Ja det blev det idag på morognen när vi vaknade. Då gosade vi med matte en bra stund med oss, Wille först för han har alltid bråttom upp. En annan tar det ju lugnt sträcker på mig och gäspar länge och stort.

När husse varit ute med oss på frukostpromenad så åt vi frukost. Sedan tog husse på sig fina kostymen för han, lillhusse och mellanhusse skulle på dop idag. Matte fick stanna kvar ensam hemma när vi åkte iväg, för hon skulle jobba. Lite synd om henne faktiskt tycker jag. Själva fick vi stanna hos Nea och Aylen och deras husse medan de andra var på dopet.

Så nu blir det en massa skoj och bus hoppas jag.

Idag tog matte med oss ut på frukostpromenaden, vilket inte är så vanligt, så det tyckte vi var jätteskojigt. Vi fick busa och leka i den snö som var kvar, för lite fanns det kvar, även om det mesta smält bort redan.

Matte promenerade på i rätt lugn takt så vi fick nosa och ha oss närhelst vi ville idag. Väl hemma igen så blev det frukost.

Sena rastningen på kvällen, den tog husse hand om och då gick vi till vår favoritäng där vi fick springa lösa och busa som vi ville. Det var både skojigt och skönt. Här kan man ju öka farten lite jämfört med inomhus där vi hela tiden måste bromsa för att svänga ! Husse hade mattes kamera med sig, och han fotade lite men de bilderna kommer inte förrän senare.

Nu ska vi sova. Natti Natti !

När det var dags att åka och hämta hem matte från jobbet, då fick både Wille, jag och lillhusse följa med husse. Det kändes bra för då var ingen kvar ensam hemma.

Matte blev jätteglad över att se oss. Väl hemma igen så följde husse med oss på kvällspromenad. Då blev dte ännu mer busa av i snön, och Wille till och med rullade i snön ! Hua vad kallt dte måste var tyckte jag, men inte var Wille av samma åsikt inte. Näe då, han gör tydligen alltid snörullningar när snön kommer.

Ja den kom idag. När husse tog ut oss i morse så förväntade jag mig inte att det skulle vara vitt på marken och jättekallt om tassarna, men det var det.

Visst jag är född mitt i vintern, men då var jag ju nyfödd och hade knappast stött på något som snö, ja allt det här vita alltså då. I mars i år satte jag för första gången mina tassar i snön, men då tillsammans med mamma och syskonen.

Nu är dte vitt igen. Men provsmaka de gjorde jag ju och det var riktigt kallt och gott att äta snön.

Så när matte tog med oss ut senare under dagen, då var det första jag gjorde att äta snön. Ja nästan en tugga i varje steg.

Plötsligt får Wille värsta rycket och börjar fara omkring som jag vet inte vad. Jag hängde ju på när första överraskningen lagt sig förstås. Sedan busade vi som små tokingar i snön. Matte hann knappt med, med kameran.

Att Wille stortrivdes i snön, tja du det var det ingen tvekan om alls. Jag var väl lite mer försiktig om man säger så. Men matte hade jätteskoj åt vår framfart i snön. När matte sedan på vägen hem skulle ta några posé bilder, nja då var det lite svårt att sitta stilla, framförallt för Wille som bara ville fortsätta fara omkring i snön. Matte fick säga till honom att sitta kvar några gånger innan han gjorde det.

Resten av vägen hem blev det ännu mer bus, och matte stänkte snö på oss. Det gillade vi båda två, ja alltså Wille och jag. Vi försökte jaga snöstänken som kom farandes.

Matte lämnade Wille hemma och tog med mig ut på en egen promenad. Vi gick ner i dalgången och fotade lite där.

Sedan var det min tur att vänta hemma medan matte gick iväg till dalgången med Wille istället.

När alla var samlade hemma igen så bjöd matte oss på varsin ostmacka. Det var gott. Sedan gömde hon godis som vi fick leta reda på en stund.

När all den här hjärngympan var över, då var båda jag och Wille så trötta så vi somnade rätt snabbt.

När matte gick till jobbet så öppnade vi bara halvt om halvt ögonen, innan vi sov vidare. Efter en stund kommer mellanhusse hem från sitt jobb, och då blev det en ny promenad och lite gos och kel.

Idag skiner solen och matte har varit ute på en kortare rastningspromenad med oss. Sedan tog hon ett par koppar kaffe, och så åkte ytterkläderna på igen och våra koppel kom fram igen. Kameran och godis såg jag också att hon stoppade ner i fickorna. Sedan gick vi ut igen. Vi förstod att det var ngt speciellt på gång både Wille och jag, och vi tyckte allt att matte gick alldeles för sakta i kopplet, så vi försökte dra iväg henne så hon fick upp,farten lite. Till sist tröttnade hon rejält på att "snällt" säga till oss, så hon skärpte rösten, stannade och vi gick inte vidare förrän vi hade satt oss ner på rumporna både Wille och jag. När vi gick igen och började dra i kopplet, så upprepades proceduren och efter tre gånger till så lugnade jag ner mig, och strax efter även Wille och så gick vi i mattes takt. Det kändes bättre. Så småningom kom vi fram till en hundhage där vi inte varit på rätt länge. Där släpptes vi lösa och fick fara omkring och busa så mycket vi orkade. Vi hade jätteskojigt. Även matte kom med på ett hörn och kastade pinnarna till oss som vi kom med.

Wille hade helst velat ha sin för sig själv, men då matte inte gillade det, så fick han vackert dela pinne med mig. Om det inte passade Wille då höll hon i honom, medan även jag fick en chans att hämta pinnen och komma med den till matte, bara så hon kunde kasta iväg den igen.

Efter ett bra tag gick vi vidare och kom till en stor äng med staket runtom. Där fick vi släppas lösa igen och nu var det stooora ytor att springa på. Jag hann inte med Wille som är en rackare på att springa fort. Däremot lyckades jag genskjuta honom några gånger.

Vi sprang runt  och hade jätteskojigt. Efter en stund kallade matte in oss, och strax därpå såg vi att dte kom tre andra hundar mot hagen också. Det var 3 basenjis, en tik och två hanar. Vad spännande tyckte vi.

Matte och deras ägare stod och pratade en stund.

Deras matte släppte lös en av sina hanar och tiken och matte släppte lös mig.

Den ena hanen hade börjat gruffat med Wille så därför ville inte matte ta några risker och höll honom kopplad tills vidare.

Strax eftrer att basenjisarna släppts lösa så kommer hanhunden springande mot mig och börjar argt bita mig. Jag slänger mig ju direkt på rygg och hoppas på att han ska sluta, vilket han inte gör, han bara fortsätter men i nästa sekund är matte där tar hanhunden i nackskinnet och lyfter bort honom från mig. Jag sprang därifrån snabbast möjligt. Matte håller i honom tills hans matte kommer och tar hand om sin hund. Hanens matte tyckte det var tråkigt att hennes hane inte var kunde uppföra sig och kopplade honom. Tiken fick springa och leka med mig istället. Men jag var så skraj, gfast hon inget illa ville, så jag satte av så långt bort jag kunde från henne, för jag trodde hon också ville bråka.

Matte ropade då på mig och kopplade mig, och efter en stund så kändes det bra igen. Matte fanns ju där i kopplet i alla fall. Basenjitiken fortsatte att inbjuda till lek och efetr en stund så släppte matte lös mig igen och nu lekte vi och vi hade jätteskojigt. Det kändes mycker bättre.

Så småningom begav vi oss av hemåt, och på vägen stannde vi till vid en annan hage och där fick vi springa lösa igen och busa en massa jag och Wille. Det var jätteskojigt. Matte passade också på att ta lite poseringsbilder på oss.

Jodå, visst tog matte med oss på en långpromenad idag !

Det är fortfarande grått väder ute, men ibland spelar ju inte det någon roll, bara man har skojigt, och det hade vi idag det vill jag lova.

Först trodde jag att dte skulle bli en sådan där "vanlig" vardagspromenad, men rätt snart såg jag att matte styrde stegen åt ett helt annat håll, lång promenadens. Då blev både Wille och jag glada.

Jodå vi brukar gå här några gånger i veckan men det är alltid en massa spännande saker en råkar på.

Först gick vi på en smal stig, och matte kunde inte bara låta bli att träna samtidigt. Så ibland sa hon framåt, då hade vi tillåtelse att gå framför henne. Ibland sa hon fot, då skulle vi gå bredvid henne, men bara där stigens bredd var lagom för oss alla tre, så det blev bara vid ett par tillfällen. Sedan så sa hon bakom, och då skulle gå bakom henne. Det var svårast, för jag vill gärna vara först, men se det fick jag inte. När vi fick gå framför matte, då skulle Wille gå först, det hade matte redan bestämt. Så det var bara att falla in i ledet det.

När vi sedan kom ner på öppen mark, då fick vi busa så mycket vi bara orkade. matte släppte oss båda, fast till en början med kopplet på. Vi hade jätteskoj. Wille och jag hittade ett plaströr att busa med.

Wille påstod att det var hans så han fräste ifrån några gånger till mig när jag ville leka med det. Men att han skulle ha gömt det förra hösten, så han kunde hitta det igen nästa gång han kom förbi, det tror ju inte jag ett skvatt på. Men vi lekte med det en stund innan nya saker fångade vårt intresse.

Så småningom kallade matte in oss båda och jag kom ju som ett skott, men Wille han var lite "nja vet inte om jag verkligen ska....", men när matte då vände honom ryggen och gick åt ett helt annat håll, då ni, då fick han bråttom till oss minsann.

Jag hade ju fått både godis och beröm när jag kom, men nu fick även Wille det, och jag, jag fick en bonusgodis. Sedan fortsatte vi vår promenad. Vi gick upp bland en massa stenar och där stannade vi en stund och matte fotade lite, innan  vi gick vidare. Naturligtvis måste det bli några höstbilder också. Fast jag var inte ett dugg intresserad av att posera, för jag hade hittat något väldigt intressant på marken i lövhögen matte valt ut.

Så småningom var vi hemma igen. Då var både jag, Wille och matte med blöt om tassar och fötter, men vad gjorde det. Vi hade haft jätteskoj.

Ja så ser vädret ut här idag. Matte, jag och Wille har varit ute på en kortare rastningspromenad, men jag hoppas det blir en längre lite senare idag nu på eftermiddagen.

Matte är ledig idag, och då brukar det bli så.

Idag följde vi med husse när han hämtade matte.

Matte blev jätteglad över att se oss och vi träffade en ny kompis på mattes jobb. Hane heter Bonus och är en stooor Golden. Men han var både lekfull och jättesnäll. Vi busade en stund medan matte pratade med sin kollega. Sedan bar det av hemåt  och matte gosade en bra stund med oss, samt bjöd oss på raggmunk när vi kom hem. Det var gott.

Nu ska vi snart sova. Vi hörs !