Ja gissa, dessutom slog jag ett rekord idag, mer om det strax !

Men vi börjar väl från början.

Först tränade vi att går runt i en ring efter varandra. Ja sådär man brukar göra när man gå i en kö. Ibland ville jag fram till hunden framför men eftersom husse inte hängde med så fick jag sakta ner farten och då fick jag godis av husse och en massa beröm. Försökte väl några gånger, men husse ökade inte farten, så till sist gick jag där i raden av hundar, idag var vi 10 stycken.

Efter det så måste jag träna husse att gå ifrån mig och sedan stå kvar där instruktören placerat honom så att han sedan kunde ta emot mig med en massa godis och bus, när jag bestämde mig för att springa ikapp honom.

Först tränade vi det var och en för sig, sedan tränades det med de andra hundarna fördelade på två sidor om den sträcka jag skulle springa ikapp husse på. Husse var lite tveksam till att lämna mig ensam så, men jag sa till honom att gå, men komma ihåg mitt godis för jag tänkte komma som ett skott till honom ! Husse trodde mig nog inte, men gjorde som jag ville.

Så fort husse var klar så sprang jag till honom, och jag ägnade de övriga hundarna ingen blick för jag visste vilket smaskigt godis husse hade.

Till sist innan pausen, med fika och film, så gjorde vi lite förarmöten. Där skulle vi hundar gå med våra förare mot de andra hundarnas förare och förbi dem, och de fick inte stanna och prata eller så, de skulle följa oss. Min husse skötte sig finfint och han tyckte jag hade lett honom bra så han belönade mig med en massa gott. Inte alls dumt.

Så till mitt rekord idag då !

Gissa om flera än husse blev imponerade av den här Cardiganen. Jojo.

Det var nämligen så att instruktören ville att vi hundar skulle turas om att hoppa över ett hinder, vars höjd var anpassat efter vår storlek.

Det betydde att jag fick ett lågt hinder. Lätt som en plätt att komma över, medan Grand Danois flickan fick ett hinder på närmare en meter att hoppa över.

Hindret ni ser på bilden längst ner av busbilderna var det jag hoppade över, men med den skillnaden att det då var den näst, näst högsta brädan som låg på hindret !

Jag tyckte ju det såg mycket roligare ut, och det var en större utmaning än mitt plutthinder. ATT JAG kunde komma över det visste jag redan, men husse tvivlade, instruktören tvivlade, Grand Danoisens matte tyckte inte ens jag skulle tänka tanken, och flera andra trodde nog att jag snart skulle få tillbaka mitt sunda förnuft och sedan väja för det höga hindret.

Men nej då har en Cardigan bestämt sig och vet att han/hon klarar det, då kan ni ge er på att de får rätt !

Så jag tog sats och hoppade upp som värsta rådjur, upp över den övre brädan av hindret och där tog jag studs och hoppade ner på andra sidan. DET VAR HELKUL ! och jag ville göra om det igen, men det tyckte inte husse.

Så efter alla Ohhh ! Hoppsan ! Jisses ! då gick jag omkring och var jättestolt, husse med kan jag lova ! Det är vi fortfarande !!!!

Jag tror jag inte bara slog mitt gamla rekord (som ligger på 50 cm), utan även kanske alla Cardigans som försökt hoppa ! Vem vet ! Kul var det i alla fall !

Efter fikapausen och filmvisningen var det BUSDAGS !

Jag var rätt kaxig när vi släpptes lösa och sprang och retade de andra. Ni kan inte ta mig, ni kan inte ta mig ! Tills Grand Danois tjejen kom ikapp mig och jag bromsade upp farten stannade och duckade, varpå hon SATTE SIG på mig ! Fy så fräckt. Bilden är från strax innan.

Men sedan gjorde jag inte om det. Jag har fått höra rätt många gånger att jag är kaxig, men idag då fick jag nog veta min plats, och den var inte överst ! Inte nog med att Grandis tjejen satte sig på mig (ordagrannt), för när jag skulle försöka retas med en schäfer kille som var lite äldre än mig, då fick jag stryk så det bara sjöng om det. Jisses vad sur han blev. Men jag lade mig nästan omgående på rygg, och när han nosat av mig ordentligt då fick jag hans tillåtelse att resa mig.

Jag ruskade av mig obehaget lite, sedan inbjöd han till lek och först var jag tveksam, men sedan, när jag visade honom den respekt han förtjänade, då hade vi jätteskoj och ännu fler kom med och busade.

Vi hade gott om plats att springa omkring på, och vi hade jätteskojigt !

Men en sak lärde jag mig idag, att det finns faktiskt stora hundar också.

Husse hade blivit lite orolig, men instruktören lugnade honom med att det går bra, ingen av de här slåss för att vara elak, de vill bara att alla ska respektera varandra. Hector kan sitt språk, han ifrågasätter bara de andra hundarna tills de säger till honom, då lugnar han ner sig och vet direkt hur han ska göra.

Allt det visste ju jag redan, men inte husse, förrän nu.

Synd att kursen är slut. Jag hade gärna velat haft en längre kurs !

Men husse hörde sig för lite, och det kommer troligen en fortsättningskurs under sommaren elelr hösten, i alla fall trodde instruktören det, då det var fler än vi som ville gå mer kurs !

Idag ska vi på kurs husse och jag. Nu är det strax dax att bege sig iväg till den. Vi hörs lite senare !