Ikväll kom husse hem med Aylen och hennes matte till oss. Aylens matte skulle äta rabarberpaj här tyckte matte och då fick jag och Wille busa med Aylen undre tiden. När matte gjorde rabarberpajen hade jag fått smaka av rabarberna, men de var så sura så jag spottade ut dem och tittade surt på matte och undrade varför hon gav mig en sådan.

Från att jag då stått och tittat på och ivrigt följt varje steg matte tog, så gick jag därifrån, för det var inget gott hon höll på med.

Men nu var alltså Aylen här och då blev det busa av.

Hon var rätt hårdhänt ibland den här damen, så vid ett par tillfällen sa jag ifrån åt henne när hon försökte fostra mig på sitt sätt. Wille brukar ju inte precis gå i diskussion med mig alla gånger han vet ju redan att jag respekterar honom, ja om det nu inte är ngt väldigt speciellt, då kanske jag kan ifrågasätta och få svar. Annars går han hellre sin väg, eftersom han nog tycker att det är en onödig grej att bråka om. Men det gjorde inte Aylen, och när jag försökte ta mig lite friheter då fräste hon ifrån åt mig ordentligt en gång, sedan provade jag inte fler gånger.

När vi busat en stund så ropade matte på oss. Vi kom, alla tre, som ett skott och förstod att det vankades ngt extra. Vi fick då varsin tuggpinne att äta på. Aylen och Wille åt ju upp sin rätt fort, men jag tuggade en bra stund på min pinne. Det retade nog de andra två, för de stod och glodde dumt på mig. Jag lät dem hållas, tills först Wille och sean Aylen försökte ta mitt tuggben. Då fräste jag åt dem att låta bli. De blev häpna båda två och backade undan. Sedan stod och tittade ett tag till, tills jag ätit upp min tuggpinne jag med.

Då fortsatte vi busa. Det var jätteskoj. Vi busade nästan hela tiden tills Aylen skulle få skjuts hem av Willes och min "privata chaufför". Wille följde med Aylen hem, men jag var så trött, så jag lade mig att sova istället.

Idag väckte matte oss strax efter 09 då gick vi först ut bägge två tillsammans, men sedan valde matte att ta ut oss en och en istället så vi kunde få en varsin promenad. För hon tycker att Wille har så bråttom och jag hinner inte med, och då får hon bromsa Wille hela tiden, vilket han inte tycks gilla.

När matte och jag var ute så gick vi förbi två andra mattar, utan hund som satt och njöt av solen. De såg mig på långt håll och började låta sådär som folk gör när de får syn på mig. "Åhh så sööt, halleduttande dej så gullig, nutti nutti" osv.

Jag blev ju glad över att de ville prata med mig så jag springer glatt fram till dem och börjar slicka och provsmaka deras fingrar. De tycker jag är så söt och gosar och "duttar" med mig jättelänge. Matte övertalar mig så småningom att vi ska gå vidare. Efter oss hör vi : 

"Nämen se så söta tassar, och de där öronen men gu´va´gulligt". "Titta bara vad söt han är", "och titta vad skojigt han galopperar och springer " "Näe gu´va gulligt, man blir ju valpsjuk ju".

Jag viftar på svansen och antar att det är mig de pratar om.

Matte och jag går vidare, och under promenaden möter vi ännu fler som låter så där som alla andra när de får syn på mig. Jag hälsar gladeligen på alla och tycker det är jätteskoj och busa med dem. Väl hemma är jag törstig och matte fyller på vattenskålen och jag dricker kallt och gott vatten. Nu ska jag busa en stund med Wille. Ha en skön dag allesammans.