Idag bjöd matte mig på ett plommon. Hon hade tagit bort kärnan och jag fick det som blev kvar då. Jag har aldrig ätit sådant förut så jag var väldigt skeptisk till vad det var för något. Men jag smakade, och spottade sedan ut det igen. Jag tittade på Wille som redan hade slukat sitt och nu stod och ville ha mitt också. En kort stund övervägde jag om jag skulle ge honom det, men så kom den där känslan att varför ska han ha mitt ? Så jag tog det med mig och gick till kojan och lade mig där. Efter en stund bestämde jag mig för att ändå äta det, och tänk er det var riktigt gott, upptäckte jag, så jag bad att få ett till. Matte gjorde samma sak med det här plommonet, togt bort kärnan och gav mig resten och jag åt upp det, Wille fick ju också ett naturligtvis.

Efter en stund kom husse upp och han och vi (inte matte hon ska jobba) ska visst åka iväg och hälsa på några lite senare idag. Får se vilka det blir.

Annars har det hittills varit en rätt lugn dag.

Ja det var det visst idag för hon smet till jobbet för en stund sedan.

Men innan dess så har vi varit ute på en skön promenad för solen sken. Vi strosade runt lite och matte lät mig och Wille nosa lite överallt. Däremellan sa hon till oss att gå fot, för det mesta gick det bra, men i början hade jag ingen lust. Wille är duktig han följer matte bättre än mig, men jag vill ju gärna nosa även där inte matte går.

Väl hemma igen så blev det lite bus en stund innan vi lade oss att slappa lite emdna matte såg på film. Hon har lånat Grottbjörnens folk, för hon har läst alla böckerna säger hon, och vill se om filmen är lika bra. Det blev alltså en rätt skön dag.

Ja idag har det varit skojigt. Ja vi har dessvärre inte varit på valpkurs idag för matte har blvit förkyld och haft feber. Men skoj har vi haft ändå jag och Wille.

Matte och vi har varit på våra vanliga promenader om än kortare, men sedan idag på eftermiddagen när vi kom in efter en sådan promenad, då blev det busa av för mig och Wille. Vi lekte tafatt och jagade varandra runt, runt, runt, medan matte satt i soffan och såg på en film med ett täcke på sig. Vi hade jätteskoj. Matte hade kameran i närheten och filmade lite, men den snutten kommer inte upp idag, matte orkar inte.

Sedan på kvällen kom husse hem med varsitt tuggben till oss, fast jag ville ju ha båda men matte var petig och väldigt noga med att jag skulle låta Wille ha sitt ben själv. Så vi låg till sist och tuggade på varsitt tuggben, även om jag blängde på Willes emellanåt och var helt säker på att det var mycket godare än mitt.

Innan det var dags att sova så följdes matte och husse åt ut på en skön promenad med oss båda. Matte hade massor av kläder på sig, eller i alla fall en varm jacka.

Efter en stund släpptes vi på en av de större ängarna här hemma och där fick vi springa så mycket vi bara orkade. Wille först och jag efter.

Wille är rackarns snabb alltså, jag måste gina i kurvorna för att hinna med honom, och ändå hinner han undan. Ja gissa om vi hade roligt ! Dessutom var det så underbart skönt att bara få springa av sig all uppsamlad energi, och dessutom ha skoj !

Matte och husse lät oss springa länge länge, ja tills vi i princip kom fram till dem och bad dem att vi skulle gå hemåt. Jag var helt slut och visste inte hur jag egentligen skulle orka gå hem. Men orkade det gjorde jag och hem kom jag, även om jag försökte lägga mig i gräset och vägra gå, i förhoppning att matte skulle lyfta upp mig och bära hem mig. Men tji vad jag bedrog mig. Jag fick vackert gå på egen tassar hela vägen hem jag.

Nu är jag helt slut och det ska bli skönt att sova !

När matte tog med oss ut en sväng på promenad idag så var dte första jag fick syn på en stor grävmaskin. Den stod nästan precis utanför vår port och den höll på att ta bort asfalten framför vår port och några andra portar. Den var jättespännande att titta på så jag satte mig ner en stund och bara tittade på dne. Wille hade bråtoom iväg och skvätta lite, men han fick vackert vänta tills vi andra följde med, för det var ju inte precis akut. Jag var helt fascinerad av grävmaskinen och satt och såg på dne en bra stund innan matte sa att vi skulle gå vidare. Nu blev det fart på både mig och ville för vi skulle på promenad ! Matte tog en sväng över en gräsmatta/liten äng. Där fick vi busa en stund  jag och Wille, sedan pratade honom stora hagen så jag antog att vi skulle dit under dagen. Men inte nu verkade det som.

Vi promenerade vidare och här var det ett tag sedan vi gick så det fanns en del intressanta dofter lite varstans.

Vi såg en man med ICA kassar som vi stannade och hälsade på, för han ville hälsa på oss och tyckte vi var jättesöta. Han bjöd oss på köttbullar som han nyss varit och handlat till sig och sin gumma. Men han frågade först matte om lov, och matte som tyckte det var onödigt att öppna en nyinköpt förpackning för vår skull, sa det också, men han ville absolut göra det den här mannen, så medan han öppnade köttbullsförpackningen så satte vi oss väluppfostrat ner och såg om möjligt ännu sötare ut.

Han bad matte hålla hans förpackning medan han gav oss varsin köttbulle. Vilken trevlig man tyckte ju både Wille och jag som båda älskar köttbullar. När han pratat en bra stund med oss och matte, så gick vi vidare åt varsitt håll.

Hoppas vi träffar honom fler gånger.

Nu har vi nyss kommit in från en skön lunchpromenad med matte. Under påromenanden mötte vi en familj med en lite ledsen flicka i 5 års åldern ungefär. Hon grät och grät och dte rätt högt !

Wille blev jätteskraj och började skälla. Jag själv stannade bara upp och tittade på honom och undrade vad som var läskigt ? Stort frågetecken blev jag ?? Själv gick jag fram till den ledsna flickan och ville pussa bort hennes tårar istället för att skälla på henne, men både jag och matte stod som två frågetecken och undrade vad det var som Wille blev så rädd för ??

Matte lät Wille stå där borta där han stod och sa bara till honom att vara tyst, för hans skällande kunde ju göra flickan rädd och ännu mer ledsen. Wille tystnade men muttrade lite en bit bort.

Flickan blev tvärtyst och väldigt överraskad när jag pussade henne, glatt viftande på svansen. Wille han höll sig på avstånd. Han totalvägrade att gå fram. Matte tvingade honom inte bara såg till att han inte skällde.

Så småningom släppte pappan ner flickan på marken och då ville hon genast klappa mig och känna på mig. Det fick hon ju gärna göra. Sedan hälsade jag på hennes mamma och pappa också. De tyckte vi var söta båda två, även fast "fegisen" stod en bit bort. När föräldrarna och flickan börjad egå bort från oss, då blev Wille nyfiken och nosade efter dem på avstånd. Flickan vände sig om där hon gick mellan mamma och pappa och sa "Hej då vovvarna" och vinkade till oss.

Vi gick vidare vi också. Efter en stund kände vi lukten av en katt, en ny katt. Snart såg vi den och den var stor, grå och länghårig så vi skällde på den, eller jag skällde medan Wille mest mrrfffaade, alltså varken skällde eller morrade utan snarare något mellanting mellan dem. Katten reste ragg och fräste så han spottade åt oss, desto mer skällde jag, men matte sa till mig och andra gången lyckades hon få mig att lyssna för hon prasslade med en påse i fickan. GODIS ! Vad snopen jag blev inte visste jag att matte hade godis med sig idag ! Genast talade jag om att jag ville smaka NU ! Wille han gjorde likadant. Matte höll i påsen och började gå bort från katten och vi följde med och fick vårt godis. Sedan fortsatte vi hemåt igen och mötte familjen med flickan en gång till, men den här gången var hon alldeles tyst, och nu kunde Wille gå fram och hälsa på henne. Hon fick en godis av matte att ge oss också. Det ville vi ju gärna. Men först provsmakade hon den själv, och jag blev jättesnopen ! Hon spottade ut den och fick en ny av matte, och den gav hon till mig och en annan till Wille. Sedan fick hon klappa oss båda.

Sedan gick vi hem och höll på att snubbla på en tråd som spänts precis framför vår port.

De höll nämligen på att lägga snygga stenar framför porten och måste få det rakt. Därför hade de spänt en "snubbeltråd" över vägen. Matte lyfte på sina fötter men Wille höll på att ta med sig tråden in i porten han. Då först upptäckte han att den var i vägen och lyfte tassarna jättehögt. Själv nosade jag först på den, sedan traskade jag bara över den, fast jag fastnade nästan med ena baktassen. Men matte hjälpte mig att lyfta den tassen högre så den fick komma med den med.

Nu är vi hemma och ska nog vila en stund till inann vi sätter i gång med lite bus !

Nu har jag Aylen och Nea och Wille busat ett bra tag, så vi är helt slut. Jag var ju redan lite trött efter dagen hittills och desutom hade ju Aylen sovit över här i natt, så det var en lite trött Hector som nu tog en vilopaus från bus och stoj.

Men tills Nea och Aylen gick hem med sin matte och husse (eller fick skjuts av husse) så busade vi nästan hela tiden. men skoj hade vi.

Ja här avlöser de varandra tydligen.

Imorse vid halv åtta tiden väckte matte mig, Aylen och Wille. Vi skulle gå med henne ut på rastningspromenad. När vi kom in så fick vi frukost och det smakade bra. Vi var hungriga alla tre. Matte åt också lite frukost, men inte så värst mycket idag. Hon verkade lite nervös och rastlös tyckte jag. Undrar vad som är på gång idag, för alldeles säkert är det något.

Rätt snart fick jag svaret för matte stoppade in mig i bilen och så åkte vi iväg. Hon hade också packat ner mina saker som jag bara har med mig till utställningar.

Så småningom kom vi fram och jag blev nyfiken på vart vi var. Först trodde jag att vi var där valpkursen är, men det var helt fel såg jag sedan, vi var på ett helt annat ställe nu men även här var det många hundar, fast jag såg bara valpar. Den här gången var vi i Rimbo berättade matte, vi var på deras hembygdsgård, och snart såg jag att visst var det utställning på gång.

Matte och jag tog en promenad medan vi väntade, men lite konfunderad var jag för på utställningarna hittills har Aylens matte varit med, men inte idag. Idag skulle matte visa mig på egen hand tydligen då. Genast blev jag jättepeppad för matte brukar vara riktigt rolig när vi går någonstans i koppel bland en massa andra hundar. Jag började studsa och hoppa och bita i kopplet för nu ville jag ha fart på matte. Det funkade vi gick en bit bort från utställningsringen och busade en bra stund. Jätteskojigt !!!

Så småningom kom utställningskopplet på och jag visste att nu skulle jag röra mig ngt sånär snyggt i kopplet. Men vad svårt det var för jag var ju jätteladdad och hade svårt att springa framåt ordentligt. Så lite bus blev det allt i ringen. Både domaren och ringsekreteraren hade skojigt åt mig. Tills sist sa matte till mig, väldigt bestämt, att skärpa mig, så då gjorde jag det, ja i alla fall i några minuter.

Jag stod på ett bord idag med och domaren klämde och kände på mig och det kittlades lite så jag ville busa med henne, men det fick jag inte göra för matte. Men vadå charma domaren är väl det som gäller ! Eller ?

Domaren tyckte om mig för hon pratade en kort stund med mig innan hon bad matte lyfta ner mig på marken igen och springa lite till. Den här gången höll jag mig lite i ordning och sedan vara det klart. Hur det gick ?

Ja jag fick 1:a, HP och blev BIR valp och kom vidare till gruppfinalen. Där blev jag 6:e placerad av 8 stycken, allså BIG-6, strax efter  reserven.

Matte var jätteglad och nöjd och jag hade bara roligt !

Dagens domare hette Anna Lena Munkvall och kritiken löd som följer :

Maskulin hanvalp med härlig benstomme, stora välplacerade öron, utmärkte proportioner i huvudet, korrekt bett, välvinklad både fram och bak. Utmärkt päls, högt buren svans, rörö sig väl när han vill.

Efteråt fikade vi och då fick jag busa med en Australian Shepherd valp på 5,5 månad. Hon var jättesöt så jag flörtade in mig lite hos henne och vi hade jätteskoj. Sedan mötte vi en Golden retriver valp som gärna ville busa med mig, och eftersom han hade tillåtelse även av sin matte så lekte även vi en stund.

På vägen ner till bilen lite senare så mötte vi en fransk bulldog och en "skokrämshund" som matte kallade henne, en  bostonterrier alltså då. Dem busade jag bara lite med. Ja bostonterriern hälsade jag bara på för han blev lite skraj när "stora jag".

Men när vi hälsat så blev han modigare och jag var ju snäll. Sen åkte vi hem och på vägen hem hämtade vi upp Nea och hennes husse och matte.

Nu skulle det bli mera busa av !

Jo ni så blev det faktiskt idag, och dte helt oväntat ! Annarrs brukar vi kunna ana att dte är ngt på gång, men idag märktes inget sådant. Plötsligt kom bara Aylen in där genom dörren tillsammans med vår husse. Han hade åkt iväg med bilen, så mycket visste jag, dte hördes ju. Men sedan då. Han måste ju ha hittat Aylen någonstans på vägen eller så, för inte tror jag att han åker och hämtar henne speciellt för vår skull. Det är inte som han brukar ju.

Tydligen var det så att Aylen och Neas matte och husse skulle ha kräftskiva hos sig ikväll, och Aylen som då är som värsta dammasugare på allt på marken/golvet, hon får ju inte äta kräftor, det är inte lämpligt säger hennes matte. Så hon ska sova här hos oss i natt och får åka hem imorgon någon gång.

Gissa om vi har busat nu. Jodå i flera timmar. 

Men vid ett par tillfällen då var vi ute med matte eller husse, alla tre på samma gång. Då fick de lite att hålla reda på kan jag ju säga. Jag menar tre busiga Cardigans, det är lite att hålla reda på det. Nu vet vi ju vad "Fot" och "Gå fint" är så när matte sa till oss att göra det så blev det så också. Fast jag svängde ju lite här och där och jag ville ju busa i kopplet också, men se det var inte tillåtet idag. Jo, jag försökte flera gånger, men inte en chans, matte hade koll på mig med, fast hon hade två andra att hålla reda på också. När vi gick förbi Lorden så stod han bara häpet och såg på oss när vi passerade. Han undrade nog vad som hänt och hur vi kunde vara tre nu helt plötsligt.

Väl hemma igen då fick vi busa så mycket vi orkade. Då blev det fart. Husse var med på ett hörn han med så kul hade vi. Lite morr morr blev det ju, men vadå vi kan ju inte alltid vara tysta.

Nu har vi precis tuggat i oss varsin morot. Det var ett tag sedan så det var riktigt gott, även om Aylen försökte stjäla min morot flera gånger. Men inte fick hon det för mig inte, nänä, någon måtta får det vara. Så jag tog den med mig ut på balkongen, och där fick jag vara ifred med den.

Aylen fann sig i det och var mer intresserad av annat som kan finnas på en balkong, ja löv och sådant vet ni.

Nu ska jag ta igen mig lite tror jag nog. Det är nog bäst det.