Jajamensan, för uidag kom Aylen och busade med oss. med sig hade hon sin matte. De hade visst blivit hämtade av husse, så vi skulle kunna få leka en stund med varandra. Både Nea och Aylen hade löpt så vi har inte sett dem, och ännu mindre lekt med dem på flera veckor. Först löpte Nea i tre veckor och hennes sista vecka så började Aylen att löpa. Inte fattar jag varför det skulle spela någon roll, men så är det, vi har inte fått leka på jättelänge. Så jag blev jätteglad och ville bara busa. men det fick jag inte, först skulle det rastas av. Sedan gick Wille in och jag strax efter, men Aylen väntade utanför en stund. Nu fick jag utställningskopplet på mig, det betydde utställningsträning, det visste jag.

Men vad förvånad jag blev när matte tog med mig UT i utställningskopplet. Utomhus gick vi fram och tillbaka förbi Aylen och jag försökte att nå henne för att busa, men lyckades inte alls.

Idag skulle vi visst träna utställnings med andra hundar som störningsmoment. Jag skulle tränas att ha hundar i rumpan på mig ! Aylen gick nämligen med sin matte stundom nästan i min rumpa, och stundom en bit bort. Det var allt lite jobbigt, men matte höll stadigt i kopplet och lät mig inte varken nosa eller stanna. Försökte jag stanna eller busa så gick matte bara på därför hade jag inte ngt annat val än att följa med, för utställningskopplet slaknade först när jag gick bredvid matte. Snabbt lärde jag mig det och till sist så kunde jag både passera Aylen, ha henne bakom mig och framför mig och i rumpan utan att bry mig särskilt. Speciellt som matte lockade på mig hela tiden med godis och en glad och uppmuntrande ton ! Det blev faktiskt riktigt skojigt då.

När matte tyckte det räckte så fick jag springa lös och busa en stund med Aylen innan vi gick in, det började regna lite mer än när vi gick ut, men jag brydde mig ju inte särskilt om det.

Väl inne igen så började vi busa som tokar, fast Wille var nog mer intresserad av att rida på Aylen, han hade rätt svårt att fatta att hon sa nej.

Men till sist så fick Aylen in en fullträff bet honom över nosen, och han lomade skamset därifrån, gnällandes. Han visste inte vad han skulle ta vägen riktigt. Jag fattade inte ens vad han höll på med. Varför ville han inte leka istället. Det är ju roligare. Efter en stund kom han med i leken han också, men flera var de gånger som man såg att andra tankar blockerade honom, men han höll sitt avstånd.

Efter en stund började lillhusse blåsa såpbubblor, dte tycker jag är både lite läskigt och roligt samtidigt. Aylen fångade några bubblor, men de smakade ju inget vidare så hon bara puttade på dem istället så de gick sönder. Det tyckte hon var skoj.