Det blev en jätteskojig dag idag. För vi fick både en härlig långpromenad, bus och så träffade en kompis ! En massa massa bilder blev det ju förstås.

Idag har det nämligen varit jättevackert höstväder, och både matte och vi tyckte att en skön höstpromenad skulle vara härligt, om inte annat så som omväxling för all asfalt som vi annars nästan alltid går på. Det blev en promenad på drygt 3 timmar ! Det är långpromenad det.

Matte tog med mig och Wille i bilen och vi åkte och hämtade upp våra kompisar Nea och Aylen. Jag och Wille blev jätteglada, för vi hade gärna velat leka med dem redan igår, men det blev ju inte så. Sedan for vi iväg en bra bit med bilen innan vi slutligen stannade. Ut far både jag och Wille i en väldig fart, för här var vi för inte så länge sedan, fast då tillsammans med husse, matte och lillhusse. Vi hade nämligen än en gång stannat till vid Rosersbergs slottspark. 

Först styrde vi tassarna ner mot vattnet. Det var Mälaren och där blev det en massa fotande för det var enligt matte perfekt fotoväder idag. Jag passade också på att ta ett dopp.

Framförallt Nea och Aylens matte och husse fotade en massa. Men även vår matte hade kameran med sig och tog en massa bilder, fast mer på oss förstås än på Nea och Aylen. men några blev det på dem också.

Efter ett bra tag så gick vi vidare, och då hade vi väntat bra länge på att Nea och Aylens matte skulle bli klara med sitt fotograferande. Vi gick över en massa nedfallna löv i härliga färger matte och vi. Lite här och där blev det fotande förstås. På bilden här nedanför stannde vi en stund och inväntade Nea och Aylen. Vi tröttnade på att stå upp så vi satte oss ner, även matte.

Efter en stund kom de ikapp oss, och vi gick vidare. Vi gick in i ett inhägnat område där det fanns en grillplats också. Jättefint var dte där. Dock hade vi ingen korv med oss att grilla, och dte var ju lite synd tyckte jag. Men sedan när vi släpptes loss alla fyra där i hagen, jag, Nea, Wille och Aylen, då glömde jag bort den tanken för nu blev det busa av må ni tro. Jisses som vi sprang. Att vi dessutom bara kunde springa ner i vattnet när helst vi ville det, ja det gjorde ju buset ännu skojigare. Men Wille han vägrade bada. Istället badade jag gånger flera, så man kan ju kanske säga att jag badade istället för honom.

Medan vi busade runt och for omkring, ömsom i vattnet, ömsom på stranden, då kommer det en matte med en Sheltie gående.

Jag blev jättenyfiken, för det var ingen jag träffat förut. Aylen hon for fram och stormskällde på den stackars killen så han blev ju alldeles paff och höll sig närmare matte sin. Matte kallade in mig och Wille, och sedan kallade även Neas och Aylens matte och husse in dem. Sen gick matte fram och jag kände att hon blev glatt överraskad när hon såg att det var Sheltievalpen Harry som kom förbi, han var också på promenad med sin matte, och samtidigt som oss.

Gissa om jag blev glad när jag förstod vem det var. Det var ju helkul ju !

Harry kom också in i hagen och sedan släpptes först han loss, och därefter så släpptes Nea och Aylen loss.

Jag och Wille var fortfarande kopplade så att Harry inte behövde överfallas av en hel massa jyckar på samma gång. Efter ens tund hade vi bekantat oss och även kommit igång med lekarna och vi hade jätteskojigt.

Vi busade en lång stund med varandra och hade jätteskojigt. Men så småningom tyckte vår matte att det var dags att bege sig av hemåt.

Jag kände då att jag började bli jättetrött, för jag hade sprungit en hel massa idag, jag hade busat, jag hade badat och jag hade dessutom promenerat länge och långt. Inte konstigt att man blev trött då inte.  På väg mot bilen gick vi förbi ytterligare en fårhhage, fast de här hade stängsel runt sin hage istället för sådana där färistar som det låg vid de andra fårens hage. Lite läskiga var fåren allt tyckte jag. Dessutom fanns dte getter där också. Båda sorterna lät på ett konstigt sätt. Men en blir ju nyfiken, så jag gick närapå ända fram till staketet och kollade in dem på nämare håll.

Ja jag nosade faktiskt nästan på dem, men det blev lite läskigt så jag skällde till åt dem varpå då matte genast sa till mig att vara tyst så jag inte skrämde dem. Men vadå skrämde, jag tyckte ju att de var lite läskiga och det måste jag ju tala om för matte, fast inte för fåren för det var ju meningen att de skulle bli rädda för mig när jag började låta tyckte jag.

Men tror ni de blev det då, nä då bara ännu mer nyfikna. Aylen hon skällde konstant på dem länge, länge. Till sist lyckades väl hennes matte delvis övertyga Aylen om att var tyst. Nea hon trodde visst att fåren var någon sorts lekkamrater till henne, för hon hoppade omkring på bakbenen och viftade som bara den på svansen. Hon skulle leka med dem hon.

Wille han var bara tyst och tittade på dem, och han var modig han för han gick ända fram till ett av fåren, utan att bli rädd, och skällde ingenting.

Då fick jag lite mer mod jag med.

Nåväl. Så småningom packades vi in i bilen igen, och det bar av hemåt. Det var skönt tycker jag, för jag var helt slut efter alla äventyr idag !

Ska vila mig ett tag  och piggnar kanske sedan till lite mer frampå kvällen.

Ja det var det visst idag. Jag förstod det när matte packade ner mitt fina utställningskoppel i vår "lilla resemapp".

När allt var nerpackat så kom mellanhusse med ut till bilen. Matte skjutsade honom till hans jobb samtidigt som vi åkte till vår utställning.

När vi kommit en bit på väg så saktade matte plötsligt ner farten. Hon hade sett att det var något konstigt där vid en hållplats. Där låg det en hög med kläder, ja det var det första matte tyckte hon såg. Men när vi närmade sig så såg vi att det var en människa bland de där kläderna också, och den låg på marken, på asfalten vid en busshållplats alldeles ihopkrupen.

Matte stannade bilen och tog med sig mig ut, jag trodde vi var framme och började leta efter hundarna jag, sedan fick jag också syn på den stackars människan som låg där på marken. Vi gick närmare och snart var vi framme. Matte böjde sig ner och ruskade lite lätt på den unga pojken som låg där ihopkrupen. Han var runt 17 år tror matte. Pojken rörde sig inte.

Matte kontrollerade så han andades och om han kändes kall eller varm. Han andades, men rörde sig fortfarande inte.

Då ruskade matte lite hårdare på honom och frågade lågt "Hur mår du".

Han öppnade ögonen lite då men stängde dem snart igen, så matte puffade på honom lite mer för att se om han reagerade, sedan lät hon mig gå fram till honom och nosa på honom. Då öppnade han ögonen en kort stund till, sedan stängde han dem igen. Jag tyckte han verkade frysa så jag pussade honom på näsan och då vaknade han till lite mer. Sedan ringde matte ambulansen som kom innan vi fortsatte vår resa mot utställningen. Matte var lite skakis efteråt kan jag ju säga.

Vi hämtade upp Aylen och Neas matte, men utan Aylen och Nea. Sedan så småningom kom vi fram. Där slog en massa intressanta dofter mot nosen och jag kände spänningen stiga i hela kroppen. Jag blev jättepeppad, och tyckte det var jätteskojigt. En massa hundar mötte vi och en massa hundar gick före oss. Vi gick också förbi hagar där det var staket och innanför dem fanns det stora djur med täcken på. Det var visst hästar det, stora hästar. En annan hade ju bara sett modell mindre. De var jättespännnade men jag fick inte hälsa på dem.

När vi fått vår nummerlapp, väntade vi en stund innan det blev vår tur att gå in i ringen. Där var 5 Welsh Corgi Cardigans, men jag var ensam valp.

Medan jag väntade busade jag med några andra hundar och tog med matte på sightseeing i ridhuset där vi var.

Jag flörtade jag med en väldoftande Cardigan tjej på 16 månader. Mmm hon luktade gott och vi lekte en lång stund.

Sedan kom det förbi två leonberger som ville vara med och leka de också. Men de var stora ! Fast de var snälla och fulla av bus.

Det blev Aylens matte som visade mig i ringen, och vi belönades med BIR-valp rosett och HP. 

Kritiken löd :

7 mån maskulin hund. Bra nosparti, stora öron, bra hals, utmärkt förbröst, bra bröstkorg, står ngt fransyskt. Bra ben och tassar. Välmusklat bakställ, rör sig utmärkt från alla håll. Ngt glad svans i rörelse. Bra päls.

Matte blev jätteglad, Aylens matte också.

Sedan blev det en låååång väntan på att komma in i stora ringen. För tyvärr så gjorde de gruppfinalerna på vuxna hundar, barn med hund och en del annat, innan alla valpar kom in för en gemensam BIS final. Under tiden vi väntade så tog vi en promenad som gick till den sk paddocken där hästhussar och hästmattar red sina hästar för att motionera dem. Först skällde jag på dem, men när matte sa till mig att vara tyst och bara titta, då var jag det. Ingen av hästarna tycktes bry sig om en lite hund som jag som skällde, så det var nog lika gott att vara tyst i alla fall. Vi stod där en rätt lång stund matte och jag. Det var skoj att se dem och jag var väldigt fascinerad av att de var så stora, men verkade så snälla.

Jag fick hälsa på en av dem, och det var visserligen lite läskigt i början, men snart blev det en baggis. Hästen blåste varmluft på min nos, det var rätt mysigt. Sen gick vi in igen till alla hundarna där inne i ridhuset.

När det dröjde ännu längre innan vi skulle in i stora ringen, så funderade matte på om vi skulle åka hem, men sedan ändrade hon sig, och glad var jag för det.

Nu hade jag tid att leka med flera stycken hundar. Det var ju därför jag ville stanna kvar. Bland annat träffade jag en söt cavvisflicka som jag hälsade på, men vi lekte inte för hon var lite blyg.

Jag hittade också en väldigt lekfull kompis där, en västgötaspetsflicka. Gissa om vi lekte. Vi var jämngamla och hade jätteskojigt. Som vi busade. Våra mattar undrade mer än en gång om vi aldrig blev trötta. Men vadå vi var ju valpar, vi orkar busa massor.

Jag hittade också en lapphundkille,som ville leka, men det ville inte hans matte, så vi struntade i det. Sedan busade jag med en Aussi (Australian Shepherd) men hon var lite blyg, men vi hälsade och lekte en kort stund. Matte fotade henne sedan när hon vilade sig.

Bredvid oss huserade en Eurasierhane jag aldrig träffat förut. Först var han lite försiktig och sökte inte direkt kontakt, men efter en stunds uppmjukande lekinviter från mig så busade vi också. Snart kom även hans lillasyster (fast kullsyskon) med hon också.

Medan vi höll på att busa så där, jag och två Eurasier så kom en lite nyfiken isländsk fårhundsflicka fram och ville vara med.

Klart hon fick det, och som om inte det räckte så kom strax därpå även min första lekkompis, västgötaspetsflickan och så en Norsk Buhundsflicka, som också ville leka med oss. Så en stund var vi 5 valpar som busade och hade jätteskoj, och det var fler än en hund som ville vara med.

Sedan träffade jag på Grand Danoisar, andra Eurasiers, ett par Norska Buhundar busade jag också med, och så en Eurasiervalp som ville busa han också.

Så småningom var det min tur att gå in i stora ringen och jag gjorde mitt bästa för att visa upp mig, men jag var så trött så trött, så jag ville helst sitta och vila en stund.

Vi blev inte en av de 5 som fick BIS placering, men vad gjorde det ? Vi hade varit med, vi hade haft jätteskoj och nu var jag trött och ville vila en stund.

I bilen på vägen hem somnade jag nästan på en gång, ja dvs när jag ätit upp godiset och hundkexbenet som matte lagt i bilen på min sovplats.

Nu har matte och jag precis kommit hem från utställningen vi varit på.

Vi är båda jättetrötta, men innan vi ska vila oss, så står det "skräpmats - middag" på schemat.

Jodå matte handlade mat till mig, sig själv, husse, lillhusse och Wille på vägen hem, ni vet sådan där snabbmat som man hämtar på speciella matställen, utmed vägen. Wille och jag delade på en hamburgare och gissa om det smakade bra.

Jag var jättehungrig, även fast jag smakat både toast, smörgås och mazarin idag, men det var ju flera timmar sedan. Sedan fick vi en bit av mattes kyckling och strips. Det var jättegott och både jag och Wille hade gärna ätit ännu mer. Men matte tyckte dte räckte. Vi skulle ju äta vår vanliga kvällsmat sedan också.

Idag var det en sådan där ovanlig dag, när alla i familjen ger sig iväg samtidigt under dagen. Matte skulle på något med jobbet, husse och mellanhusse jobbar ju och lillhusse han skulle till skolan. Men det som var skoj var att Wille och jag, vi fick följa med husse och han lämnade oss hos Nea och Aylen så vi inte skulle behöva ha tråkigt ensamma hemma. Det var skoj må ni tro.

Gissa om det blev busa av ja jösses. Det var full fart en stor del av tiden. Även fast den mesta av Willes tid gick åt att flörta med Nea, korkade kille. Han borde ju fatta att när han inte får respons, då är de inte intresserade. Men är man en Don Juan så är man.

Jag lekte hellre med Aylen jag. Visst det blev lite diskussioner mellan oss också, men det var ju inte så farligt alls. Tvärtom, det var skojigt.

Ja ojoj det har varit fullt upp precis hela dagen idag för vår del !

I morse gick vi upp tidigare än vanligt. Matte stoppade i sig frukost och husse med. Sen packade vi in oss i bilen jag, Wille, lillhusse, matte och husse och åkte iväg. Det var väldigt varmt och vackert väder, som gjort för en utflykt.

Efter en stunds resa stannade bilen och vi fick gå ut. Det första vi hör och ser är en JÄTTESTOR helikopter som lyfter nästan precis över våra huvuden. Jag stannade till helt överraskad och häpen ! Vi stod och såg hur den åkte iväg och stannde kvar tills den landade igen. Då hade vi dessutom gått lite närmare "startplattan" för helikoptern. Lillhusse tyckte dte var jättespännande att se på helikoptern, men när vi sett 3 uppstigningar och två landningar, då tyckte matte att vi skulle gå vidare. Näe då vi blev inte rädda för den, men stor var den.

Så småningom kom vi in på någon sorts gågata där en massa människor trängdes runt torgstånd och mellan dem. Matte och husse var väldigt noga med vart vi gick, så vi inte skulle bli trampade. Vi höll oss lite i utkanten och kikade lite här och lite där. Titt som tätt dök det upp andra hundar av olika storlek, färg och ras. jag ville ju helst hälsa på alla och leka med ännu fler. Men det fick jag då inte.

Vi hade kommit till en jättestor höstmarknad några mil från oss.

Vissa torggator undvek vi för där var alldeles för mycket människor tyckte husse men framförallt matte.

Matte höll i Wille och husse höll i mig. Mellan oss gick lillhusse. Vi stannade till vid några torgstånd, tittade lite, lyssnade lite men sedan gick vi vidare. Vid ett tillfälle lyfte matte upp Wille och bar honom en bit, för det kom som en hel svärm av människor på samma gång. Wille satt jättebra i mattes famn och såg jättelångt. Husse hade hunnit flytta sig mer åt sidan med mig och lillhusse, så "svärmen" passerade oss utan incidenter.

Jojo visst hörde vi kommentarer som 

"Vilka korkade människor som tar med sig hundarna" eller

"Kunde de inte ha lämnat de stackarna i bilen istället", eller 

"Varför kunde inte hundarna fått stanna hemma istället för att ta med sig dem hit ???"

Jojo, flera sådana kommentarer fälldes, men matte ignorerade dem helt för hon visste ju att hemma skulle vi blivit ensamma i flera timmar och det hade varit tråkigt. I bilen blev det väldigt fort varmt, förenat med livsfara. Matte var faktiskt på väg att gå till informationen och tänkte säga till om hundar som satt i bilar vi hade passerat på parkeringen, men hann inte för andra hade hunnit före så det ropades ut i högtalarna att de genast skulle gå till sina bilar, de som lämnat hundar där, för det blir fort varmt i bilen en solig dag oavsett årstid. Dessutom hör faktiskt vi också till familjen, och vi är inte precis rädda av oss vad gäller människor och andra hundar, så varför skulle vi lämnats ensamma hemma ? Nänä så gör inte vår matte och husse.

Vi fortsatte vår promenad bland människorna vi. Det var rätt skojigt för det var också jättemånga som stannade till och sa :

"Nämen titta vilka söta hundar, och kolla öronen !"

Flera klappade och pratade med oss också. Jag hittade en jättesöt flicka med en liten docka som jag nosade på. Flickan log då med hela ansiktet och klappade mig på huvudet. Jag pussade henne på handen tillbaka.

När vi gått en stund till så vände vi tillbaka mot bilen, och vet ni vem jag träffade på då ? Mellanhusse. Han hade sovit över hos kompisar över natten och nu träffade han på oss här på marknaden. Jätteskojigt förstås. Kompisarna dem hade han med sig. naturligtvis gosade vi en stund med dem då också.

Sedan när vi efter ett tag kom tillbaka till bilen och helikoptern så stannade vi än en gång där, för lillhusse ville titta på helikoptern ett tag till. Väl i bilen somnade både jag och Wille gott.

Där blev det busa av.

Carrie blev överlycklig när vi kom och hur hon krumbuktade sig när vi busade ja jösses. Det blev en massa bus, vi jagade får också (men med staket mellan) och jag skällde på en liten, liten häst, men inte brydde hon sig inte. Allt mellan buspassen.

Medan vi busade plockade matte äpplen och husse hjälpte Carries matte att ställa upp en lång stege säkert mot ett stort äppelträd. Detta för att hon bättre skulle kunna plocka ner äpplen högst uppe i trädet. Här fick vi smaka lite äppelpaj som matte fick med sig från Carries matte.

Rätt snart åkte vi vidare, för vi hade visst ett ställe till att besöka idag !

Men det var bara Puffy hemma. Caddy var visst med sin matte hos en av hennes kompisar. Här var vi mestadels inomhus, och eftersom Puffy är lite purken mot Wille, så satt vi oftast i varsitt rum. Men det gjorde inget för matte, husse, lillhusse och Puffys ägare var i samma rum som oss.

Dessutom hälsade jag på Meya som var här hon med. Deras lägenhet håller på att renoveras, så medan det görs så bor hon här i en gäststuga med sin matte, husse och lilla, lilla lillmatte (2 månader gammal bara).

Meya ville gärna leka med oss men eftersom hon smiter när hon kommer lös, i alla fall ibland, så fick vi hälsa i koppel istället. Det gick ju det med.

Här blev det mer fika, och denna gång smakade jag Ambrosiakaka av matte. Den hade en konstig smak, men var ändå rätt god.

Så småningom begav vi oss av hemåt.

Jag var helt slut efter alla äventyr på en och samma dag, så jag somnade direkt i bilen, och sedan fick nästan husse bära in mig för jag var så trött. På vägen hem hämtade vi upp mellanhusse, men jag orkade knappt hälsa på honom, för jag var så trött så trött.

Sedan ett tag tillbaka är vi hemma och nu ska jag sova. Natti Natti.

Ja det vill jag faktiskt börja med, för Rudi är en kul kille så honom måste jag gratta, även om det fick bli i efterskott.

Idag tog matte med oss på frukostpromenad vilket ju inte var helt fel. Men roligast av allt var att vi träffade en jättesöt bichon tjej som vi fick leka med. Hon hette Malva och var 2 år gammal. Matte hade ju inte räknat med att träffa en kompis, så kameran den låg kvar hemme den, men vi hade skojigt en bra stund med bichontjejen vi. Först var hon lite osäker på oss, men när vi hälsat på varandra en stund så gick det bra att busa.

Så småningom tyckte matte att det var dags att gå hem och äta frukost. Det var faktiskt ingen dum idé för väl hemma märkte jag att jag var jättehungrig. Jag hade liksom glömt bort det medan jag busade men Malva.