Efter det var det en massa timmar kvar tills vi skulle in i stora ringen på eftermiddagen, den ring där det avgörs vem som blir BIG, BIS och BIS valp.

Vi hade tur och träffade på en annan Cardigan och även Pembrok ägare som tyckte att vi skulle ta och kila iväg till en rasthage och låta oss hundar leka med varandra. En toppenidé tyckte jag, och matte med, så vi följde med allihopa, även Carrie med matte och Aylen med matte. Det blev jätteskoj, men till en början betedde sig den andra mattens hundar lite konstigt mot Carrie, det skällde ut henne flera gånger och vågade inte hälsa på henne. Carrie som var så snäll. Men efter ett bra tag så vågade de sig fram och nosa och sedan hälsa på henne, om än tveksamt.

Från vänster på bilden är det : Kim - en cardigan hane, Jag, Blondie - en Cardigantik och Snutt - en pembroke tjej. Saknas på dne här bilden gör Carrie och Aylen för de var någon ananstans i hagen.

Lite fler busbilder kommer dte här

Ibland när de skällde ut Carrie undrade jag vad de skällde och väsnades så för. Fattade inte varför man skäller på Carrie alls.

Här är hela gänget samalt !

Från vänster igen då :

Kim, Blondie, Snutt, jag, Carrie och Aylen. Det var jätteskojigt att busa med så många kompisar ! Hoppas vi gör om det fler gånger.

Dags för att charma en till domare idag låter det som. Spänannde ska det bli.

Vi åkte iväg till utställningen jättetidigt, för jag hade startnummer 1 i min ring och då måste jag vara på plats minst en 30 minuter innan så att veterinären hinner kolla mig om han vill det.

Dagens domare var en äldre kvinna från skåne.

Även idag visades jag av Aylens matte. Hon var på lite bushumör idag, så vi satsade på att charma även den här domaren så mycket vi kunde. Och vi lyckades, för även idag blev det en 1a, ett HP och en BIR rosett till mig. Alltså gillade även den här domaren mig.

Jag blev jätteglad och matte blev jätteglad. Jag fick en halv varmkorv även idag. Sedan fick jag också en liten kanelbulle och hundgodis i mängder.

Dagens kritik löd som följer :

"Rejäl maskulin hane med huvud i god utveckling. Korrekta ögon och öron. Kunde vara ngt kraftigare i hakan. Bra hals och rygg. Tillräckligt förbröst för åldern. Korrekta framben, aning knappa vinklar bak. Rör sig trevligt, ännu lite hög svansföring."

Tja det låter väl inte så dumt det heller ?

Efter utställning åkte vi in till Visby. Morr morr tyckte Carrie verkasde lite orolig så Carrie fick ta med sig sin pipis så hon fick annat att tänka på.

I Visby strosade vi omkring en stund och tittade på en massa saker. Ibland stannde matte till och tittade på lite saker som fanns. Då passade jag på att lägga mig raklång på kullerstensvägen.

Jag hitatde några får som jag tyckte var söta, tygdjur eller som matte sa "gosedjur". Men jag fick inte leka med dem. Däremot fotades jag med dem.

Vi promenerade omkring i ett par timmar i Visby och fotade lite här och lite där. Jodå en massa poserande blev det.

Sedan stannade vi till på ett mysigt litet café, som matte varmt rekommenderar om inte annat så för dess trevliga värdinna och ägare. Hon gillade hundar så vi var jättevälkomna in att fika på hennes uteterass, för det fanns inga stolar och bord inomhus, det var för litet.

Vi hundar bjöds på pannkaka och våfflor och gissa om vi gillade det. Matte, Aylens matte, morr morr och Liz de fikade och alla utom Liz åt äppelkaka med vaniljsås. Liz hon tog en god glass hon.

Allt smakade jättegott. Jodå jag fick smaka lite av mattes äppelpaj också.

När vi fikat klart och tackade för oss, så gick vi vidare och strosade lite mer i Visby. Bland annat uppför en jättelång trappa, på en mur, utmed en mur, och bland en massa fina hus.

Carrie gillade visst att hoppa upp på och gå på murar och sådant, och jag var inte dne som var sen att hänga på.

Vi gick också förbi en jättefin kyrka som matte absolut måste fota.

Den jättelånga trappan tog oss upp på en kulle där man kunde se ner över Visby. Det var jättevackert, och som gjort för att posera vid tyckte både Aylens matte, min matte och Carries matte. Så det blev några foton där med.

Många vi mötte ville gärna hälsa på oss eller fråga lite om oss. Det var skojigt. När vi lämnade Visby för den här gången, så gick vi genom en lekpark. Där var det en läskig häst i trä med vagn också den av trä som jag skällde ut.

Matte väntade ut mig en stund, sedan gick vi närmare och tittade på den. Efter en stund blev jag mer nyfiken än rädd så då gick jag närmare och till och med upp i hästens vagn. Naturligtvis fotade matte, hennes kamera var inte långt borta idag inte. 

Jag såg också världens största nyckelpiga, fast denna var i sten som jag skällde lite på.

Men även den gick vi fram till.

När vi var klara med den delen då släpptes vi lösa en stund utanför Visby murar och fick leka. Men matte höll för säkerhets skull mig i koppel en stund innan hon lät mig springa lite lös, men bara en kort stund innan vi gick vidare.  

Muren vi gick utmed var jättestor. Matte fotade den också lite här och där medan vi promenerade vidare utmed den.

Väl hemma så åt vi en sen middag och var rätt trötta efter dagen som gått. Det blev till att nattas tidigt. Det var en dag i morgon också.

Ja jisses vilken dag det blev idag. Vi börjar med själv utställningen.

Vid 9 tiden åkte vi iväg. Väl framme vard et en veterinär som kände lite på mig och tittade på mig. Sedan fick matte en stämpel på min n ummerlapp.

Vi installerade oss vid vår ring och sedan tog matte med mig på en promenand så att jag skulle få se mig omkring, vänja mig lite och kolla läget, som hon sa. Det var jättespännnade. En massa hundar skällde eller ville leka med mig.

Så småningom var det vår tur att gå in i ringen. Då fick jag mitt utställningskoppel på mig, det är vackert blått och genast förstod jag att nu skulle här showas. Så blev det. Det var Aylens matte som visade mig och domaren gillade mig visst jättemycket för han lekte lite med mig och skojade.

Först fick jag röra mig ett par varv och sedan ställdes jag upp på ett litet bord. Det var lite rangligt, men efter att domaren själv sett till att placera det bra på marken så kunde jag stå på det och han kände igenom mig.

När han var nöjd fick vi röra på oss lite till, och sedan gav han mig en fin rosett, och sen fick jag två till.

Dagens kritik löd som följer :

"Very pleasing 6 months old male. Good head and expression which is enchanted by the correct use of his ears. Good legs, strong bone, good topline, pleasing hindquarters. Moves very well."

Aylens matte blev jätteglad och tyckte jag varit jätteduktig, men matte hon blev ännu gladare och lät mig leka en stund med en av mina fina rosetter. Vet ni jag fick en 1a, ett HP och jag blev BIR valp. Jag blev bästa valpen i min ras alltså. Det var jätteskoj. Visserligen var det bara jag, men domaren tyckte jag var värd att bli BIR så då blev jag det. Även om matte visste att hon hade en mysig och fin  hund så visste även domaren det nu.

Sedan var det Aylens tur. Hon skötte sig som värsta stiliga lady i ringen, hon har ställts ut några gånger ju, så hon kan det där nu. Hon fick också flera rosetter, en av dem var vackert blågul och betydde CERT. Gissa om Aylens matte blev glad ! Hon lyfte upp Aylen jättehögt i luften och sedan pussade hon henne, precis som matte pussat och kramat om mig när jag var klar i ringen.

Carrie skulle inte ställas ut förrän i morgon men hon var med alla fall och fick se sig omkring lite. Nu var det klart för ett tag framåt. Vi inväntade finalerna i stora ringen och medan åt vi mat och fikade. Matte och jag delade på en grillkorv med bröd vi. Jättegott.

I stora ringen var det ungefär 30 valpar som skulle tävla om utställningens bästa valp, och det är ju rätt många det.

Här är två av mina konkurrenter. Den ena är en creméfärgad Chow Chow, och den andra är en Rudihund tror jag - en springer spaniel. Kolla hans steg det du !

Men ingen av de här gick vidare de heller, men de var riktigt roliga att leka med !

Men jag var jätteglad och tyckte det var skojigt med så många valpar och ville helst busa hela tiden. Det var flera som hade roligt åt mina bus, speciellt medan vi väntade i uppsamlingsringen.

Men Jag skärpte till mig och kom in i stora ringen med fart !

Jag kom ju inte bland de som domaren valde ut till finalen, men vad gjorde det ? Jag hade ju jätteskoj !

Nästa stopp blev vid havet. Där stannade vi och väntade en stund på en bilfärja som skulle ta oss över ett sund så vi kom till en mindre ö än Gotland, den heter Fårö. Jag fick sitta kvar i bilen, men kunde ändå se att vi och bilen stod på ngt gult stort som golvet rörde sig på, precis som färjan vi åkt till Gotland.

Så här såg ön ut på avstånd innan vi kom in i hamnen.

Efter en liten stund så kom vi iland på den här lilla ön då som heter Fårö.

Där var det en massa spännande att titta på och göra. Jag har aldrig sett sådan här berg och klippor som det var här. De var branta och de var lite vitaktiga. Men de flesta kunde man gå på. Det var jättespännande och jag utforskade en helt ny värld. Det blev en hel massa poseringsbilder på både mig, Aylen och Carrie. Här är ett gäng av dem.

Matte tog med mig ner till havet, och där smakade jag på vattnet som var salt, men jag badade också. Det var jättehärligt. Vattnet var riktigt skönt. Så småningom kom även Carrie och tog sig ett bad. Matte tog en hel massa foton på mig förstås, men också på Carrie och Aylen. Ja vi hade kort sagt jätteskojigt.

Medan jag var där i vattnet så fick jag syn på några små små fiskar. De måste jag ju studera lite närmare och höll på att dyka på öronen ner bland dem. Försökte ta en av dem, men lyckades inget vidare. De var ju jättesmå, bara 1,5 cm eller så (enligt matte) men roligt var det.

Här funderar jag på om jag ska bada en gång till, Men jag provar och det var lika skönt i vattnet här.

Sedan blev det förstås en massa vyer också, för matte tyckte det var jättevackert här ute på ön. Här kommer ett gäng av de bilderna.

Men vilket äventyr jag varit på idag må ni tro. Bara att klättra omkring på alla dessa klippor och stenar, ja det blir en rätt trötter av. Så Jag tog en lite vilopaus innan vi gick tillbaka till bilen.

Det började nu bli dags att åka hem till vår "stuga" igen. För det blir en lång dag imorgon. Efter en kort bilresa så körde vi åter ombord på bilfärjan och det bar av "hemåt till vår stuga".

Ja det var det verkligen idag. Idag begav vi oss nämligen allihopa till norra Gotland. Där besökte vi först en grotta, Lummelundagrottan.

Matte och Aylens matte gick in i den först och med en sk guide.  

Medan matte och Aylens matte var där inne i grottan, så väntade vi tillsammans med morr morr och Liz utanför.

Liz och morr morr tog en fika och jodå vi fick lite fika vi med, i alla fall jag och Carrie. Aylen hade strikta restriktioner från sin matte. De var borta ett bra tag, och jag tittade en lång stund efter matte, men sedan så busade jag med Carrie och Aylen och hade jätteskoj ändå.

När matte och Aylens matte kom tillbaka då blev jag jätteglad över att se matte igen. Nu var det morr morr och Liz tur att gå in i den där stora grottan. Medan de gjorde det så väntade med oss. Hon tittade länge efter sin matte, men till sist så lyckades jag få henne att busa lite och tänka på annat.

Medan vi väntade på morr morr och Liz så fick jag och Carrie äta våfflor med sylt, men inte Aylen. Hon fick inte för sin matte. Men Aylen hade nog gärna velat smaka.

Eftersom hundar inte fick följa med in i den grottan så tog matte med mig på en promenad. Vi kom till en annan grottmynning till samma grotta som matte nyss varit inne i, men den här grottmynningen var den "riktiga" grottmynningen. Jag tyckte det var lite läskigt att gå för nära för det var en del forsande vatten och det var kallt. Men efter att bara ha stått och sett på vattnet en stund, så blev jag rätt nyfiken, och gick närmare. Jag provsmakade vattnet och det var lite kalksmak i det, ja det var i alla fall vad matte kallade det, för hon smakade hon med. Det var annars väldigt friskt och gott.

Sedan gick vi tillbaka och hämtade Carrie så hon också fick följa med på en promenad i regnet. På vägen till Carrie stannade vi till på en bro där det forsade fram vatten ordentligt. Jag var ju nyfiken förstås och gick nära staketet och tittade ner i vattnet. Men matte var nog rädd att jag skulle ramla ner för hon höll hårt i kopplet, det kände jag nog. Men vadå jag var ju bara nyfiken.

Sedan gick vi tillbaka till grottan med Carrie för dit kunde ju vi hundar gå in om vi ville hur mycket som helst. Men Carrie tyckte också att det var lite läskigt så hon vågade inte riktigt. Dessutom var vattnet jättekallt även för henne och det var ju vatten hela vägen in i den grottan, så det inbjöd inte till att simnma direkt heller. Vi kunde både kika in i grottan och ta ett bad i 8 grader kallt vatten om vi ville. Jag provdoppade tassarna, men det var faktiskt rätt kallt, så jag gick upp igen.

Både jag och Carrie provsmakade på vattnet igen. Hon tyckte också att det var jättefriskt och gott, så vi drack en del.

Innan vi åkte vidare mot nästa äventyr så blev det en gruppbild. Matte tyckte det skulle vara en sådan också och det gillade jag.

När besöket i den här stora Lummelundagrottans alla krypin var klart, begav vi oss vidare norrut, mot Fårösund.

Så var det tydligen då dags att resa. Det var tänkt att Lillhusse och husse och Wille också skulle följa med, men lillhusse blev lite hängig och senare fick han feber berättade husse, så det stannade hemma istället. Då blev det bara jag och matte som reste iväg. Men idag följde både husse och Lillhusse med oss till vänthallen.

Först åkte vi tåg jättelänge, och jag har aldrig åkt tåg förut, så det var lite läskigt till en början, men både matte, husse och lillhusse var ju med, så jag gick ombord jag med. Väl där somnade jag efter en stund på golvet.

Efter en rätt lång tågresa så gick vi ut ur tåget och jag hittade helt nya gräsmattor att utforska. Det var spännande.

Husse och Lillhusse väntade en stund med oss, men sedan gav de sig av hemåt så lillhusse skulle få komma i säng för han var trött. Men idag hade han ingen feber i alla fall.

Matte och jag satt i vänthallen och väntade en lång stund, och jag åt min middag där i vänthallen. Det smakade gott.

Sedan fick jag smaka mattes kanelbulle och även hennes varmkorv. Jag drack lite vatten, men var inte så särskilt törstig.

Vi hade varit ute i god tid för matte ville ha det så, så att jag skulle vänja mig och kunna ta det lugnt.

Så småningom var det dags att resa sig och "checka in" sa matte. Vi lämnade ifrån oss min koja, jag var lite orolig då över att den skulle komma bort, men det var visst inte matte så jag fick väl lita på henne. Sedan återstod lite mer väntan. Snart började det kom fler hundar, och jag ville gärna hälsa på dem, men det ville inte matte och deras mattar. Så jag fick nöja mig med att se på dem och pratat lite med dem. Så såg vi vår båt komma in i hamn, fast det var nog mest matte som tyckte det var spännande.

Det kom fler och fler människor och till sist blev det rätt trångt, men matte såg till att ingen stod för nära mig och att jag skulle ha plats att sitta på utan att känna mig inträngd på ngt sätt. Det var så skönt. Vid ett tillfälle när det började närma sig insläpp till båten, ja vi skulle åka båt, då kom ett par med barnvagn väldigt nära oss. Matte vände sig bara vänligt om till dem och sa

"Jag har en lite hundvalp här, så kan ni vara snälla och flytta er barnvagn lite tillbaka."

"OJ sa de javisst kan vi det, svarade de".

Sedan började de prata med matte och hälsade på mig. Visst kunde matte ha lyft upp mig, men jag vill ju helst vara på golvet och skulle nog ha tyckt det var jobbigare att sitta i mattes famn, för jag är ju ändå rätt stor nu, faktiskt 6 månader.

Sedan gick vi ombord på båten. Det var konstigt golv vi gick på, och det gungade lite under tassarna, men det var väldigt spännande och jag ville gärna kika ut genom fönsterrutorna utmed gången. Matte lät mig göra det. Det var spännande må ni tro !!

Väl ombord på båten så gick vi till hundsalongen. Där stannade vi nästan hela resan, som enligt matte tog 3 timmar. Jag måste ju bara kolla in alla hundar som också nu var ombord. Så flera gånger kikade jag under sätet för att se evm som satt där bakom. Men jag fick inte åla mig alltför långt in under sätet för då sa matte till mig. Både den matten bakom och framför oss sa att de hade arga hundar, men jag såg ju på dem att de var rädda och osäkra så jag ville bara prata lite med dem och se så de kanske lugnade ner sig lite.

Annars så sov jag mesta tiden, ja i alla fall när jag insett att även här var det inte tillåtet att leka med alla andra hundar, och det var många kan jag säga.

När vi åkt båt en bra stund tog matte med mig upp på övre däck. Där var det både läskigt och spännande att gå. Jag var väldigt nyfiken på det golvet vi gick på och jag gillade att kunna kika ut genom staketet på vattnet som forsade fram där nedanför båten utmed båtens sidor.

När vi kom in igen var jag rätt trött så jag lade mig att sova en stund till. Men först fick jag en smörgås med korv av matte, den hade hon gjort i ordning hemma och tagit med sig till mig.

Nästa gång jag vaknade så var vi framme i Visby, så gick vi först för att hämta ut vårt bagage, och min koja kom den med ! Vad skönt.

Vi möttes av Carrie och morr morr. Jag blev jätteglad, äntligen någon att leka med, men först måste jag på toa.

Carrie och jag lekte en stund innan vi till sist åkte till vårt nya tillfälliga hem.

Där fick jag installera mig i lugn och ro och nosa omkring en stund, fast klockan var långt över tolv på natten. Vi bodde i ett jättefint hus. Det här är kök/Vardagsrum/ena sovrummet.

Här sov matte och morr morr.

Sedan ville jag gå och sova och kröp in i kojan. Matte stängde den för natten och sedan sov vi, och jag sov jättegott.

Ja inte vet jag men ett är säkert, vi ska ut och resa, för matte har packat ihop min och Willes koja, hon har packat sin resväska och laddar just nu batterierna till kameran. Wille är jätterastlös för han vet också att något är på gång, men ingen av oss vet vad än. Själv tar jag det hela med ro, ligger ner och kollar på när matte springer omkring och plockar ihop saker och grejar.