Idag har det varit en rätt lugn dag. Matte ska jobba igen och denna gång stannade jag hemma med resten av familjen. Fast det hade varit skoj att följa med också.

Men innan matte åkte så busade hon lite med mig och Wille. Jag hittade en kartong från en engångs-portion som jag ville leka med. Matte och Wille tyckte dte var en bra idé så matt gömde lite godis i den medan Wille var med husse ute på promenad. Sedan letade jag igenom den efter godis och kom på ett bra sätt att få ut godiset snabbare. Jag tog nämligen tag i kartongen och lyfte upp den och sedan vände jag lite på den, då kom godiset ut ur den.

När sedan husse och Wille kom in igen så fick även Wille leta godis i kartongen. Men medan jag och husse vbar ute, så demolerade han den helt, så det var inte så värst mycket kvar av den när jag kom in. Men jag och Wille hjälptes åt att demolera det som var kvar, för ska ngt göras då ska det göras ordentligt. Det är vi experter på !

Tja det kan man nog säga att dte varit idag. Det har regnat mestadelen av dagen, men då det var uppehåll så gav vi oss iväg till badet här i närheten så både lillhusse och jag, men även Wille, fick bada en stund.

Det var flera människor där nu, och de pratade annorlunda språk än oss.

Matte sa att det var tyska. De kom fram och hälsade på oss så matte pratade lite med en av dem, och de berättade att de bodde i närheten och hade en liten hund de med. Fast den var kvar i deras hyrda stuga just nu. Det tyckte ju jag var lite synd. Vi hade nog kunnat busa lite vi med.

När lillhusse badat färdigt, i alla fall tyckte matte det, så åkte vi vidare.

Matte sa vid ett par tillfällen "Titta där, där är en ek. Ska vbi sätta Wille och Hector under den med så kan de filosofera tillsammans med Ludde, om än på avstånd. Ekar sägs ju ha en speciell sorts kontakt med varandra, så kanske kunde Ludde höra oss om vi satte oss där under en gammal ek vi med.

Men det hade börjat regna igen, så det blev inget alternativ. Istället åkte vi förbi en jättegaammal gård som hette Ruda. När vi fortsatte den vägen fram så kom vi till en jätte-å som enligt matte hette Emån. Där fanns både forsar och vattenfall, ja om än ett av mindre sort.

Vi åkte också förbi majsfält på vägen. De fotade matte också. Så småningom tyckte husse att vi sett tillräckligt av omgivningarna, så han ville åka tillbaka till stugan, matte och lillhusse var av en annan åsikt, men husse fick bestämma.

Väl hemma i stugan igen blev det middag bestående av pizza, och nu har vi nyligen druckit en varm och god kopp te med rostad smörgås. Jodå vi har också smakat.

Strax ska vi ut på kvällspromenad.

Ja det är nog som Wille säger i sin blogg, det är ett riktigt heldags work-out pass som vi gjort idag.

Vi har promenerat, busat, badat, simmat och promenerat och promenerat idag. Ikväll tog matte med oss på en riktigt lång, lång promenad. Jag har inte gått så långt och i så mysig omgivning på mkt mkt  länge.

Matte hade hittat en jättehärlig skogsväg inte alls långt från vår stuga, och den går riktigt riktigt långt, och då gick inte vi hela den långa grusvägen som vi kom upp på, bara en del av den. Det var härliga svamp- och bärmarker där sa matte, och gick man tillräckligt långt så kom man till en stor vild å som heter Emån ! Men det gjorde inte vi, inte idag i alla fall. Men den rundan vi gick, räckte mer än väl till för vår del. Wille han var helt slut, och jag var nog det jag med, i alla fall fruktansvärt trött i benen. Väl hemma var vi alla väldigt törstiga och varma och man blev nästan våt i pälsen, som om vi badat nyss fast vi inte gjort det.

men det var skönt att promenera så mkt faktiskt, en blev liksom piggelin av det.

Nu har vi nyss varit ute med husse på en avsevärt kortare promenad, snart ska vi nog sova.

Nu har vi nyss kommit in från en promenad till det stora fältet här bakom stugan. Husse släppte oss lösa och vi busade och for omkring som tokiga. Det var jätteskojigt. när vi var på väg tillbaka till stugan då möter vi husse och lillhusse som kommer gåendes med kameran i högsta beredskap. Matte hade dessutom godis med till oss. Bussiga hon. Vi går tillbaka ner till fältet och matte knäpper en del kort på oss och lillhusse, som lekte kull med oss. Men mest nosade vi omkring eftersom vi inte orkade springa så mkt mer just nu. Så småningom gick vi tillbaka till stugan tillsammans. Tänk va, så här kan vissa av mina bloggkompisar göra varje dag, medan vi mest får promenera omkring där det är rätt mkt hundar och asfalt.

Bäst att då passa på att leka och busa när vi kan tyckte vi allihopa.

Idag på eftermiddagen var det rätt hyfsat väder här och lillhusse ville bada. Så blev det så vi åkte till en närbelägen badstrand och den var jättefin. Vi var helt ensamma där för det var liksom lite småregn i luften, men väldigt varmt. Lillhusse hade bråttom i, men det tog en stund innan han doppade sig. Men sedan ville han knappt komma upp från vattnet. Matte tog med mig till vattnet också, och jag tyckte det var lite kallt så jag tvekade en stund, men sedan så hoppade även jag i och jag simmade ut till lillhusse, som höll i mitt koppel och vi simmade en stund.

Efter ett tag släppte han det till matte som då även hämtade Wille och så tog hon både mig och Wille med sig ut i vattnet. Det var kallt men uppfriskande.

När vi badat klart så satte vi oss alla i bilen och åkte en bit till. Då kom vi till en hembygdsgård där det serverades våfflor med sylt och grädde. Matte, lillhusse och husse tog en fika och varsin våffla där. Vi fick vänta i bilen den stunden, för hundar fick inte följa med in i hembygdsgården. Matte kom snart tillbaka ut till oss och med sig hade hon våffla till oss också. Det var jättegott. Sedan åkte vi tillbaka till stugan och var där en stund.

Ja den brukar kallas så den här ön som vi åkte till idag igen. Idag åkte vi dock åt ett annat håll och det första stoppet blev vid en karmelltillverknings stuga. Här gjordes karmeller för hand och alla som ville kunde se hur det gick till, dock inte vi hundar. När vi först kom till karamellstugan så fikade vi och åt kanelbullar, hembakta förstås. Jadå vi med, de var jättegoda. Sedan var det visning av hur man gör karameller och då satt husse kvar utanför en stund med oss, medan lillhusse och matte tog plats inne vid karamelltillverkningen. Några gånger kom matte ut till oss, för det blev tydligen väldigt varmt där inne. Efter ett tag tog husse med oss på en promenad, sedan satte han oss i bilen en stund medan han och matte bytte plats vid karamelltillverkningen.

Då kom istället matte och tog ut oss medan vi väntade in husse och lillhusse. Lite fotograferande blev det förstås.

Så småningom kom husse och lillhusse också ut till oss, och när vi tänkte gå till bilen, stannde plötsligt lillhusse till och sa "Titta mamma, en stor gräshoppa".

Matte tittade efter och mkt riktigt, där i gräset satt en jättestor grön gräshoppa. När jag fick syn på den ville jag jaga den, men det fick jag inte för matte, hon tyckte den kunde få hoppa omkring där i gräset, utan att hamna i min mun.

Efter en stund hoppade vi in i bilen och sedan åkte vi vidare. Vi stannde till nästa gång vid en badstrand som heter Stenåsa. Där fick lillhusse bada i riktiga havet och han tyckte det var jättespännande med allt vatten. Under tiden väntade husse med oss vid bilen, för vi hundar fick inte följa med ner till den stranden, även om vi uppför oss. När lillhusse badat klart kom han och matte tillbaka till oss och bilen och så åkte vi vidare. Men strax därpå stannade vi igen och denna gång tog vi en fika tillsammans. Jag och Wille fick en kaviarmacka, och det var jättegott. Sedan tog matte en liten promenadsväng med oss innan det var dags att åka bil igen.

Vi reste vidare och nästa gång vi stannade så var vi på ett ställe som heter Grankullavik. Här skulle matte, husse och lillhusse äta lite mat tänkte de. Lillhusse beställde en pizza, men matte och husse ville hellre ha sallad och förväntade sig en fin nygjord salladstallrik med mkt sallad och god smak.

De blev jättebesvikna när de serverades en i förväg gjord inplastad sallad som var ynka pytteliten, men svindyr (mattes uttryck). Lillhusse orkade inte hela sin pizza, som var rejält tilltagen och god, så matte och husse fick äta upp en del av den också. Resten fick jag och Wille dela på. Den var verkligen god. När vi ätit klart så följde vi med husse och lillhusse ut till bilen, medan matte växlade några ord med restaurangchefen och talade om att de var besvikna på salladen, men att pizzan hade varit jättegod och alldeles lagom krispig. Matte berättade att Restaurangchefen tog till sig det matte sa och frågade när vi kom förbi nästa gång. Det kunde ju inte matte svara på sade hon, men då sa restaurangchefen att de skulle ha tagit till sig det hon sagt och till nästa gång försöka ordna till det bättre med sallader. Det var matte jättenöjd med.

Så kom matte då ut till bilen, och där fick hon höra av husse att jag och Wille uppfört oss illa. Det var nämligen så att jag var lite trött på Wille just nu, för han var så himla uppspelt av allt och for omkring som jag vet inte vad i bilen eller utanför, så jag tyckte allt att det var på tiden att jag sa till honom. Men det gillade inte Wille, och absolut inte husse eller matte. Nu hade jag morrat en gång för mkt till Wille så han vägrade göra mig sällskap i bilen. Matte märkte det och när hon kom tog hon ut mig ur bilen, och sedan tog hon med sig mig och Wille en kort sväng utanför innan hon åter sa till mig att hoppa in och sedan Wille. Än en gång morrade jag till wille, men det var inte så bra, för matte tittade strängt på mig sedan sa hon "Vad är det där för dumheter" i en speciell ton som jag inte argumenterar emot. Sedan hjälpte hon Wille upp i vår kupé och jag satt och surade längst in i ett av hörnen, men sa inget alls, bara blängde på Wille som inte heller var riktigt bekväm i situationen som var just nu. Sedan åkte vi vidare och jag surade en stund, men sedan fann jag mig i situationen och slappnade av lite mer. Till sist så kröp jag närmarfe Wille och pussade honom förlåt på nosen och i öronen. Sedan var vi vänner igen.

När vi stannade nästa gång så fick vi veta vad en Glassrestaurang är för ngt. En glassrestaurang är ett ställe på Öland där man kan äta glas till frukost, lunch och middag om man vill. Vi åt glass till efterrätt vi, eller ja nästan i alla fall.

Där fanns också en del andra hundar som hittat den här glassiga stället. Jag skällde och snackade med allihopa och det var skoj, i alla fall tills matte sa till mig att vara tyst. Men Wille var nästan värre han.

Glassarna här var inte vilka glassar som helst. Nej här fanns minsann inga glasspinnar eller strutar, Här serverades glass i fantasifulla dekorationer i vackra skålar som matchade temat. Dessvärre fanns ingen glass som kallades Ölandshunden, men vi funderar faktiskt på att skicka ett förslag till glassrestaurangen på en sådan kreation.

Hur som helst, lillhusse var lyrisk när han såg alla glassarna som fanns att välja med och hur de såg ut. Han hade jättesvårt att välja en, han ville ju helst smaka nästan alla. Jag kan hålla med honom, de såg jättegoda ut. Den här glassen var husses. Mattes och Lillhusses finns på bild hos Wille.

Titta in här så hittar ni glassgården ni med : http://kallaglassgard.se

Vi fick smaka vi med, och servitören tyckte om lillhusse och hans coola namn, lillhusse heter ju Emil. Tydligen är det ett namn som alla känner igen här i småland, och på Öland med. Undrar varför det jag.

Lillhusse fick en massa extra service bara för sitt namn. Det gillade han.

Sedan ville husse och lillhusse gå in och titta i en hembygdsgård bredvid glassgården, men matte tog istället med mig och Wille poå en lite promenad till andra sidan den stora vägen. Det var skönt. På vägen tillbaka gick matte fram till ett par sk färistar, för att se om vi också ville kolla in kossorna på andra sidan av dem. Visst ville vi gärna det, men färistar är lite läskiga så vi ville helst slippa gå över dem, det slapp vi då och stod och såg på korna på avstånd istället.

Så småningom åkte vi vidare och nu var jag rätt trött, så jag sov en stund.

Vi stannade en gång till under vägen. Den här gången kom vi till en hel rad med väderkvarnar. Naturligtvis ville lillhusse att vi skulle gå in i dem, och det gjorde han också, men vi stannade utanför vi. Lillhusse tyckte det var jättespännannde med kvarnhjulet som kunde snurra, dock inte nu, och han frågade husse massor av gånger hur man malde mjöl och sådant med det. Husse förklarade.

När sedan lillhusse skulle gå ut från kvarnen, då blev han lite osäker och ville ha hjälp av matte. Han såg ju inte stegpinnarna när han gick baklänges ner, för trappan var så brant. Men med lite guidning av matte så gick det bra.

Väl nere på marken igen så tog det inte lång stund förrän lillhusse var på väg in i nästa kvarn. Själva nöjde vi oss med att stanna utanför och göra sällskap med matte. Det fanns en massa spännande dofter här också. Klart man måste studera dem när vi ändå är här.

När vi sedan begav oss av hemåt så var alla trötta och nöjda, och det var riktigt skönt att komma hem till stugan igen.

Så var det åter dags att sätta sig i bilen och åka. Men det betydde ju alltid ngt skoj så inte var det mig emot inte.

Iväg bar det och plötsligt så började Wille kolla ut genom fönstret och sedan började han gnälla. När jag undrade varför och skulle se efter, då såg jag att vi var på en väg över vattnet, en lång, lång, lång väg. Ett svagt minne av att jag rest här förut gjorde sig påmint, men inte kom jag på vad det var.

Jag kollade ut och tyckte det såg rätt skönt ut i vattnet, sedan lade jag mig ner en stund igen.

Så småningom stannade vi och då hade vi rest rätt länge. Nu var det dags att sträcka lite på benen tyckte matte. så vi passade på att göra det. Efter en kort stund åkte vi vidare, och utanför for skog och hagar förbi. Det blev lite enformigt så jag lade mig ner en stund igen.

Nästa gång vi stannade gick matte ensam ut ur bilen. Nu var vi tydligen i ngt som heter Löttorp, och matte ville hämta ut lite pengar. Vi var kvar i bilen och väntade, men när det dröjde så fick vi komma ut en liten stund för det blev varmt i bilen. När matte äntligen kom så åkte vi vidare. Det gick inte så jättefort för det var en del bilar på vägen som inte körde alltför fort.

Vi åkte ett tag till innan vi stannde nästa gång, och då fick vi komma ut.

Nu var vi i Byrum som ligger alldeles bredvid havet och här hade många hundar varit före mig, så den första sträckan var jag upptagen av att kolla av dessa visitkort. Jag drog en hel del i kopplet, och matte som höll i mig, blev rejält trött på det och sa till mig på skarpen i ett mkt skarpt tonfall. Självklart lyssnade jag, men efter en stund glömde jag av mig och drog i kopplet igen. Matte sa åter tillmig, och jag skärpte mig ngt längre, men alla dofterna och nya sakerna var så spännande så jag hade inte tålamod att ta det lugnt. Men matte envisades och jag glömde bort, men matte vann ju för till sist tröttnade jag på att gå tillbaka på samma väg som vi just gått. För det var det matte gjorde. När jag drog i kopplet vände hon om och gick tillbaka mot bilen medan de andra gick vidare. Som ni säkert förstår tröttnar man snart på det. Så jag lugnade ner mig lite, fast det var fruktansvärt svårt, och så snart jag hörde att matte saktade ner stegen så gjorde jag det jag med. På det viset kom vi ju fram till de andra mkt fortare. Väl ute vid vattnet så ville jag fort i för det var så spännande med alla vågorna som kom rullandes in mot stranden, och jag ville fånga varenda en av dem.

Havet, som matte kallade det här stora vattnet, hade en del rätt stora vågor, så stora att några nästan svepte över mig ibland.

Vi gick upp på några av Raukarna också och det tyckte lillhusse var jättespännande.

Vi promenerande en lång stund utmed Raukarna och det var jätteskoj att klättra upp på stenarna, för de var som trappsteg på dem så jag fick ett jättebra grepp på dem. Det gick att ta sig både upp på dem och ner i hög fart.

Efter en bra stunds promenerande så tyckte husse att vi var klara och ville åka vidare. Men matte och lillhusse var inte alls klara, så han fick vänta en stund till innan vi gick till bilen. För det skulle fotas och promeneras lite mera !

Sedan När matte och lillhusse äntligen var klara och tyckte de sett tillräckligt många Raukar, då reste vi vidare.