De senaste tre dagarna har varit väldigt jobbiga för en liten Cardigan som mig.

I lördags var det Valborgsmässoafton, ja den kan ni läsa om några inlägg längre ner. Igår var det dags för årets första utställning för min del, den kan ni också läsa om, ifall ni vill. Så idag då. Idag har husse och jag varit på kurs.

Matte behövde ha bilen under tiden vi var på kurs så hon hämtade oss efter kursen, och hon hade sett till att ta kameran med sig.

Hon hann ta några bilder, innan husse tog hand om kameran och fortsatte fotandet.

Det blev bara bilder på busandet som vidtog efter kursens slut. Men det var ju det roligaste på hela kvällen !

Under kurskvällen har husse och jag tränat inkallning, hopp över hinder, hundmöten och naturligtvis lite fotfölj. Men bara lite.

Men skojigt var det. Nu till busandet då.

På kursen är det 10 hundar, idag var vi 8 st. Vi släpptes lösa på ett stort fält som ansluter till vår träningsplan inte alla hundar släpptes lösa men de flesta.

Det började med två stycken.

Snart efter släpptes ytterligare en lös, och då höll jag på att krypa ur kopplet för jag ville ju också vara med, men husse hindrade mig. Han sa till mig ett par gånger, då lugnade jag ner mig, tillfälligt.

Sedan tyckte matte och husse efter en stund att jag också skulle få vara med och leka, OM jag lugnade ner mig. Matte sa till mig att sitta ner, vara tyst och stanna kvar. När jag gjorde så då fick jag godis och sedan kom den roligaste belöningen av alla - jag fick BUSA !!!!!! Med flera stycken hundar dessutom, det var helskojigt !

Jag hälsade artigt på en yngre tik och vi lekte lite.

Sedan kom den största hunden av oss alla, en STOR blå Grand Danois tik. Hon hade absolut inte koll på alla sina fyra ben, och det tog väääällldigt lång tid för henne att svänga, medan jag vände på en femöring nästan.

Däremot kunde hon springa myucket fortare än jag, för hon hade jättelånga ben ju ! Jag hamnade sist i de kapplöpningarna.

Om jag däremot sprang före henne så hann hon ikapp mig fort och hann inte bromsa, alla gånger, så det var fler än en gång som jag "duckade" så Grandisen liksom "gled" över mig och jag klarade mig helskinnad.

  
Ibland blev det lite läskigt och vid ett par tillfällen sa Grandisens matte till henne, men då sa matte bara näe låt henne busa, Hector är van vid en vild boxer så det är ingen fara.

Det var också en liten svart lurvig sak där som sprang efter oss och skällde hela tiden.

När instruktören efter ett tag släppte lös sin hund, som var mkt äldre än alla oss, då tog hon sikte på den lilla svarta lurviga saken och sprang fram till den och sa till den på hundsätt att lugna ner sig och vara tystare.  Den blev så häpen så han tystnade på en gång ! Sedan var han rätt tyst resten av busandet.

Jag syns inte så bra på bilden ovanför, men kanske ser ni ett öra av mig bakom Grandisen.

Nu busade vi allihopa och hade jätteskojigt. Matte och husse försökte fånga oss på bild allesammans, men det blev en del suddiga bilder men det duger nog, i alla fall för mig.

Efter ett tag så började alla mattar och hussar att kalla in sina hundar, så även mina, men först sprang jag en extra vända. En måste ju säga "Hej Då" till alla, eller hur ?