Idag luktade det väldigt gott när husse lagade maten till kvällen. jag blev själv vrålhungrig och såg längtande på deras tallrikar. Men inte fick jag något inte, i alla fall inte just då.

När de ätit klart var det min och Willes tur att få kvällsmat. Jag märkte att matte lade i lite extra saker i den som luktade jättegott, så jag blev väldigt ivríg att få min mat och började hoppa upp och ner på matte. När hon sa till mig på skarpen så satte jag mig ner och gnällde lite bara. Men jag fick vänta.

När jag och Wille tyst satt och väntade, då fick vi börja äta. Mums vad gott det var ! Jag åt sakta, sakta och njöt av varenda tugga ! Matte hade lagt i lite skinka, lite pasta och så uppe på det en god sås. Wille åt upp sin mat jättefort, men jag, jag hade min mat kvar jag. Och jag tror nog han blev lite frestad av min mat också. Men han rörde den inte.

Idag tog matte med mig ut på en skön eftermiddagspromenad. Det var soligt och fint väder, men inte så där otrevligt kvavt som det varit i nästan en vecka, för igår åskade det och det blev så mycket skönare luft då.

Jag blev jättepigg och busade en massa, både inne och ute. Matte hade redan varit ute en sväng med Wille, så nu var det min tur.

Vi tog en av favvorundorna, i alla fall för mig. För på den här rundan brukar det finnas både katter, skojiga människor, hundar och annat spännande.

Idag träffade vi bara på människor, men det var inte helt fel det inte. Jag såg en av mina tvåbenta kompisar sitta ute i solen och satte av dit. Hon blev jätteglad över att se mig, och efter en stund så ropade hon på fler människor som kom och ville hälsa på mig. En av dem var en han, och han busade massor med mig och kliade mig sådär gosigt på magen. Självklart hade jag ingen lust att gå därifrån när matte tyckte vi skulle promenera vidare, men efter lite övertalning så följde jag väl ändå med. Matte stannade vid en rabatt och tog lite bilder.

Sedan gick vi vidare, när jag plötsligt bara tvärstannade och inte ville gå längre alls. Där i gräset låg nämligen något jättekonstigt, tyckte jag.

Matte fattade inte varför jag inte ville gå dit, undrar om hon inte såg den där mysko saken där i gräset ??? Hon satte sig ner och lockade på mig och till henne kom jag ju gärna, men blicken var riktad mot den där saken en bit bort.

Så småningom fattade nog matte varför jag inte gick längre och då stannade hon bara där hon var, och lät mig på egen hand ta reda på om jag vågade gå närmare.

Det tog en stund, men så småningom närmade jag mig den där mysko saken, men bara en liten bit i taget och väldigt väldigt försiktigt.

Efter en bra stund så var jag ändå framme vid den, och då blev jag plötsligt jättemodig och puttade med nosen på den. HJÄLP den rörde på sig ! Försökte en gång till, men nu var jag beredd. Till sist så upptäckte jag att den inte var särskilt farlig så jag tog den i munnen och var jättestolt. Matte berömde mig jättemycket, och sedan bad hon mig släppa den, så det gjorde jag, om än lite motvilligt.