Ja det märkte vi att han hade gjort, för när han kom hem så luktade han jättespännande av Aylen och hennes valpar. Matte skojade och sa att vi var som fastlimmade på husse för vi hade ju fullt upp att nosa av honom ordentligt. Då sa matte på skoj att nu kunde nog husse ta med oss ut och gå lite fritt följ, för vi var så totalt fascinerade av allt gott som husse doftade av. Det var nästan så att han snubblade på oss ett par gånger.

Husse tog några bilder på valparna också, här är de.

Visst är valparna söta, och vänta ni snart blir de ännu sötare. Då kan de busa med oss lite också. fast de har visst vassa tänder säger Wille som har i klart minne hur jag var när jag var valp. Jag hängde i hans svans, hans öron och hans läppar och halsskinn. Nåväl vi får väl se vilka busar det blir av de här småttingarna.

Jo det kan man nog säga att det blev idag. Dagen började som den brukar och matte har jobbat i natt som var, så hon sov länge länge idag. Husse tog med oss på en morgonpromenad, och det spöregnade idag.

Väl hemma igen fick vi gå in och sova en stund till med matte.

När hon så småningom gick upp så kom lillhusse hem strax efter med husse som hämtat honom. Då tog mellanhusse med oss på en promenad för han är hemma idag. Men då regnade det ännu värre så det blev ingen långpromenad precis och både vi och mellanhusse var jättevåta. Matte lät oss torka innan vi fick strosa runt i resten av rummen.

Vid 18.30 tiden knackade det på dörren och när matte öppnar har vi gäster utanför. Det var Nattis (en kusin till lillhusse), hennes mamma och Carries matte. Med sig hade de Goofy och Nea ! Tjohoo ! Nu skulle vi busa.

Men Goofy var måttligt road av att vara här och ville helst vara ifred, så jag fick mest leka med Nea och Wille var med en stund han också.

Goofy kom med ibland och då blev det roligare, och när hans första överraskning av att komma hit lagt sig, så busade vi en hel del, medan Wille sniffade av Nea till största delen. Jadå jag hade också sniffat av henne jag med och konstaterat att hon luktade Carrie och inte alls Aylen, sedan lekte vi istället. Det var jätteskoj. Matte hade lite dragkamp med oss allihopa och det var kul. Wille och Nea drog i ena handens leksak en stund, medan Goofy och jag drog i den andra handens leksak. Sedan var spänningen mellan mig och Goofy borta och vi busade istället. Men så fort Goofy sa "stopp" så lät jag honom vara tills han ville leka igen. matte tyckte jag var duktig som lärt mig det. Goofy är en sån som leker en stund sedan tycker han det räcker ett tag.

Jag hade skojigt och Nea var jätteglad över att se oss igen, för det var ju längesedan. Efter ett tag var vi trötta allihopa, och då fick vi vara i varsitt rum och vila en stund. Jag och Wille i ett av rummen, och Goofy och Nea i ett annat. Mycket också för att Wille började nosa Nea för mkt i rumpan i alla fall tyckte Nea det, så då stängde matte mellan oss för att Nea skulle få vara lite ifred.

När mattar och hussar fikat färdigt så skulle Nea och Goofy åka hem till sig. Nea tyckte det skulle bli spännande att träffa Aylen igen.

Jag och Wille var jättetrötta, så det var skönt att få gå och sova med matte. husse han stannade uppe ett tag till han. Han är ledig i morgon.

Idag har vi lånat husses dator en stund så matte kan skriva lite. Både hon och jag tycker dte är urtrist att skrället inte fungerar för tillfället. Så nu får husse finna sig i att vi datornappar hans burk ett tag.

Jodå som sagt, i torsdags natt så följde jag med matte till jobbet. Dagen efter var jag så himla trött så jag sov, utom en kort kissrunda, ända till 16.30 den dagen.

Det var inte första gången jag var med matte, en gång har jag varit här förut, men det var längesedan och då hälsade vi bara på, vi jobbade inte.

Jag var jättepigg och hade hela tiden ett vakande öga på matte där hon gick iväg i korridorerena och ibland in i ett eller annat rum en stund.

Vissa rum fick jag följ med in i, men inte alla. I alla rum jag var med in i bodde det jätterara människor som blev jättaglada när de fick träffa mig och klappa mig och ge mig godis. Jodå en del hade diverse godsaker att dela med sig av, eller vad sägs om skinkmacka, falukorv med mos, ostsmörgås, eller leverpastejsmörgås. Tigga, nej sådant gör inte jag, oftast får jag smaka i alla fall, så även denna dag, jag menar natt.

Matte sprang en hel massa i långa korridorer och in och ut i rummen, så det var till att hänga med.

Ofta när det var lite lugnare stunder så tog matte med mig ut i trädgården som hörde till. Där fick jag springa och busa som jag ville, alltid utan koppel. Det fanns en massa härlig jord att gräva i där. Och eftersom jag gillar att gräva så passade jag på att göra det inatt med.

Men den största överraskningen för mig denna natt, var att jag träffade en jättetrevlig men inte alltför lekfull lady som heter Amber och var en tjusig Golden retriver flicka, förlåt dam.

Vid 00.30 tiden var vi ute i trädgården och busade en del tillsammans. Helskojigt !

Amber är 9 år ! Hon var lekfull, men gillade inte när jag ville nosa på hennes goa rumpa. Rätt snart förstod jag att det var bäst att låta bli, om jag inte skulle bli ovän med henne, och vem vill det när hon nyss träffat mig ??? Inte jag !

Matte, hennes kollega och Ambers matte fikade tillsammans ett tag. Sedan gick vi några rundor till i alla korridorerna. Strax före 03 gick vi ut en sväng i trädgården igen. Jag hoppades att Amber skulle vara ute hon med, men det var hon inte.

Sådär vid 04 tiden började jag bli rätt trött i benen, huvudet likaså. När det var lite lugnt så lade jag mig ner en stund, men inte hann jag somna inte innan det var dags att gå iväg igen, för inte kunde jag tillåta matte att gå själv heller.

Vid 05 tiden var matte och jag ut en stund i trädgården igen, och då hade det ljusnat en hel del och var lika ljust som på dagen. Jag som var lite småtrött tyckte det var skönt att komma ut en sväng i friska luften, man liksom piggnar till lite då.

Vid 06 tiden var vi in till en mysig dam som gillade mig jättemycket, och hon gav mig en fin present, en grön mjukis sköldpadda. Den busade jag med en stund, men jag orkade inte så länge. Men den här damen tyckte jag skulle få ta med mig den hem som minne från henne. Matte tyckte inte alls det behövdes, men sa till mig att tacka fint, vilket jag gjorde när damen hade fått en gobit av matte till mig och matte sa vacker tass. DÅ blev damen imponerad må jag säga !

Hon hade aldrig träffat en hund som tackade för saker (att jag tackade för godiset, det sa varken jag eller matte).

På den första bilden ser det visst ut som om jag tappat öronen, men så illa är det inte. Det vara bara så att precis när matte skulle fota, så tog jag tag i sköldpaddan och ruskade om den lite, då följde liksom inte öronen med i kameran alla gånger.

Sedan var det lugnt ett tag. Men framemot 06.55 började det komma en massa nya människor som jag bara MÅSTE hälsa på, ja alla ! Då fick jag att göra må ni tro. Så när vi sedan åkte hem efter arbetspasset, så var jag så trött så trött.

Väl hemma åt jag en ordentlig frukost tillsammans med matte, sedan gick vi och lade oss. Matte steg väl upp vid 13.30 och då passade jag på att ta en kort kissrunda, men jag gjorde den så kort det gick, och matte sa inget om det. Väl hemma igen så kröp jag tillbaka in under sängen, fast alla andra var uppe, och sedan sov jag några timmar till. Det var så skönt. Matte försökte locka ut mig från sovrummet, men när jag inte var intresserad av att komma ut till dem, då stängde hon igen dörren så att Wille inte skulle gå in och väcka mig för att busa, omtänksamma matte.

Idag är jag med matte på jobbet. Innan vi åkte hit så har matte firat födelsedag och vi har haft en hel massa gäster. Det bjöds på tårta och en massa gott kaffebröd. Gammelfar och gammelmor var också på besök och de gav mig lite gott från bordet när inte matte såg på. Så brukar det vara när de tittar förbi.

Carries matte var med hon också, men Carrie hade fått stanna hemma, för hon var inne i sin lukta gott period.

Visst syns det att jag gillar stället här va ?

När vi åkte vidare efteråt så åkte vi en bra stund och stannade på en del ställen utmed ngt som heter Alvaret. Här skulle det fotas naturligtvis och det tog ett tag innan vi kom vidare.

Sedan åkte vi en lång stund innan vi till sist svängde in på en mindre väg och sedan stannade bilen. Wille började genast skälla, men blev snabbt som sjutton tvärtyst när han fick svar från ett helt gäng hundar. Jag far upp fort som bara den, för jag hade ju trott att det bara var ännu ett sk "fotostopp". Men nu förstod jag ju att något annat var på gång när jag hörde alla hundarna skälla. Då ville jag ju ut till dem så fort dte bara gick. Både Wille och jag stannade dock kvar i bilen medan matte, husse och lillhusse gick fram till alla hundarna.

De stod där utanfölr grinden en lång stund och väntade och hälsade på alla hundar, Cardigans allihopa. Så plötsligt hörde jag en bekant röst som säger "Tyst med er!" och får syn på en människa jag känner igen. Ju mer jag lyssnar desto bättre hör jag sedan och känner igen och kan urskilja nästan alla rösterna på hundarna som skäller. Jag blir jätteivrig och vill komma ut fort och hälsa, men jag får vänta ytterligare en stund innan jag släpps ut.

Ett tag senare kommer så äntligen husse tillbaka till bilen och öppnar vår kupé dörr. Jag sätter mig och väntar för jag vet att jag måste få kopplet på mig och vänta på tillåtelse att hoppa ut ur bilen. När husse inte sätter på mig kopplet blir jag fundersam, ännu mer underligt är det när han säger "Varsågod" och jag och Wille får hoppa ut ur bilen utan koppel på oss. Jag stannar till en kort stund för att se om jag hört fel, men nej då jag får vara lös !

Gissa vart jag tar vägen ?? Just det till alla Cardigankompisarna där innanför grinden, fast jag och Wille får först hälsa på dem med grinden mellan.

Vi hälsar på varandra länge, länge. Jag känner igen mamma och hälsar på henne först. Jag känner också igen pappa.

Efter en stund kommer pappa och hälsar på mig.

Men han är så stilig så jag blir alldeles ställd när jag ska hälsa på honom. Svansen åker ner en bra bit och jag vänder respektfullt sidan till honom. När han nosat av mig så får jag äntligen pussa på honom.

Sedan ropas han och ett par till in och ut kommer istället några nya ansikten. Gissa om det är skojigt !

Jag önskar bara att de kunde öppna grinden snart. Som om ngn läste mina tankar så öppnas grinden och ut far ett helt gäng Cardigans. Jag blir jätteosäker för hur ska jag kunna hinna hälsa på alla och i vilken ordning ? Men jag får lite hjälp på traven och vi nosar av varandra en efter en. Syrran och jag nosar av varandra och sedan busar vi en hel del. Det är jättekul.

Det är en liten kaxig tjej där som kallas "Ecklet". Henne kan man inte nosa på hur som helst tydligen.
När vi hälsat så började vi busa ! Tänk er va 9 Cardigans i olika färger som far runt runt och busar. Vi hade helkul alltså !
Plötsligt far "Äcklet" och ngn mer iväg stormskällande mot grannen !

I full fart bar det av och 7 Cardigans far ut på grusvägen, men när vi kallades in så stannade vi till allihopa och sprang tillbaka. Det var visst bara en katt ! Två Cardigans hade stannat redan innan vi drog iväg.

Vi återvände in på gården och nu stängdes grinden och vi for omkring och busade som bara den.

Visst är hon tjusig min syrra ? Jadå vi är helsyskon och ur samma kull fast vi har så olika färger.

Här är två bilder på min mamma också. På den första bilden ligger hon och tar iugen sig efter en del busande, och på den andra är hon barnvakt till "Ecklet" som begav sig av på äventyr lite då och då.

Ibland kom Prins Daniel morrandes mot mig medan jag busade med syrran, men han blev tillsagd av sin matte. Likaså så gammelgubben Jarmu, som också morrade då och då.

Medan vi andra fortsatte att busa så gick "Ecklet" och lade sig i en blomkruka.

Jag har legat i precis samma blomklruka när jag var liten. Det har matte fått se bildbevis på. Titta själva får ni se !

Alla Cardigans busade länge innan jag och Wille så småningom begav oss av hem mot stugan igen. Men vilken kul dag det blivit ! Hoppas vi gör om det snart igen.

Vi reste vidare och nästa gång vi stannade så var vi på ett ställe som heter Grankullavik. Här skulle matte, husse och lillhusse äta lite mat tänkte de. Lillhusse beställde en pizza, men matte och husse ville hellre ha sallad och förväntade sig en fin nygjord salladstallrik med mkt sallad och god smak.

De blev jättebesvikna när de serverades en i förväg gjord inplastad sallad som var ynka pytteliten, men svindyr (mattes uttryck). Lillhusse orkade inte hela sin pizza, som var rejält tilltagen och god, så matte och husse fick äta upp en del av den också. Resten fick jag och Wille dela på. Den var verkligen god. När vi ätit klart så följde vi med husse och lillhusse ut till bilen, medan matte växlade några ord med restaurangchefen och talade om att de var besvikna på salladen, men att pizzan hade varit jättegod och alldeles lagom krispig. Matte berättade att Restaurangchefen tog till sig det matte sa och frågade när vi kom förbi nästa gång. Det kunde ju inte matte svara på sade hon, men då sa restaurangchefen att de skulle ha tagit till sig det hon sagt och till nästa gång försöka ordna till det bättre med sallader. Det var matte jättenöjd med.

Så kom matte då ut till bilen, och där fick hon höra av husse att jag och Wille uppfört oss illa. Det var nämligen så att jag var lite trött på Wille just nu, för han var så himla uppspelt av allt och for omkring som jag vet inte vad i bilen eller utanför, så jag tyckte allt att det var på tiden att jag sa till honom. Men det gillade inte Wille, och absolut inte husse eller matte. Nu hade jag morrat en gång för mkt till Wille så han vägrade göra mig sällskap i bilen. Matte märkte det och när hon kom tog hon ut mig ur bilen, och sedan tog hon med sig mig och Wille en kort sväng utanför innan hon åter sa till mig att hoppa in och sedan Wille. Än en gång morrade jag till wille, men det var inte så bra, för matte tittade strängt på mig sedan sa hon "Vad är det där för dumheter" i en speciell ton som jag inte argumenterar emot. Sedan hjälpte hon Wille upp i vår kupé och jag satt och surade längst in i ett av hörnen, men sa inget alls, bara blängde på Wille som inte heller var riktigt bekväm i situationen som var just nu. Sedan åkte vi vidare och jag surade en stund, men sedan fann jag mig i situationen och slappnade av lite mer. Till sist så kröp jag närmarfe Wille och pussade honom förlåt på nosen och i öronen. Sedan var vi vänner igen.

När vi stannade nästa gång så fick vi veta vad en Glassrestaurang är för ngt. En glassrestaurang är ett ställe på Öland där man kan äta glas till frukost, lunch och middag om man vill. Vi åt glass till efterrätt vi, eller ja nästan i alla fall.

Där fanns också en del andra hundar som hittat den här glassiga stället. Jag skällde och snackade med allihopa och det var skoj, i alla fall tills matte sa till mig att vara tyst. Men Wille var nästan värre han.

Glassarna här var inte vilka glassar som helst. Nej här fanns minsann inga glasspinnar eller strutar, Här serverades glass i fantasifulla dekorationer i vackra skålar som matchade temat. Dessvärre fanns ingen glass som kallades Ölandshunden, men vi funderar faktiskt på att skicka ett förslag till glassrestaurangen på en sådan kreation.

Hur som helst, lillhusse var lyrisk när han såg alla glassarna som fanns att välja med och hur de såg ut. Han hade jättesvårt att välja en, han ville ju helst smaka nästan alla. Jag kan hålla med honom, de såg jättegoda ut. Den här glassen var husses. Mattes och Lillhusses finns på bild hos Wille.

Titta in här så hittar ni glassgården ni med : http://kallaglassgard.se

Vi fick smaka vi med, och servitören tyckte om lillhusse och hans coola namn, lillhusse heter ju Emil. Tydligen är det ett namn som alla känner igen här i småland, och på Öland med. Undrar varför det jag.

Lillhusse fick en massa extra service bara för sitt namn. Det gillade han.

Sedan ville husse och lillhusse gå in och titta i en hembygdsgård bredvid glassgården, men matte tog istället med mig och Wille poå en lite promenad till andra sidan den stora vägen. Det var skönt. På vägen tillbaka gick matte fram till ett par sk färistar, för att se om vi också ville kolla in kossorna på andra sidan av dem. Visst ville vi gärna det, men färistar är lite läskiga så vi ville helst slippa gå över dem, det slapp vi då och stod och såg på korna på avstånd istället.

Så småningom åkte vi vidare och nu var jag rätt trött, så jag sov en stund.

Vi stannade en gång till under vägen. Den här gången kom vi till en hel rad med väderkvarnar. Naturligtvis ville lillhusse att vi skulle gå in i dem, och det gjorde han också, men vi stannade utanför vi. Lillhusse tyckte det var jättespännannde med kvarnhjulet som kunde snurra, dock inte nu, och han frågade husse massor av gånger hur man malde mjöl och sådant med det. Husse förklarade.

När sedan lillhusse skulle gå ut från kvarnen, då blev han lite osäker och ville ha hjälp av matte. Han såg ju inte stegpinnarna när han gick baklänges ner, för trappan var så brant. Men med lite guidning av matte så gick det bra.

Väl nere på marken igen så tog det inte lång stund förrän lillhusse var på väg in i nästa kvarn. Själva nöjde vi oss med att stanna utanför och göra sällskap med matte. Det fanns en massa spännande dofter här också. Klart man måste studera dem när vi ändå är här.

När vi sedan begav oss av hemåt så var alla trötta och nöjda, och det var riktigt skönt att komma hem till stugan igen.

Nu har matte och jag kommit hem från utställningen. Idag fick jag "bara" ett "Very good" omdöme, och ett andra pris.

Dagens Kritik löd så här :

Maskulin hane, bra benstomme. Fina ögon och öron. Knappa vinklar fram och bak. Utmärkt päls. Bär sin svans glatt men rör sig med lite väl korta steg idag. En lovande hane som behöver växa på sig lite mer.

Domare : Ewa Nielsen

Domaren tyckte jag behövde bli lite mer "biffig" och röra mig lite bättre i "traven". Men matte var nöjd ändå hon.

Hon lade skulden mest på sig själv för hon hade kunnat fokusera mer på att får mig att röra mig bättre sa hon. Men hon tänkte nog mer på Aylen och hennes valpning än på utställningen. Mig spelade det ingen roll, för jag är ju på utställning för att träffa kompisarna som också kuskar runt som vi på olika utställningar. Idag träffade jag 3 stycken Cardigans som jag träffat förr påutställningarna, och vi busade en hel del. Det var skojigt. Sedan träffade jag en Bernen Sennen som också varit på samma utställning som jag en gång. Ja och så hade jag ju Carrie förstås. Hon var med som kompis bara, hon skulle inte ställas ut idag.

Väl hemma var jag rätt trött, som vanligt, och lite purken blir jag då på Wille som är så extremt överlycklig över att ha mig hemma igen. Jag orkar bara inte med det ibland och då surnar jag till en stund. Men sedan kan jag ju inte motstå Willes businviter efter ett tag, så det slutar oftast med att vi busar en stund i alla fall.

idag var inget undantag. så när kvällen kom så busade vi i alla fall.

Just det så idag kom det en massa människor som ville äta tårta och fika med oss. Men även några av våra hundkompisar kom förbi, idag var det lilla Tyko som hälsade på.

Först var Tyko lite osäker men efter en stund så lekte vi faktiskt, fast vi är så olika i såväl ålder som storlek.

Lite senare på kvällen följde jag med matte och Carries matte hem till Carrie, och då blev det ännu mer busa av må ni tro. Fast de bilderna blev lite suddiga, men mattes kamera hann väl inte riktigt med kanske.

Vi skulle sova över där för i morgon ska jag på utställning igen, och då är det bättre att Carries matte får köra oss och följer med som sällskap, för då kan husse ha bilen hemma ifall han skulle behäva åka till Aylen och hennes matte.