När vi busat klart och var på väg tillbaka till utställningen så började det regna. Det regnade bara mer och mer och till sist bestämde sig matte för att vi skulle åka hem medan det värsta regnandet drog fram. Vi bodde ju inte så långt från utställningsplatsen så om vädret blev bättre kunde vi åka tillbak dit på kort tid. Så vi åkte "hem" till vår stuga och åt en god lunch bestående av potatissallad och kyckling. Jadå jag fick smaka jag med.

Det klarnade upp lagom tills lunchen var avklarad så vid 14 tiden återvände vi till utställningsplatsen. 14.30 skulle bedömningen i stora ringen börja. Så vi var döär i rätt så god tid.

Jag var allt lite trött och ville helst nog sova en stund till. Men Aylens matte busade upp mig så jag piggnade till rätt bra och strax före 15 äntrade vi stora ringen tillsammans med en sådär 26 andra valpar också. Här är några av dem

Inte heller idag blev jag bland de som blev uttagna till själva BIS valp finalen, men det gjorde inte mig något för jag hade passat på att busa med de andra och det var skojigt det. Däremot Pomeranianen som syns på andra bilden uppifrån kom till slutfinalen och slutade på en 3:e plats i finalen. Visst är han söt. Honom busade jag lite med sedan efter utställningen precis innan vi skulle hem.

Matte var jättenöjd med mig och jag satt i hennes knä och sov nästan hela vägen tillbaka till "stugan" som var vårt tillfälliga hem den här helgen.

Efter det var det en massa timmar kvar tills vi skulle in i stora ringen på eftermiddagen, den ring där det avgörs vem som blir BIG, BIS och BIS valp.

Vi hade tur och träffade på en annan Cardigan och även Pembrok ägare som tyckte att vi skulle ta och kila iväg till en rasthage och låta oss hundar leka med varandra. En toppenidé tyckte jag, och matte med, så vi följde med allihopa, även Carrie med matte och Aylen med matte. Det blev jätteskoj, men till en början betedde sig den andra mattens hundar lite konstigt mot Carrie, det skällde ut henne flera gånger och vågade inte hälsa på henne. Carrie som var så snäll. Men efter ett bra tag så vågade de sig fram och nosa och sedan hälsa på henne, om än tveksamt.

Från vänster på bilden är det : Kim - en cardigan hane, Jag, Blondie - en Cardigantik och Snutt - en pembroke tjej. Saknas på dne här bilden gör Carrie och Aylen för de var någon ananstans i hagen.

Lite fler busbilder kommer dte här

Ibland när de skällde ut Carrie undrade jag vad de skällde och väsnades så för. Fattade inte varför man skäller på Carrie alls.

Här är hela gänget samalt !

Från vänster igen då :

Kim, Blondie, Snutt, jag, Carrie och Aylen. Det var jätteskojigt att busa med så många kompisar ! Hoppas vi gör om det fler gånger.

Dags för att charma en till domare idag låter det som. Spänannde ska det bli.

Vi åkte iväg till utställningen jättetidigt, för jag hade startnummer 1 i min ring och då måste jag vara på plats minst en 30 minuter innan så att veterinären hinner kolla mig om han vill det.

Dagens domare var en äldre kvinna från skåne.

Även idag visades jag av Aylens matte. Hon var på lite bushumör idag, så vi satsade på att charma även den här domaren så mycket vi kunde. Och vi lyckades, för även idag blev det en 1a, ett HP och en BIR rosett till mig. Alltså gillade även den här domaren mig.

Jag blev jätteglad och matte blev jätteglad. Jag fick en halv varmkorv även idag. Sedan fick jag också en liten kanelbulle och hundgodis i mängder.

Dagens kritik löd som följer :

"Rejäl maskulin hane med huvud i god utveckling. Korrekta ögon och öron. Kunde vara ngt kraftigare i hakan. Bra hals och rygg. Tillräckligt förbröst för åldern. Korrekta framben, aning knappa vinklar bak. Rör sig trevligt, ännu lite hög svansföring."

Tja det låter väl inte så dumt det heller ?

Ja jisses vilken dag det blev idag. Vi börjar med själv utställningen.

Vid 9 tiden åkte vi iväg. Väl framme vard et en veterinär som kände lite på mig och tittade på mig. Sedan fick matte en stämpel på min n ummerlapp.

Vi installerade oss vid vår ring och sedan tog matte med mig på en promenand så att jag skulle få se mig omkring, vänja mig lite och kolla läget, som hon sa. Det var jättespännnade. En massa hundar skällde eller ville leka med mig.

Så småningom var det vår tur att gå in i ringen. Då fick jag mitt utställningskoppel på mig, det är vackert blått och genast förstod jag att nu skulle här showas. Så blev det. Det var Aylens matte som visade mig och domaren gillade mig visst jättemycket för han lekte lite med mig och skojade.

Först fick jag röra mig ett par varv och sedan ställdes jag upp på ett litet bord. Det var lite rangligt, men efter att domaren själv sett till att placera det bra på marken så kunde jag stå på det och han kände igenom mig.

När han var nöjd fick vi röra på oss lite till, och sedan gav han mig en fin rosett, och sen fick jag två till.

Dagens kritik löd som följer :

"Very pleasing 6 months old male. Good head and expression which is enchanted by the correct use of his ears. Good legs, strong bone, good topline, pleasing hindquarters. Moves very well."

Aylens matte blev jätteglad och tyckte jag varit jätteduktig, men matte hon blev ännu gladare och lät mig leka en stund med en av mina fina rosetter. Vet ni jag fick en 1a, ett HP och jag blev BIR valp. Jag blev bästa valpen i min ras alltså. Det var jätteskoj. Visserligen var det bara jag, men domaren tyckte jag var värd att bli BIR så då blev jag det. Även om matte visste att hon hade en mysig och fin  hund så visste även domaren det nu.

Sedan var det Aylens tur. Hon skötte sig som värsta stiliga lady i ringen, hon har ställts ut några gånger ju, så hon kan det där nu. Hon fick också flera rosetter, en av dem var vackert blågul och betydde CERT. Gissa om Aylens matte blev glad ! Hon lyfte upp Aylen jättehögt i luften och sedan pussade hon henne, precis som matte pussat och kramat om mig när jag var klar i ringen.

Carrie skulle inte ställas ut förrän i morgon men hon var med alla fall och fick se sig omkring lite. Nu var det klart för ett tag framåt. Vi inväntade finalerna i stora ringen och medan åt vi mat och fikade. Matte och jag delade på en grillkorv med bröd vi. Jättegott.

I stora ringen var det ungefär 30 valpar som skulle tävla om utställningens bästa valp, och det är ju rätt många det.

Här är två av mina konkurrenter. Den ena är en creméfärgad Chow Chow, och den andra är en Rudihund tror jag - en springer spaniel. Kolla hans steg det du !

Men ingen av de här gick vidare de heller, men de var riktigt roliga att leka med !

Men jag var jätteglad och tyckte det var skojigt med så många valpar och ville helst busa hela tiden. Det var flera som hade roligt åt mina bus, speciellt medan vi väntade i uppsamlingsringen.

Men Jag skärpte till mig och kom in i stora ringen med fart !

Jag kom ju inte bland de som domaren valde ut till finalen, men vad gjorde det ? Jag hade ju jätteskoj !

Ja idag är det dags att visa upp sig på Gotland säger matte. Tydligen är det både idag och imorgon. Det ska bli spännande. Men vi behöver inte vara där jättetidigt idag för jag ska inte in i ringen förrän strax efter 11. Det är 45 hundar före mig.

Och jättetrött ! Vilken dag det varit. Men en massa bilder blev det.

Som ni vet drog matte iväg med mig på utställning i morse. Redan vid 07 tiden fick vi frukost. Sedan åkte vi iväg allihopa. För det var inte bara jag som hade saker för mig idag. Lillhusse skulle på en godisjogg, där springer han 1 km och avslutar i ett godisregn vid mållinjen. Husse skulle möta en kompis och Wille gjorde honom sällskap. Mellanhusse är på riddarspel denna helg.

Aylens matte följde också med mig och matte idag. Vi mötte morr morr med Carrie. Carrie fick följa med hon också fast hon inte skulle ställas ut idag, först imorgon.

Väl framme vid utställningen så var det en hel massa att lukta på, hälsa på och allt sådant, men jag fick inte stanna överallt. Jag fick inte heller leka med alla bar några av dem. Medan vi väntade på vår tur så gick matte omkring med mig så jag fick "kolla läget" lite. Det var en hel massa tält överallt och de var lite läskiga första gångerna tyckte jag, men sedan så blev även de en vana för de fanns ju överallt.

Ibland fick jag sedan sitta i min koja en stund, däremellan var matte ute med mig. Vi gick och gick, och gick ännu mera. Ja en hel massa gick vi omkring.

Så småningom åkte utställningskopplet på och jag fick komma in i den sk ringen där en annan kille väntade på mig, men vi fick inte hälsa vi heller.

Matte tyckte jag skötte mig jättebra. Jag ställdes upp på ett bord någon halvmeter ovanför gräsmattan och tanten som var domare kände igenom mig, pratade med mig pillade både här och där på mig. Visserligen var det lite läskigt när tanten kände mig mellan bakbenen, så jag satte mig ner, men sedan var jag snabbt uppe på benen igen för det var så tråkigt att sitta ner, jag fick bara godis när jag stod upp nämligen. kritiken löd :

"Trevlig maskulin lovande hane, fortfarande under utveckling. Stora fina öron, god rygglinje och ett mkt gott bakställ. Skuldran ngt framskjuten."

Jag fick en 1:a och ett HP.

Det var ju matte helnöjd med.

När utställningsdelen var avklarad så satt jag i kojan en stund igen, men snart tog matte med mig ut på promenad och jag mötte flera hundar. Jag fick nästan busa med en Bichon Havanais, men hans husse ville inte vi skulle mer än hälsa, för han skulle inte smutsa ner sig eftersom han snart skulle in i ringen.

Sedan busade jag med en borzoitjej på 7 månader det är hon till vänster i bilden. Hon var redan utställd och hade också fått 1:a och HP.

Sedan promenerade vi vidare.

Vi mötte många hundar, 2-3 Am Staffordshire hundar, ingen att leka med.

Colliehanar i olika färger, ingen att leka med för de skulle in i ringen.

Men den här collieflickan och jag vi lekte en liten stund. Hon var så söt så jag pussade henne flera gånger.

En foxterrierflicka som jag tyckte om och fick hälsa på och leka lite med.

En foxterrierkille var det där också, men han fick inte hälsa på mig, fast han ville, men jag var lite försiktig.

Vi såg också några Ryska vinthundar undre promenaden. Gissa om de var STORA. Jisses. Jag kände mig väldigt liten när de tittade på oss.

En massa Salukis och Afghaner fanns där också, men ingen  att leka med.

En av Afghanerna hade regnkläder på sig. Hon såg ut att vara van vid det, men jag vete katten om jag skulle vilja byta med henne.

Efter en stunds promenad mötte vi en annan Cardigan, en flicka henne hade jag jätteskojigt med och vi busade massor. Visst ser Afghantjejen i bakgrunden ut att vilja vara med och busa med oss ?

Min nya lekkamrat ser ut så här i närbild. Visst är hon söt ?

Sedan satte vi oss ner en stund och jag fick bara sitta och se mig omkring. Det var rätt skönt det med. Efter en stund valde jag självmant att gå in i kojan och vila en stund. Där inne väntade en härlig grillkorv med bröd till mig. MUMS. Matte stängde sedan kojdörren så jag slumrade faktiskt till lite en kortis. Men jag vaknande när Carrie kom tillbaka efter sin promenad med morr morr. De hade också sett en hel massa hundar.

Efter ett tag så begav vi oss av hemåt, men först stannade vi till vid fikatältet för matte ville ha kaffe. Sedan satte vi oss vi ett bord.

DÄR fanns det en hel massa gott att äta efter folk som glömt eller tappat diverse mat och kadffebröd på gräsmattan där de suttit.

Det tog en stund innan matte upptäckte att jag provsmakade allt goda, men när hon märkte det då fick jag inte fortsätta äta upp resten, för även om det mesta var slut så fanns det lite rester kvar.

Sen fortsatte vi mot bilen och jag kände plötsligt hur trött jag var. Så fort jag var inne i bilen igen, då somnade jag. För en timme sedan vaknande jag, ja utom när jag gick in då var jag ju vaken förståss, men så fort jag var hemma gick jag och lade mig. Nu har jag piggnat till lite.

Det måste ju vara lite rosettbilder med också, och det här var kul så det gör jag gärna om igen.

Idag ska jag på min första utställning. Jag ska berätta lite mer efter den. Vi hörs senare för nu måste jag kila !

Jajamensan, för uidag kom Aylen och busade med oss. med sig hade hon sin matte. De hade visst blivit hämtade av husse, så vi skulle kunna få leka en stund med varandra. Både Nea och Aylen hade löpt så vi har inte sett dem, och ännu mindre lekt med dem på flera veckor. Först löpte Nea i tre veckor och hennes sista vecka så började Aylen att löpa. Inte fattar jag varför det skulle spela någon roll, men så är det, vi har inte fått leka på jättelänge. Så jag blev jätteglad och ville bara busa. men det fick jag inte, först skulle det rastas av. Sedan gick Wille in och jag strax efter, men Aylen väntade utanför en stund. Nu fick jag utställningskopplet på mig, det betydde utställningsträning, det visste jag.

Men vad förvånad jag blev när matte tog med mig UT i utställningskopplet. Utomhus gick vi fram och tillbaka förbi Aylen och jag försökte att nå henne för att busa, men lyckades inte alls.

Idag skulle vi visst träna utställnings med andra hundar som störningsmoment. Jag skulle tränas att ha hundar i rumpan på mig ! Aylen gick nämligen med sin matte stundom nästan i min rumpa, och stundom en bit bort. Det var allt lite jobbigt, men matte höll stadigt i kopplet och lät mig inte varken nosa eller stanna. Försökte jag stanna eller busa så gick matte bara på därför hade jag inte ngt annat val än att följa med, för utställningskopplet slaknade först när jag gick bredvid matte. Snabbt lärde jag mig det och till sist så kunde jag både passera Aylen, ha henne bakom mig och framför mig och i rumpan utan att bry mig särskilt. Speciellt som matte lockade på mig hela tiden med godis och en glad och uppmuntrande ton ! Det blev faktiskt riktigt skojigt då.

När matte tyckte det räckte så fick jag springa lös och busa en stund med Aylen innan vi gick in, det började regna lite mer än när vi gick ut, men jag brydde mig ju inte särskilt om det.

Väl inne igen så började vi busa som tokar, fast Wille var nog mer intresserad av att rida på Aylen, han hade rätt svårt att fatta att hon sa nej.

Men till sist så fick Aylen in en fullträff bet honom över nosen, och han lomade skamset därifrån, gnällandes. Han visste inte vad han skulle ta vägen riktigt. Jag fattade inte ens vad han höll på med. Varför ville han inte leka istället. Det är ju roligare. Efter en stund kom han med i leken han också, men flera var de gånger som man såg att andra tankar blockerade honom, men han höll sitt avstånd.

Efter en stund började lillhusse blåsa såpbubblor, dte tycker jag är både lite läskigt och roligt samtidigt. Aylen fångade några bubblor, men de smakade ju inget vidare så hon bara puttade på dem istället så de gick sönder. Det tyckte hon var skoj.