Idag när matte kommit hem från jobbet så gjorde vi alla sällskap på en lång promenad. Det blev en maskrosäng idag med och gräset var så långt så jag nästan gick vilse i det ! Men det var jätteskoj. Lillhusse hade jätteskojigt med mig och Wille i gräset. Jag busade och brottade ner Lillhusse några gånger bland alla maskrosor. Men han reste sig snart upp igen och sprang lite till.

Efter en stunds bus fortsatte vi till en annan äng där det istället var mest gräs och träd och en hel del skugga. Där fick vi springa lösa och busa så mycket vi ville och orkade både jag, Lillhusse och Wille.

Jag hade fullt sjå att hinna med Wille när Lillhusse kastade pinnar till honom och mig. Det var nästan så jag snubblade på tungan ibland.

Mitt i vägen var det på ett ställe dessutom en stor nedfallen trädstam som jag måste ta mig över för att komma efter Wille, som med lätthet bara "skuttade över" den i ett "elegant" hopp. Jag fick mest försöka kravla över den jag, i alla fall ända tills jag hittade en annan väg runt trädstammen. Men ibland glömde jag bort den vägen i ivern att fånga pinnen, och så låg jag där och försökte kravlande ta mig över stammen - igen.

Matte tyckte jag såg jätteskojig ut och skrattade åt mig medan jag fortsatte jaga både pinnen och Wille. Ibland sprang matte iväg och då måste ju jag springa efter henne, för inte kunde jag låta henne springa hur hon ville inte. När jag kom ikapp henne var det jätteskojigt för då busade hon en stund med mig och vid ett par tillfällen ville jag ju också bli klappad på magen naturligtvis. Dessutom hade hon lite godis i fickorna som jag inte märkt att hon stoppat i dem. Så när jag fick godis så blev hon ju ännu mer intressant förståss. För hungrig blir man ju fort !

Husse och matte strosade runt medan vi "valpar" som matte ibland kallar både mig, Wille och Lillhusse, busade och hade jätteskojigt.

Efter ett tag var vi rätt trötta både jag och Wille, så då var det skönt att få komma till matte och husse, få koppel på sig och börja gå hemåt. Ibland stannade jag och hoppades på att någon skulle bära mig, men se det var bara att följa med, och då får man använda sina egna ben. När vi så äntligen kom hem då var mina ben rätt trötta spaghettiben kan jag ju lugnt säga. Så jag bara tog några klunkar vatten, sedan gick jag och lade mig och somnade en bra lång stund. Det var så skönt, så skönt.