa bilder blev det ju förstås.

Idag har det nämligen varit jättevackert höstväder, och både matte och vi tyckte att en skön höstpromenad skulle vara härligt, om inte annat så som omväxling för all asfalt som vi annars nästan alltid går på. Det blev en promenad på drygt 3 timmar ! Det är långpromenad det.

Matte tog med mig och Wille i bilen och vi åkte och hämtade upp våra kompisar Nea och Aylen. Jag och Wille blev jätteglada, för vi hade gärna velat leka med dem redan igår, men det blev ju inte så. Sedan for vi iväg en bra bit med bilen innan vi slutligen stannade. Ut far både jag och Wille i en väldig fart, för här var vi för inte så länge sedan, fast då tillsammans med husse, matte och lillhusse. Vi hade nämligen än en gång stannat till vid Rosersbergs slottspark. 

Först styrde vi tassarna ner mot vattnet. Det var Mälaren och där blev det en massa fotande för det var enligt matte perfekt fotoväder idag. Jag passade också på att ta ett dopp.

Framförallt Nea och Aylens matte och husse fotade en massa. Men även vår matte hade kameran med sig och tog en massa bilder, fast mer på oss förstås än på Nea och Aylen. men några blev det på dem också.

Efter ett bra tag så gick vi vidare, och då hade vi väntat bra länge på att Nea och Aylens matte skulle bli klara med sitt fotograferande. Vi gick över en massa nedfallna löv i härliga färger matte och vi. Lite här och där blev det fotande förstås. På bilden här nedanför stannde vi en stund och inväntade Nea och Aylen. Vi tröttnade på att stå upp så vi satte oss ner, även matte.

Efter en stund kom de ikapp oss, och vi gick vidare. Vi gick in i ett inhägnat område där det fanns en grillplats också. Jättefint var dte där. Dock hade vi ingen korv med oss att grilla, och dte var ju lite synd tyckte jag. Men sedan när vi släpptes loss alla fyra där i hagen, jag, Nea, Wille och Aylen, då glömde jag bort den tanken för nu blev det busa av må ni tro. Jisses som vi sprang. Att vi dessutom bara kunde springa ner i vattnet när helst vi ville det, ja det gjorde ju buset ännu skojigare. Men Wille han vägrade bada. Istället badade jag gånger flera, så man kan ju kanske säga att jag badade istället för honom.

Medan vi busade runt och for omkring, ömsom i vattnet, ömsom på stranden, då kommer det en matte med en Sheltie gående.

Jag blev jättenyfiken, för det var ingen jag träffat förut. Aylen hon for fram och stormskällde på den stackars killen så han blev ju alldeles paff och höll sig närmare matte sin. Matte kallade in mig och Wille, och sedan kallade även Neas och Aylens matte och husse in dem. Sen gick matte fram och jag kände att hon blev glatt överraskad när hon såg att det var Sheltievalpen Harry som kom förbi, han var också på promenad med sin matte, och samtidigt som oss.

Gissa om jag blev glad när jag förstod vem det var. Det var ju helkul ju !

Harry kom också in i hagen och sedan släpptes först han loss, och därefter så släpptes Nea och Aylen loss.

Jag och Wille var fortfarande kopplade så att Harry inte behövde överfallas av en hel massa jyckar på samma gång. Efter ens tund hade vi bekantat oss och även kommit igång med lekarna och vi hade jätteskojigt.

Vi busade en lång stund med varandra och hade jätteskojigt. Men så småningom tyckte vår matte att det var dags att bege sig av hemåt.

Jag kände då att jag började bli jättetrött, för jag hade sprungit en hel massa idag, jag hade busat, jag hade badat och jag hade dessutom promenerat länge och långt. Inte konstigt att man blev trött då inte.  På väg mot bilen gick vi förbi ytterligare en fårhhage, fast de här hade stängsel runt sin hage istället för sådana där färistar som det låg vid de andra fårens hage. Lite läskiga var fåren allt tyckte jag. Dessutom fanns dte getter där också. Båda sorterna lät på ett konstigt sätt. Men en blir ju nyfiken, så jag gick närapå ända fram till staketet och kollade in dem på nämare håll.

Ja jag nosade faktiskt nästan på dem, men det blev lite läskigt så jag skällde till åt dem varpå då matte genast sa till mig att vara tyst så jag inte skrämde dem. Men vadå skrämde, jag tyckte ju att de var lite läskiga och det måste jag ju tala om för matte, fast inte för fåren för det var ju meningen att de skulle bli rädda för mig när jag började låta tyckte jag.

Men tror ni de blev det då, nä då bara ännu mer nyfikna. Aylen hon skällde konstant på dem länge, länge. Till sist lyckades väl hennes matte delvis övertyga Aylen om att var tyst. Nea hon trodde visst att fåren var någon sorts lekkamrater till henne, för hon hoppade omkring på bakbenen och viftade som bara den på svansen. Hon skulle leka med dem hon.

Wille han var bara tyst och tittade på dem, och han var modig han för han gick ända fram till ett av fåren, utan att bli rädd, och skällde ingenting.

Då fick jag lite mer mod jag med.

Nåväl. Så småningom packades vi in i bilen igen, och det bar av hemåt. Det var skönt tycker jag, för jag var helt slut efter alla äventyr idag !

Ska vila mig ett tag  och piggnar kanske sedan till lite mer frampå kvällen.

Ja det var det visst idag. Jag förstod det när matte packade ner mitt fina utställningskoppel i vår "lilla resemapp".

När allt var nerpackat så kom mellanhusse med ut till bilen. Matte skjutsade honom till hans jobb samtidigt som vi åkte till vår utställning.

När vi kommit en bit på väg så saktade matte plötsligt ner farten. Hon hade sett att det var något konstigt där vid en hållplats. Där låg det en hög med kläder, ja det var det första matte tyckte hon såg. Men när vi närmade sig så såg vi att det var en människa bland de där kläderna också, och den låg på marken, på asfalten vid en busshållplats alldeles ihopkrupen.

Matte stannade bilen och tog med sig mig ut, jag trodde vi var framme och började leta efter hundarna jag, sedan fick jag också syn på den stackars människan som låg där på marken. Vi gick närmare och snart var vi framme. Matte böjde sig ner och ruskade lite lätt på den unga pojken som låg där ihopkrupen. Han var runt 17 år tror matte. Pojken rörde sig inte.

Matte kontrollerade så han andades och om han kändes kall eller varm. Han andades, men rörde sig fortfarande inte.

Då ruskade matte lite hårdare på honom och frågade lågt "Hur mår du".

Han öppnade ögonen lite då men stängde dem snart igen, så matte puffade på honom lite mer för att se om han reagerade, sedan lät hon mig gå fram till honom och nosa på honom. Då öppnade han ögonen en kort stund till, sedan stängde han dem igen. Jag tyckte han verkade frysa så jag pussade honom på näsan och då vaknade han till lite mer. Sedan ringde matte ambulansen som kom innan vi fortsatte vår resa mot utställningen. Matte var lite skakis efteråt kan jag ju säga.

Vi hämtade upp Aylen och Neas matte, men utan Aylen och Nea. Sedan så småningom kom vi fram. Där slog en massa intressanta dofter mot nosen och jag kände spänningen stiga i hela kroppen. Jag blev jättepeppad, och tyckte det var jätteskojigt. En massa hundar mötte vi och en massa hundar gick före oss. Vi gick också förbi hagar där det var staket och innanför dem fanns det stora djur med täcken på. Det var visst hästar det, stora hästar. En annan hade ju bara sett modell mindre. De var jättespännnade men jag fick inte hälsa på dem.

När vi fått vår nummerlapp, väntade vi en stund innan det blev vår tur att gå in i ringen. Där var 5 Welsh Corgi Cardigans, men jag var ensam valp.

Medan jag väntade busade jag med några andra hundar och tog med matte på sightseeing i ridhuset där vi var.

Jag flörtade jag med en väldoftande Cardigan tjej på 16 månader. Mmm hon luktade gott och vi lekte en lång stund.

Sedan kom det förbi två leonberger som ville vara med och leka de också. Men de var stora ! Fast de var snälla och fulla av bus.

Det blev Aylens matte som visade mig i ringen, och vi belönades med BIR-valp rosett och HP. 

Kritiken löd :

7 mån maskulin hund. Bra nosparti, stora öron, bra hals, utmärkt förbröst, bra bröstkorg, står ngt fransyskt. Bra ben och tassar. Välmusklat bakställ, rör sig utmärkt från alla håll. Ngt glad svans i rörelse. Bra päls.

Matte blev jätteglad, Aylens matte också.

Sedan blev det en låååång väntan på att komma in i stora ringen. För tyvärr så gjorde de gruppfinalerna på vuxna hundar, barn med hund och en del annat, innan alla valpar kom in för en gemensam BIS final. Under tiden vi väntade så tog vi en promenad som gick till den sk paddocken där hästhussar och hästmattar red sina hästar för att motionera dem. Först skällde jag på dem, men när matte sa till mig att vara tyst och bara titta, då var jag det. Ingen av hästarna tycktes bry sig om en lite hund som jag som skällde, så det var nog lika gott att vara tyst i alla fall. Vi stod där en rätt lång stund matte och jag. Det var skoj att se dem och jag var väldigt fascinerad av att de var så stora, men verkade så snälla.

Jag fick hälsa på en av dem, och det var visserligen lite läskigt i början, men snart blev det en baggis. Hästen blåste varmluft på min nos, det var rätt mysigt. Sen gick vi in igen till alla hundarna där inne i ridhuset.

När det dröjde ännu längre innan vi skulle in i stora ringen, så funderade matte på om vi skulle åka hem, men sedan ändrade hon sig, och glad var jag för det.

Nu hade jag tid att leka med flera stycken hundar. Det var ju därför jag ville stanna kvar. Bland annat träffade jag en söt cavvisflicka som jag hälsade på, men vi lekte inte för hon var lite blyg.

Jag hittade också en väldigt lekfull kompis där, en västgötaspetsflicka. Gissa om vi lekte. Vi var jämngamla och hade jätteskojigt. Som vi busade. Våra mattar undrade mer än en gång om vi aldrig blev trötta. Men vadå vi var ju valpar, vi orkar busa massor.

Jag hittade också en lapphundkille,som ville leka, men det ville inte hans matte, så vi struntade i det. Sedan busade jag med en Aussi (Australian Shepherd) men hon var lite blyg, men vi hälsade och lekte en kort stund. Matte fotade henne sedan när hon vilade sig.

Bredvid oss huserade en Eurasierhane jag aldrig träffat förut. Först var han lite försiktig och sökte inte direkt kontakt, men efter en stunds uppmjukande lekinviter från mig så busade vi också. Snart kom även hans lillasyster (fast kullsyskon) med hon också.

Medan vi höll på att busa så där, jag och två Eurasier så kom en lite nyfiken isländsk fårhundsflicka fram och ville vara med.

Klart hon fick det, och som om inte det räckte så kom strax därpå även min första lekkompis, västgötaspetsflickan och så en Norsk Buhundsflicka, som också ville leka med oss. Så en stund var vi 5 valpar som busade och hade jätteskoj, och det var fler än en hund som ville vara med.

Sedan träffade jag på Grand Danoisar, andra Eurasiers, ett par Norska Buhundar busade jag också med, och så en Eurasiervalp som ville busa han också.

Så småningom var det min tur att gå in i stora ringen och jag gjorde mitt bästa för att visa upp mig, men jag var så trött så trött, så jag ville helst sitta och vila en stund.

Vi blev inte en av de 5 som fick BIS placering, men vad gjorde det ? Vi hade varit med, vi hade haft jätteskoj och nu var jag trött och ville vila en stund.

I bilen på vägen hem somnade jag nästan på en gång, ja dvs när jag ätit upp godiset och hundkexbenet som matte lagt i bilen på min sovplats.

Nu har matte och jag precis kommit hem från utställningen vi varit på.

Vi är båda jättetrötta, men innan vi ska vila oss, så står det "skräpmats - middag" på schemat.

Jodå matte handlade mat till mig, sig själv, husse, lillhusse och Wille på vägen hem, ni vet sådan där snabbmat som man hämtar på speciella matställen, utmed vägen. Wille och jag delade på en hamburgare och gissa om det smakade bra.

Jag var jättehungrig, även fast jag smakat både toast, smörgås och mazarin idag, men det var ju flera timmar sedan. Sedan fick vi en bit av mattes kyckling och strips. Det var jättegott och både jag och Wille hade gärna ätit ännu mer. Men matte tyckte dte räckte. Vi skulle ju äta vår vanliga kvällsmat sedan också.

Jo idag tog matte med mig och Wille på promenad till en dalgång där jag aldrig varit förut. Det var jättespännannde, och en massa intressanta dofter och annat fanns det där också.

Efter ens tund släppte matte lös Wille så han fick springa ! Gissa om han såg glad ut. Han blev som ja jag vet inte vad, han blev nästan sjövild ! Absolut ingen koll på annat än att springa, busa och jaga allt vad det nu var.

Själv fick jag hållas kopplad vilket inte var jätteroligt, men det gick ju bra det med, för Wille höll sig nära oss och busade med mig en hel del. Matte kvicknade till lite och busade hon med ! Efter ett tag blev Wille trött och matte kopplade honom. Vi fortsatte vår promenad och nu busade jag och Wille på lika villkor, vi hade koppel båda två. Matte vek av uppför en jättebrant uppförsbacke och när vi kom upp på krönet var vi tvungna att stanna och hämat andan alla tre. Sedan fortsatte vi hemåt. Väl hemma var jag jättetörstig, och dte var Wille med. Så istället för våra "vanliga" varrenskålar, så ställde matte ner en enda stor vattenskål till oss. Mycket bättre.

Vi hade blivit rätt trötta och lade oss att slappa en stund. Det var skönt

Idag var det en sådan där ovanlig dag, när alla i familjen ger sig iväg samtidigt under dagen. Matte skulle på något med jobbet, husse och mellanhusse jobbar ju och lillhusse han skulle till skolan. Men det som var skoj var att Wille och jag, vi fick följa med husse och han lämnade oss hos Nea och Aylen så vi inte skulle behöva ha tråkigt ensamma hemma. Det var skoj må ni tro.

Gissa om det blev busa av ja jösses. Det var full fart en stor del av tiden. Även fast den mesta av Willes tid gick åt att flörta med Nea, korkade kille. Han borde ju fatta att när han inte får respons, då är de inte intresserade. Men är man en Don Juan så är man.

Jag lekte hellre med Aylen jag. Visst det blev lite diskussioner mellan oss också, men det var ju inte så farligt alls. Tvärtom, det var skojigt.

Ja ojoj det har varit fullt upp precis hela dagen idag för vår del !

I morse gick vi upp tidigare än vanligt. Matte stoppade i sig frukost och husse med. Sen packade vi in oss i bilen jag, Wille, lillhusse, matte och husse och åkte iväg. Det var väldigt varmt och vackert väder, som gjort för en utflykt.

Efter en stunds resa stannade bilen och vi fick gå ut. Det första vi hör och ser är en JÄTTESTOR helikopter som lyfter nästan precis över våra huvuden. Jag stannade till helt överraskad och häpen ! Vi stod och såg hur den åkte iväg och stannde kvar tills den landade igen. Då hade vi dessutom gått lite närmare "startplattan" för helikoptern. Lillhusse tyckte dte var jättespännande att se på helikoptern, men när vi sett 3 uppstigningar och två landningar, då tyckte matte att vi skulle gå vidare. Näe då vi blev inte rädda för den, men stor var den.

Så småningom kom vi in på någon sorts gågata där en massa människor trängdes runt torgstånd och mellan dem. Matte och husse var väldigt noga med vart vi gick, så vi inte skulle bli trampade. Vi höll oss lite i utkanten och kikade lite här och lite där. Titt som tätt dök det upp andra hundar av olika storlek, färg och ras. jag ville ju helst hälsa på alla och leka med ännu fler. Men det fick jag då inte.

Vi hade kommit till en jättestor höstmarknad några mil från oss.

Vissa torggator undvek vi för där var alldeles för mycket människor tyckte husse men framförallt matte.

Matte höll i Wille och husse höll i mig. Mellan oss gick lillhusse. Vi stannade till vid några torgstånd, tittade lite, lyssnade lite men sedan gick vi vidare. Vid ett tillfälle lyfte matte upp Wille och bar honom en bit, för det kom som en hel svärm av människor på samma gång. Wille satt jättebra i mattes famn och såg jättelångt. Husse hade hunnit flytta sig mer åt sidan med mig och lillhusse, så "svärmen" passerade oss utan incidenter.

Jojo visst hörde vi kommentarer som 

"Vilka korkade människor som tar med sig hundarna" eller

"Kunde de inte ha lämnat de stackarna i bilen istället", eller 

"Varför kunde inte hundarna fått stanna hemma istället för att ta med sig dem hit ???"

Jojo, flera sådana kommentarer fälldes, men matte ignorerade dem helt för hon visste ju att hemma skulle vi blivit ensamma i flera timmar och det hade varit tråkigt. I bilen blev det väldigt fort varmt, förenat med livsfara. Matte var faktiskt på väg att gå till informationen och tänkte säga till om hundar som satt i bilar vi hade passerat på parkeringen, men hann inte för andra hade hunnit före så det ropades ut i högtalarna att de genast skulle gå till sina bilar, de som lämnat hundar där, för det blir fort varmt i bilen en solig dag oavsett årstid. Dessutom hör faktiskt vi också till familjen, och vi är inte precis rädda av oss vad gäller människor och andra hundar, så varför skulle vi lämnats ensamma hemma ? Nänä så gör inte vår matte och husse.

Vi fortsatte vår promenad bland människorna vi. Det var rätt skojigt för det var också jättemånga som stannade till och sa :

"Nämen titta vilka söta hundar, och kolla öronen !"

Flera klappade och pratade med oss också. Jag hittade en jättesöt flicka med en liten docka som jag nosade på. Flickan log då med hela ansiktet och klappade mig på huvudet. Jag pussade henne på handen tillbaka.

När vi gått en stund till så vände vi tillbaka mot bilen, och vet ni vem jag träffade på då ? Mellanhusse. Han hade sovit över hos kompisar över natten och nu träffade han på oss här på marknaden. Jätteskojigt förstås. Kompisarna dem hade han med sig. naturligtvis gosade vi en stund med dem då också.

Sedan när vi efter ett tag kom tillbaka till bilen och helikoptern så stannade vi än en gång där, för lillhusse ville titta på helikoptern ett tag till. Väl i bilen somnade både jag och Wille gott.

... hos husses föräldrar. Där bjöds jag på smörgås med skinka och vatten. Det var gott. Jag och Wille följde sedan med husse och husses far ut i deras trädgård, och där fick vi busa lösa en stund, inna matte tyckte det var bäst att koppla oss. Husse skulle hjälpa sin far att bära lite tunga blomsterlådor in till deras källare så blommorna inte skulle frysa av frosten som så småningom kommer.

Efter fikat så blev det en kort promenad till ett par av husse och mattes vänner. jag gick med husse, Wille och lillhusse, medan matte flyttade med sig bilen dit.

Här blev det ännu mer fika, men denna gång med munkringar och kokosbollar, inköpta på marknaden. Dessutom provsmakade jag kattbajs, vilket dessvärre inte blev så populärt hos matte. Katten såg jag dock inte till, annars hade jag nog skällt på honom.

Jag fick istället smaka mattes munkring som hon bjöds på (lite osynligt sådär) det var gott det. Sedan lade jag mig vid mattes fötter och slumrade till en stund.

Idag så gjorde husse, matte, lillhusse, jag och Wille en jätteskön utflykt. Dessutom hade vi jätteskojigt.

Husse körde till ett slott som heter Rosersbergs slott.

Där tog vi en jättespännande och skön lång, lång promenad med fikakorgen i beredskap. Det fanns enn massa spännande nya dofter överallt och jag var peppig som bara den. Matte, som var den som höll mest i mitt koppel, fick säga till mig massor av gånger för jag hade så bråttom, så bråttom. Bara en liten stund efter att vi påbörjat vår promenad så kom vi till en konstig bro.

Men gissa vad jag hittade på andra sidan av den bron ! ? En hel hög med får.

Ja det var faktiskt fullt av dem, överallt. Jättespännannde tyckte jag och skällde ut dem lite för att de inte skulle springa mitt på vägen framför oss.

De flyttade på sig rätt omgående kan jag ju säga.

Vi fortsatte vår promenad och matte och husse hade styrt stegen mot en grotta som hette "Kättils Grotta".

Nu var det ingen stor grotta precis, men rätt spännande ändå, det tyckte framförallt lillhusse som var på upptäcksfärd i och runt grottan. 

På vägen till grottan gick vi utmed en strand och där passade jag på att både dricka och doppa tassarna och en del av magen. Efter en stund satte jag mig även i vattnet i strandkanten. Det svalkade skönt må ni tro.

Så småningom fortsatte vi vår promenad. En massa spännande dofter nådde nosen kan jag säga. Bland annat så var det en bit bort några som grillade. Gissa om jag blev lite hungrig.

Efter en lång stunds promenerande så började även husse och matte bli lite fikasugna. Så då var det dags att leta efter en lämplig plats att sätta sig på.

Men först gick vi genom en gång som hette "Tempelgången" ja i alla fall sa husse att den hette så. Där var det väldigt fint för det var träd som i en allé som böjde sig över den stig vi gick på. Sedan kom vi till "Djurgården". Nä, vi var inte helt vilse, för det hette så faktiskt. Den gången gick också utmed stranden och det var väldigt skönt, så lite då och då doppade jag tassarna.

Matte och husse stannade till på en lite fin gräsplätt där matte tyckte de kunde fika, men husse och lillhusse ville ha ngt att sitta på, inte bara sitta på marken. Så kräset av dem tycker jag nog allt.

Men hur som helst, innan vi gick vidare från den gräsplätten så fotade matte både mig och Wille där vi "poserade" på en sten bredvid stigen.

Så småningom kom vi tillbaka till "Kättils Grotta" och då blev det bergsklättring. För vi klättrade uppåt och uppåt och ännu mer uppåt, för att nu komma till ngt som tydligen då kallades "Utsiktplatsen".

Väl uppe hade man en fin utsikt över en del av Mälaren (ja matte sa att det hette så), så där satte vi oss ner och fikade. Det var jättegott för jag fick både wienerbröd och munkring. Jag blev lite nyfiken på mattes kopp, så när hon fikat klart serverade hon även mig lite kaffe, men du det var inte gott. Istället gjorde jag som Wille, jag tog lite av Fantan som matte tagit med till lillhusse. Jag halsade direkt ur flaskan, ja faktiskt hur konstigt det än låter, när matte sakta hällde Fantan ner mot marken så öppnade jag munnen och drack. Fast jag fick inte så mycket för matte sa att det nog inte var det bästa för hundar att dricka. Det var bättre med vatten.

Men fika det gjorde vi och gott var det.

Efter en stunds paus gick vi så vidare. Nu hade både jag och Wille fått lite extra energi, så nu orkade vi till och med busa en del.

Matte hon fotade lillhusse både bland berg, stenar och vid vattnet. Hon fotade också oss på en fin stig klädd med löv i olika färger.

Så småningom började vi närma oss själva barockparken vid slottet, och där bblev det lite mer fotande förstås. Bland annat hittade matte ett ihåligt träd som lillhusse kröp in i medan matte sedan fotade honom där i trädet.

Lillhusse var helt fascinerad av trädet för det var ihåligt ändå upp i trädtoppen, men det var nog också väldigt gammalt. Så småningom kom vi ut på en stig som ledde tillbaka till slottet, och där hittade matte en fin plats till att fota oss på. Så det var bara att posera.

Men det var allt lite svårare att ha blicken på matte den här gången, för nu var vi nära fåren igen och de bräkte och var väldigt nyfikna på oss.   

Men det spelade inte så stor roll tyckte matte och fotade mig, Wille och lillhusse.

När vi kom in i barockparken igen då tog matte en annan väg än husse, Wille och lillhusse. Så då blev det lite fler foton av mig förstås.

Tala om att bli fotograferad ! Ja jisses.

Men inte mig emot. Nu var jag lite mer koncentrerad på matte och hade koll mer på henne, för nu var ju Wille och husse någon annanstans.

Så småningom fick jag syn på Wille, husse och lillhusse igen.

De var precis som jag och matte, på väg mot bilen.

När vi hoppat in i bilen så somnade både jag och Wille rätt snabbt. Det var jobbigt med höstpromenader, men det var skönt !

Väl hemma så hade vi fått gäster och som tur var hade mellanhusse kunnat möta upp dem och släppa in dem. Annars hade de snällt fått väntat utanför vår dörr.

Nu blev det en rätt kort hälsningsprocess, för jag var fortfarande trött. Så när jag hälsat, då gick jag och lade mig igen och denna gång på vår sköna vardagsrumsmatta. Där somnade jag och sov nog ett bra tag.

Jag vaknade av att matte tyckte vi skulle följa våra gäster till bilen, de skulle åka hem nu. Efter den promenaden och sovstunden då hade jag piggnat till en del, och Wille likaså. Så då busade vi en stund. Men nu är det dags att gå och sova, så Natti Natti allihopa.

Idag jobbar matte, så vi är hemma med husse och lillhusse. Men innan husse skjutsade matte till jobbet idag, då tog matte med oss, husse och lillhusse på en skön och spännande höstpromenad.

Vi begav oss av till ett naturreservat, så vi fick behålla kopplet på.

Där fanns det en massa spännande att se på och nosa på. Jag hade fullt upp med att utforska alla stigar.

På våren, berättade matte för lillhusse, växer det backsippor i massor här. Men nu på hösten så finns det ju inga. Däremot finns det en massa svampar, vackra färger på löven och en härlig vy.

Det var skönt ute och jätteskojigt med en promenad med nästan hela floclen samlad. Matte hade förstås kameran med sig och fotade en hel del av allt möjligt. Det var svampar, det var lillhusse, det var löven och det var oss.

Bredvid naturreservatet så var det en hage med hästar i. Visserligen bara två stycken, vad jag kunde se, men jag skällde ut dem ordentrligt och trodde väl att de skulle bli rädda. Gissa om jag blev snopen när jag mitt i skällandet ser hur en av hästarna, en vit, kommer fram mot mig med spetsade öron. Jag skällde ännu mer för att försöka skrämma iväg den, men tror ni dte funkade då. Nänä inte alls. Till sist tystnade jag och gick istället tillbaka och höll mig på ett behörigt avstånd från hästen medan matte pratade med den och klappade den.

Till sist så blev ju även jag rätt nyfiken, för om inte matte var rädd för den, då borde den inte vara farlig. Så jag smög fram till den, men bara lite närmare, sedan stannade jag där. Matte tyckte jag var jätteduktig när jag stannade bredvid henne, och hon hade godis med sig som hon gav till mig när jag var bredvid henne utan att skälla. Hästen fick smaka lite den med, men den gillade inte mitt godis, så istället fick den lite gräs av matte. 

Sedan gick matte och jag vidare och ikapp husse och Wille som var en bit framför oss. Matte fotade en hel del fortfarande, och ibland blev jag ombedd att hoppa upp på en sten, sitta ner, gå före eller gå efter matte. Matte fotade och jag som börjar lära mig vad stanna är, stannade kvar där hon placerat mig då hon bad om det. Att husse hade godis med sig som han delade med sig av till matte gjorde ju att det var ännu roligare.

Jättekul var det faktiskt att hoppa på stenarna. Det tyckte lillhusse också som tog en vända upp på några han med.

Så småningom vände vi tillbaka till bilen och så skjutsade vi matte till jobbet.

Men det var spännande att ha varit ute på en skön promenad med både lillhusse, matte och husse förstås.